foto: Offensiv
S- och MP-regeringen överens med högeralliansen • Nu behövs kamp för trygga jobb, asyl och välfärd åt alla.
Tillfälliga uppehållstillstånd till flyktingar och snabbare tvångsutvisningar. Regeringens (S och MP) nya överenskommelse med högeralliansen (M, KD, FP och C) är en farlig eftergift till Sverigedemokraterna mot bakgrunden av upptrappad rasistisk terror och brandattentat mot flyktingboenden. Men överenskommelsen var också en tydlig gåva till Svenskt Näringsliv och överklassen som nu använder flyktingkrisen för att maximera storföretagens vinster.
De nyanlända flyktingarna blir rättslösa genom tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta och genom att kravet på kollektivavtal för introduktionsjobben slopas. Detta tillsammans med överenskommelsens förslag på kraftigt begränsad föräldrapenning kommer att cementera dessa flyktingars fattigdom samt tillvaro som andra klassens arbetskraft. Utnyttjandet permanenteras istället för uppehållstillståndet.
Överenskommelsen föregicks av Miljöpartiets högersväng och utspel om att flyktingar ska ha låglönejobb genom utvidgat RUT, vilket nu också ingår i överenskommelsen. Även Vänsterpartiet var beredda att kröka rygg genom att ”inte ens direkt avvisa förslagen på RUT-utökningar” – något de poängterar efter de lämnat förhandlingarna.
RUT har inte lett till nya jobb utan ersatt trygga jobb i välfärden. Trygga jobb i hemtjänst och äldreomsorg – där arbetet behövs – försvinner medan de ”nya” RUT-jobben är osäkra anställningar för ett arbete åt de som har råd att betala. Med överenskommelsen utvidgas de otrygga jobben till att även omfatta de ’livsviktiga’ behoven av flytt och IT-tjänster samt trädgårdsarbete.
Fackföreningsrörelsen måste syna bluffen. Det är inte i medel- och överklassens hem och trädgårdar jobbehoven skriar, utan i välfärden. Det är inte låglönejobb som integrerar i samhället, utan jobb med trygga villkor och svenska kollektivavtal.
Överenskommelsen kom nästan som en beställning från Svenskt Näringsliv vilka kampanjat för innehållet. ”Sverige ska vara ett välkomnande land” skriver Svenskt Näringsliv. Utöver nya låglönejobb vill de få bort regleringar mot inhyrning och bemanningsföretag samt göra det enklare att säga upp anställningar.
Olyckor inom bemanningsföretagen är dubbelt så många som för andra arbetare. Och dödsolyckorna drabbar utländska arbetare i mycket större utsträckning just på grund av de saknar trygga jobb och kollektivavtal. ”Välkommen”, som sagt. Byggnadsarbetare som saknar skyddslina, chaufförer som kör trötta utan nattvila, vårdanställda som tvingas till dubbla pass och förstör ryggen. När de inhyrda går sönder slipper arbetsgivaren rehabiliteringsansvar.
För att göra det lättare att säga upp anställda vill arbetsgivarna stympa bort LAS, lagen om anställningsskydd. Trots att LAS redan har fler undantag än en en schweizerost har hål så sitter skandalöst nog Metall och Handels ledningar och förhandlar med Svenskt Näringsliv om ännu fler försämringar.
Arbetsgivarnas argument för att ta bort LAS brukar heta att det ska bli ”lättare för unga att få jobb”. Men det de förhandlar om att faktiskt att göra det lättare att säga upp anställda under de första tvåtre åren. Hur det hjälper ungdomar eller nyanlända framgår inte.
Kapitalisternas vilja att dumpa löner och villkor för egen vinning samt fackledningarnas flathet spelar Sverigedemokraterna rakt i händerna. ”De tar våra jobb” kommer det heta när Olle får gå medan Ahmed får jobb på sämre lön och villkor.
Frågan är: Ska fackledningarna ställa sig vid arbetsgivarnas köttgryta när det är ren rasism som bereds i en tryckkokare?Samtidigt fortsätter direktörernas guldregn. De kan skratta hela vägen till banken medan facket låter rasism ersätta facklig enhet. Lönernas andel av BNP är nere på samma nivå som 1920talet.
För varje år som går så ökar arbetsgivarnas utsugningsgrad av löntagarnas arbete. Facken är de massorganisationer som måste förhindra rasistisk splittring på arbetsmarknaden. Detta kan enbart göras om facken tar strid för allas rätt till trygga jobb; LAS måste försvaras och alla som jobbar ska ha svenska kollektivavtal. Om fackföreningsrörelsens ledning tillåts förhandla bort LAS, är det inte långt ifrån att resa en gravsten över fackföreningsrörelsen.
I Umeå har metallklubbar organiserat protester mot fackledningens LAS-samtal med arbetsgivarna. Fler fackliga borde höja rösten och dessutom samordna organiserad facklig opposition mot ledningens svek i hela landet.
Kampen för trygga jobb är både facklig och politisk. I kommunerna osäkrar politikerna jobben med ökade visstidsanställningar, privatiseringar och upphandlingar utan krav på kollektivavtal.
Detta är inte oundvikligt. Kamp och organisering lönar sig. I Luleå har Rättvisepartiet Socialisterna drivit igenom att alla privatanställda ska få meddelafrihet, att skolan ska ha fasta vikariepooler och lyckats stoppat privatiseringar av lokalvården, parkförvaltningen och fastighetsservicen. I Haninge har vi tillsammans med anställda och fackliga drivit igenom att alla anställda i privat äldreomsorg fått kollektivavtal med laglig rätt till avtalspension, ob och övertidsersättning.
Det går att trycka tillbaka arbetsgivarnas och högerns offensiv mot arbetsrätten, asylrätten och välfärden. Men det kräver stridsvilliga fack som massmobiliserar sin fulla styrka. Och det kräver en stridsvillig vänster som slutar gråta över hur de utestängs från förhandlingar och överenskommelser och istället vänder sig utåt och tar initiativ till landsomfattande protestdagar och samordnad kamp för trygga jobb, asyl och välfärd för alla.
