Syrizaregeringen utmanar EU och marknadens diktatur

2015-02-04 15:53:53


EU-etablissemanget skakar vid tanken på att en ny vänstervåg ska svepa över Europa.

Greklands nya Syrizaledda regering har redan aviserat en rad åtgärder som går tvärt emot Trojkans (EU, ECB och IMF) krav på fortsatt åtstramningspolitik. Samtidigt har förhandlingar inletts mellan regeringen och Trojkan, landets huvudsakliga långivare, om de fortsatta lönevillkoren och hur skulden ska betalas. Förhandlingarnas utfall, tillsammans med hur regeringen svarar på marknadens utpressningsförsök, kan bli avgörande för vad som händer härnäst.

Under sin första vecka vid makten har den Syrizaledda regeringen lovat att höja minimilönen till 751 euro (7 077 kronor) i månaden, vilket var nivån innan krisen slog till, höja pensionerna och införa den extra trettonde pensionsutbetalningen vid jul till alla med en månadspension som är lägre än 700 euro (6 600 kronor), återupprätta förhandlingsrätten och kollektivavtal, stoppa privatiseringarna, börja återanställa en del av de avskedade offentliganställda, genomföra offentliga jobbsatsningar, tillhandahålla gratis el till de 300 000 fattigaste hushållen, kostnadsfri sjukvård och gratis medicin till arbetslösa utan sjukförsäkring samt skuldavskrivning. I början av denna vecka drog dock den grekiska regeringen tillbaka kravet på en regelrätt skuldsavskrivning.
Regeringen har även lovat att ERT (det statliga radio- och tv-bolag som den förra regeringen stängde 2013) ska återuppstå samt att ge medborgarskap till invandrares barn som är födda och uppvuxna i Grekland.

De föreslagna åtgärderna utgör sammantaget en markant förbättring av jobb- och levnadsvillkoren. Förslagen som parlamentet ska rösta om ger arbetare råg i ryggen att ta kamp för att börja ta tillbaka vad man har förlorat sedan år 2008.
Att premiärministern tillika Syrizaledaren Alexis Tsipras inte gav den religiösa eden när han svors in utan istället lovade att ”alltid tjäna det grekiska folkets intressen” samt att han hedrat kommunistiska partisaner som dödats under andra världskriget har förstärkt bilden av en regering som är beredd att ta strid  för långtgående förändringar.
Även om det återstår att genomföra alla vallöften är det tillräckligt för att få Trojkan och EU-regeringarna att gå i taket. EU-pamparna fruktar med rätta att Syrizas valseger och de redan föreslagna åtgärderna ska ge upphov till en ”röd vår” i Europa med bland annat en seger för Podemos  i de spanska lokalvalen i maj.

Den tyske finansministern Wolfgang Schäuble sa nyligen i hotfull ton att: ”Ingen tvingar på Grekland något, men förpliktelserna gäller. Ingen har fått ett hjälpprogram utan att ha efterfrågat det och om herr Tsipras säger att han inte vill ha det kommer vi att hitta en annan väg för att lösa Greklands problem”. Med andra ord, om den grekiska regeringen inte accepterar Trojkans diktat kommer ”vi” (EU) antingen se till att en ny regering tar över eller så slängs landet ut ur eurozonen.
Till detta ska läggas att EU-regeringarna ständigt återupprepar: ”Det blir inga skuldnedskrivningar. Privata kreditgivare har redan skrivit av skulder, banker har redan kapat miljarder från Greklands skulder” (Tysklands förbundskansler Angela Merkel den 31 januari).
Sedan 2010 har Grekland erhållit drygt 226 miljarder euro (2 130 miljarder kronor) i krislån från eurozonen och IMF. Endast 11 procent av den summan  har gått till att finansiera statens löpande verksamhet. Resten har gått till räntebetalningar och att lösa lån från banker i Västeuropa och grekiska banker.
Det var alltså inte Grekland som ”räddades” utan de de privata långivarna – storbankerna vars ohämmade kreditutgivning i högsta grad är ansvarig för dagens kris.

EU-etablissemanget vill tvinga fram ett snabbt avgörande och få Syrizaregeringen att ge upp innan den fulla striden har utkämpats.
Till sin hjälp har EU-pamparna ”marknaden” som försöker hävda sin diktatur genom att höja priset på grekiska statspapper samtidigt som Atenbörsen rasar och en ny grekisk bankkris har skapats.
”Marknaden har avgett sin röst om den grekiska regeringen. Insättarna tömmer sina bankkonton och under veckan steg räntan på tioåriga grekiska statsobligationer med två procentenheter”, rapporterade Wall Street Journal den 30 januari.
Det var detta tryck från ”marknaden” som fick regeringen att backa från kravet på skuldavskrivning. Men om denna reträtt möjlliggör en överenskommelse med långivarna, främst EU och ECB, återstår att se.
Den 28 februari löper Greklands nödlån ut. I de förhandlingar som nu inletts om villkoren för fortsatta utbetalningar och framtida lånevillkor har EU-regeringarna med Tyskland i spetsen samt ECB  intagit en ytterst konfrontativ hållning.
Enligt EU och ECB är villkoret för nya pengar att grekiska regeringen förbinder sig att genomföra åtstramande svältkurer.
Fortsätter EU-topparna sin nuvarande konfrontativa linje kan Grekland snart tvingas att överge euron.

Vad som möjligen kan förmå Merkel & Co att göra vissa eftergifter är att skulden inte kan betalas. EU-pamparna fruktar en grekisk statsbankrutt och dess ekonomisk-politiska följder. Ett Grekland som lämnar eurozonen skulle dessutom var en enorm prestigeförlust för EU och EMU.
Varje eventuell eftergift kommer dock att vara ett led  i försöken att ”tämja” Syrizaregeringen. För att stå upp mot EU:s och ”marknadens” utpressning krävs en socialistisk politik och en mobilisering av massorna för att avskaffa kapitalismen. Utan kamp för att bryta kapitalets makt kan inte Syrizaregeringen svara upp mot förväntningarna och genomföra sina löften. ■