”Tag din säng och gå!”

2006-08-14 12:48:04




– ”Tag din säng och gå” är ett känt citat från bibeln, där man beskrev Kristi gärning när han botade sjuka. Med dagens tillämpning av sjukförsäkringssystemet tycks det som om Försäkringskassan har ett antal Jesus i skepnad av försäkringsläkare som allsmäktigt tycks anse att sjuka och behövande av vård är anställningsbara på ”ett på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbete”, säger Bo Mevander, försäkringsansvarig på Handelsanställdas förbund, avd 24 Göteborg. (Göteborgsposten 060123)

Ovanstående citat illustrerar den desperation som många fackliga företrädare känner då alltfler av deras långtidssjukskrivna medlemmar förlorar sin sjukersättning.
Utgifterna för socialförsäkringen steg kraftigt under senare delen av 1990-talet, varför regeringen satte upp det så kallade ohälsomålet – antalet sjukersättningsdagar skulle halveras mellan 2002 och 2008.
Medlen blev inte mer personal för en bättre arbetsmiljö inom den offentliga sektorn, utan direktiv till försäkringskassa och arbetsförmedling om en hårdare tillämpning av villkoren för ersättning. De här direktiven kom dock samtidigt som Försäkringskassan drabbades av stora personalnedskärningar, vilket gjorde uppgiften omöjlig att genomföra för handläggarna. Därför är det först under det senaste året som den nya tillämpningen fått genomslag.

Fler avslag

Enligt Göteborgsposten nekades sjukpenning i 19 000 fall under förra året, en avslagsökning med 190 procent jämfört med 2004.
Försäkringskassan säger att detta ändå bara är en liten del av den minskning i utbetalning av sjukersättning som man nu ser. Större delen av minskningen förklaras av en attitydförändring, då folk vet att granskningen är hårdare.
”Försäkringskassan överväger att inte betala ut din sjukpenning från och med … Anledningen är att din arbetsförmåga inte bedöms vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Kontakta oss med dina synpunkter senast … Om du inte hör av dig kommer vi att besluta utifrån de uppgifter vi redan har i ärendet.”
Denna typ av besked har gjort många sjukskrivna förtvivlade under det senaste året.
– De flesta får en chock och ringer och gråter, säger Mona Carlsson, huvudskyddsombud i Kommunal sektion 25 i Örnsköldsvik Allehanda.
Hon förklarar att de drabbade ofta har svårt att överklaga. Läkarbrist och flera olika läkare gör det svårare att få gedigna läkarintyg.

Svårt få läkarintyg

Bo Mevander från Handels kritiserar läkare för att skriva erbarmerliga sjukintyg och specialister för att inte stå upp för intygen när de ratas av Försäkringskassan. Den vanligaste orsaken till nekad sjukpenning är att man bedöms kunna klara av ett arbete – men inte nödvändigtvis det arbete man haft tidigare.
Curt Malmborg, Försäkringskassans generaldirektör, gjorde i förra veckan en lägesrapport på Dagens Nyheters (DN) debatt utifrån en ny utredning. Ett pilotprojekt som pågår i Västra Götaland och Västmanland omfattar 30 000 personer och har visat att:
• 54 procent inte bedöms kunna komma tillbaka till arbete.
• För 42 procent krävs ytterligare utredningar för att avgöra om rehabilitering kan göra det möjligt att återgå till arbete.
• 4 procent är redo att påbörja rehabilitering hos sin arbetsgivare eller via arbetsförmedlingen.
Men om Göteborgsförsöket är representativt, betyder det att omkring 81 000 av de långtidssjukskrivna inte kommer kunna arbeta igen. Av de 41 000 som anses kunna komma tillbaka till arbetslivet, ses 35 000 som i första hand arbetslösa, medan 6 000 skulle kunna arbeta igen bara efter rehabilitering.
Idag fungerar dock den arbetsinriktade rehabiliteringen mycket dåligt. Långtidssjuka får köa ett år för rehabilitering, konstaterar DN efter att ha tagit del av en rapport som gjorts av Ulrik Lindwall vid FK:s utvärderingsavdelning.

Behov av rehabilitering

Behovet av rehabilitering blir inte tillgodosett och avsevärt färre får hjälp idag jämfört med 1999. Inom ett år får bara hälften av dem som har behov av rehabilitering hjälp.
Kurt Eriksson, som utreder arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, konstaterar att trots att arbetsgivaren har åtta veckor på sig att lämna in sin rehabiliteringsutredning, kom under 2005 endast tio procent in i tid. Inte heller FK sköter sitt uppdrag. De ska kalla den sjukskrivne till avstämningsmöte inom två veckor, men efter trettio dagar hade bara mellan en och två procent kallats, enligt Eriksson.
Ökningen av negativa besked från Försäkringskassan har lett till stor frustration i ett Sverige som präglas av massarbetslöshet. Hos arbetsförmedlingar får den tidigare sjukskrivne oftast beskedet att hon är för sjuk för att få jobb och tvingas vidare till socialtjänsten, som ska bedöma om hon har rätt till ett mindre ekonomiskt bistånd. Socialtjänsten redovisade i veckan en stor ökning av tidigare sjukpenningärenden.
Stor ilska har också riktats mot FK:s handläggare som får ta smällen när de följer det striktare regelverket. Till sina medlemmars försvar skriver Statstjänstemannaförbundets (ST) ordförande inom Försäkringkassan, Siv Norlin, att kritiken är orättvis och slår fel:
”Handläggarna på FK måste självklart följa de lagar och bestämmelser som finns för socialförsäkringen. Sedan en tid tillbaka har det också funnits direktiv om att reglerna om rätt till sjukpenning måste tillämpas striktare än tidigare, […] Men i praktiken finns flera problem: Arbetsmarknaden är idag alltför begränsad. Det finns inte tillräckligt med arbeten och framförallt för personer med sjukdomsbild är det nästan omöjligt att få ett nytt arbete.”
Siv Norlin skriver att det givetvis blir en chock när sjukpenningen dras in för långtidssjukskrivna vars arbetsförmåga inte testats på länge. Men hon betonar att den hårdare tillämpningen av regelverket är grundat på politiska beslut – varför det är djupt orättvist att försäkringskassans handläggare får ta kritiken:

Politiska beslut

”ST anser givetvis att lagen ska följas. Ersättning ska utbetalas till dem som är så sjuka att de inte kan utföra något arbete. Men FK:s personal måste få resurser för att snabbt klara de utredningar som krävs och lämna besked till de berörda.”
Göran Perssons och socialdemokratins intresse för sjukförsäkringsfrågan stannar vid att i valrörelsen kunna skryta om att målet att halvera ohälsotalet är på väg att uppnås. Det ankommer på andra att visa på massarbetslösheten och nyfattigdomen för de utförsäkrade. Det krävs organisering och kamp för bättre rehabilitering, ett arbete för alla och mer resurser till FK:s personal för snabbare och bättre handläggning av sjukersättningen.

Stefan Lundkvist