Tal Abyad kurdiskt genombrott mot IS

2015-06-24 11:27:22


YPG/YPJ-styrkorna har erövrat ännu en stad från IS.

De kurdiska YPG/YPJ-styrkorna (Folkets respektive kvinnornas försvarsenheter), i allians med lokala arabiska allierade i norra Syrien, kunde den 15 juni med lätthet besegra IS och erövra den strategiskt viktiga gränsstaden Tal Abyad (Gari Spi på kurdiska) vid den turkiska gränsen. Detta kan visa sig bli en ny och i varje fall regional tippunkt i det syriska kriget.

Hela operationen var över efter bara två dagar, medan själva Tal Abyad, som har hållits av IS i 18 månader, föll på bara ett par timmar – i skarp kontrast till det fyra månader långa slaget om Kobanê.
Med segern vid Tal Abyad har de kurdiska styrkorna inte bara skurit av IS förbindelse och försörjningsled till Turkiet och resten av världen. Det har också möjliggjort öppnade vägförbindelser mellan de två viktigaste kurdiska kantonerna i Rojava (Västra Kurdistan), Kobanê i väster och Cezire (Jazira) i öster.
Understödda av USA-flyg mot IS positioner uppges de kurdiska styrkorna och deras lokala allierade ha befriat hundratals byar redan två dagar innan Tal Abyad.
Den kurdiska offensiven fortsatte att fira snabba framgångar efter Tal Abyads fall. På måndagen kom uppgifter om att YPG/YPJ hade erövrat en IS-kontrollerad före detta syrisk armébas, Liwa 93, sydväst om staden Ain Issa, endast 50 kilometer från IS ”huvudstad” Raqqa.

– Det här betyder att IS fortsätter att kollapsa i sina styrkefästen, kommenterade Rami Abdulrahman, chef för Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter.
Att tusentals civila, åtföljda av IS-krigare, flydde undan striderna norrut mot den turkiska gränsen vid Tal Abyad gav upphov till anklagelser mot YPG/YPJ om ”etnisk rensning”, vilket inte minst den turkiska AKP-­regeringen backade upp.
Anklagelserna mot de kurdiska styrkorna har inte bara tillbakavisats av YPG/YPJ själva och Syriska demokratiska unionspartiet PYD:s ledare Salih Muslim. Varken reportrar från Al Jazeera eller den irakisk-kurdiska nyhetsbyrån Rudaw har hittat några belägg för anklagelserna.
Sedan striderna i Tal Abyad upphört har också redan hundratals flyktingar som hade tagit sig över gränsen till Turkiet återvänt till staden.
Att YPG/YPJ:s framgångar nu befäster den kurdiska kontrollen över sina tre kantoner i Rojava tycks allra mest oroa den turkiska regeringen, men i viss mån även den syriska regeringen som fortfarande har befästa fickor i regionen.

Medan Kobanê ligger i ruiner blir Tal Abyad ett viktigt test för kurdernas förmåga att vinna stöd bland regionens araber, turkmener och kristna för de idéer om en demokratisk konfederation av självstyrande, sekulära och mellan könen jämställda lokala och regionala områden som länge predikats av PYD och dess turkisk-kurdiska allierade i PKK.
Hur detta lyckas kan snart visa sig viktigare än de senaste framgångarna på slagfältet och avgöra kurdernas möjligheter att finna nya allierade som tillsammans med dem kan stå upp mot alla reaktionära makter i det sekteristiska inbördeskriget.

Enligt Hurriyets Daily News har det turkiska utrikesdepartementet, med stöd av både armén och president Erdoğan, antagit ett dokument som riktar en skarp varning till Syriens kurder för att inte korsa Ankaras ”röda linjer” i norra Syrien.
Dokumentet upprepar Turkiets idé om en buffertzon i norra Syrien med de uttalade målen att pressa Assadregimen, ena de moderata oppositionsstyrkorna (läs: kontrollera YPG/YPJ), stoppa flyktingströmmen från Syrien och garantera humanitärt stöd i Syrien (läs: som tillåter turkiska trupper att gå in).
Det outtalade målet är att kväsa de kurdiska idéerna om självstyrande kantoner till förmån för en sunnimuslimskt dominerad enhetsstat i Syrien under turkiskt överinseende, helst styrd av Muslimska brödraskapet.
Den turkiska AKP-regeringens auktoritet och möjlighet att sätta kraft bakom orden begränsas dessbättre kraftigt av bakslaget i det turkiska valet. Erdoğans mål om absolut AKP-majoritet för att upprätta ett presidentstyre stoppades tack vare det prokurdiska och öppna vänsterpartiet HDP:s valskräll och AKP:s marginalisering i östra Turkiet genom massiva valförluster till HDP.

Med början i de områden som domineras av kurder och andra nationella eller religiösa minoriteter förstärks nu även i Turkiet en aktivering och demokratisering underifrån av det civila samhället. Därmed kan också en reorganisering underifrån underlättas av en ny arbetarrörelse och nya vänsterströmningar i regionen av alla etniska och religiösa ursprung.
Dessa kan också visa på nödvändigheten och möjligheten att ena genom fokus på såväl enande klass- som demokratiska frågor.

Själstyrande lokala regioner kan på kort sikt ses som ett skydd från alla hotande makter runt omkring, men är knappast möjliga att stabilisera annat än i ett mer eller mindre tillfälligt maktvakuum.
För en långsiktig befrielse av Mellanösterns folk från krig, imperialism, kapitalism och förtryck av alla slag krävs en socialistisk massrörelse som under kampen kan erövra makten och svetsas samman i en frivilligt samverkande konfederation av demokratiskt socialistiska stater. ■