foto: European Parliament / Flickr CC
Valdeltagandet var det lägsta sedan militärjuntans fall år 1974. Blott 55 procent röstade i valet.
Det var ett helt annat Syriza som blev största parti i söndagens (den 20 september) val än det parti som vann valet i januari i år. Denna gång var det inte entusiasm och förhoppningar som bar fram Syriza, utan mer den resignerade känslan av att partiet var det minst onda av alla de åtstramningspartier som förväntades bilda regering. Dessutom var det betydligt fler som inte röstade än som lade sin röst på Syriza. Valdeltagande var bara dryga 55 procent – det lägsta sedan militärjuntans fall år 1974.
Det låga valdeltagandet, dryga 55 procent, är ett mått på de stämningar som råder i Grekland efter Syrizaregeringens och premiärminister Alexis Tsipras svek och kapitulation.
I januari i år vann Syriza valet efter att ha lovat ett slut på åtstramningspolitiken och Trojkans (EU, ECB och IMF) diktatoriska styre av Grekland. Ett halvår senare hade Syriza kapitulerat och börjat genomföra det värsta nedskärningspaketet hittills. Detta trots att över 61 procent sade nej till ytterligare pålagor och Trojkans diktat i folkomröstningen i början av juli.
Regeringens U-sväng splittrade och förändrade för evigt Syrizas karaktär – från ett vänsterparti till ännu ett åtstramningsparti. För att om möjligt rädda sitt politiska eftermäle valde premiärminister Alexis Tsipras att avgå den 20 augusti och utlysa nyval till den 20 september.
Det fanns flera skäl till varför nyvalet utlyses med så kort varsel. Ett var att regeringen snabbt skulle börja förlora stöd när följderna av de försämringar som man kommit överens om med ”långivarna” och euroländernas stats- och regeringschefer i mitten av juli började slå igenom. Ett annat var att Tsipras och spillrorna av Syriza ville förhindra att ett vänsteralternativ gavs tid att formera sig och sätta sig på den politiska kartan.
Det nya vänsterpartiet LAE (Folklig Enhet), som bildades på initiativ av bland annat den förre energiministern Panayiotis Lafazanis i augusti, kom aldrig att få det genomslag som det fanns förutsättningar för. Bristen på interndemokrati bidrog snabbt till att den första entusiasmen avtog och partiet lyfte aldrig. I valet fick LAE inte de 3 procent som krävdes för att komma in i parlamentet och partiets framtid är i högsta grad osäker.
Xekinima (CWI i Grekland) uppmanade till en röst på LAE, samtidigt som man propagerade för nödvändigheten av att olika socialistiska grupper och riktningar samt sociala rörelser förenades bakom uppgiften att bygga ett revolutionärt vänsteralternativ med massförankring. Denna valrörelse var till skillnad från valkampanjen i januari präglad av uppgivenhet och misstro mot alla partier. Syriza vann valet, men nådde inte alls upp till samma siffror som i januari då man fick 36,3 procent och 2,25 miljoner röster mot 35,5 procent och dryga 1,9 miljoner i söndagens val.
Klart största parti blev de som inte röstade – närmare 44 procent. Precis som socialdemokratiska PASOK:s seger i lokalvalen år 2010 kommer Syrizas seger denna gång att visa sig vara en pyrrhusseger som inte kan hindra partiets fortsatta urartning.
Valets nästa största parti blev högerpartiet Ny demokrati med 28 procent. Tredje största parti blev nazistiska Gyllene Gryning som fick strax under 7 procent, vilket är en liten ökning jämfört med valet i januari. Gyllenes Grynings valsiffror är en allvarlig varning, och mest illavarslande är partiets starka frammarsch på Lesbos och andra grekiska öar som utgör den första anhalten på väg in till Europa för tiotusentals flyktingar.
Socialdemokratiska PASOK, som idag är ett renodlat högerparti, fick tillsammans med sina allierade dryga 6 procent av rösterna och kommunistpartiet KKE 5,5 procent som i januari. För bara några år sedan kunde PASOK och Ny Demokrati tillsammans inkassera 80 procent av rösterna och turas om att regera.
Att valet till stor del kom att stå mellan Ny Demokrati och Syriza spelade onekligen Tsipras i händerna. Syriza sågs som det minst onda av alla dåliga regeringsalternativ.
Direkt efter valet deklarerade Syriza-ledningen att man vill fortsätta att regera tillsammans med det lilla högerpartiet ANEL. Det är en regering som ska genomföra nya drastiska försämringar mot bakgrund av fortsatt kris för den grekiska kapitalismen. De nya hårda åtstramningskraven riskerar att krympa den grekiska ekonomin med ytterligare dryga 5 procent åren 2015-2016.
Det i sin tur innebär att den grekiska ekonomin i mitten av nästa år kommer att ha krympt med nästan en tredjedel sedan år 2007 och att BNP är mindre än när Grekland blev ett euroland år 2001.
Den fortsatta sociala, ekonomiska och politiska krisen samt det växande skuldberget betyder att en Grexit – att Grekland tvingas ut ur euron – fortsätter att utgöra ett möjligt scenario.
Den nya regeringens högerpolitik och piskrapp kommer oundvikligen att innebära att dagens resignerade stämningar börjar övergå i pånyttfödd kampvilja, vilket ger nya möjligheter till att ta steg mot att bilda den revolutionära socialistiska masskraft som krävs för att bryta marknadens och EU-politikens diktatur. ■
