Kycklingar trängs in i överfulla lastbilar och kläms ihjäl eller dör av syrebrist som en följd av det.
Dan före dan före dan före dan… Det är tydligt att julhelgen närmar sig, även om det på många håll i landet fortfarande är plusgrader och grått och trist ute. Ljusslingor lyser upp de flesta fönster, byggnader och torg och vi fullständigt bombarderas med reklam om allt ifrån resväskor till upplevelser som årets julklapp.
Svensk handel har länge förberett och längtat till den mest lönsamma månaden på året, många människor har redan bokat sina resor till värmen eller de närmaste, några kommer att jobba mer eller mindre frivilligt, en del kommer sitta hemma medan det finns andra som får leta upp ett någorlunda torrt och skyddat hörn att tillbringa natten på.
Julen klassas som favorithelgen bland svenskarna. Den förknippas med familj, givmildhet och omtanke. Men oavsett hur, om eller varför vi väljer att fira finns det en sak som förenar nittioåtta procent av svenskarnas jul: Julbordet.
Även om det har förändrats över tid och det finns en del lokala variationer så är julmaten det som står i centrum. För många är det betydligt viktigare än eventuella klappar. Det finns regionala traditioner med ål eller julgädda, men till de allra vanligaste hör julskinkan, köttbullar, Janssons frestelse o s v och de flesta familjer har någonting särskilt som alltid ska finnas med.
Vi frossar under flera dagar i överflöd av mat.
Trots att medvetenheten kring miljöfrågor och djurrätt har ökat i Sverige så är det inget som tycks vara gällande kring julen. Är det tradition så är det. Halv och helfabrikaten innehåller dessutom sällan det som anges, eller mycket mer. En fjärdedel av svenskarna lagar all julmat från grunden, men vare sig vi gör det eller tar den enkla vägen kan det vara värt med en påminnelse om vad det är vi stoppar i oss.
Skandaler med hästkött i lasagnen, felmärkning av datum på köttfärsen och djurs lidande försvinner förvånansvärt snabbt ur minnet ibland. Skinkan är ett måste för de allra flesta. Under julen säljs det ca 6 900 ton skinka i Sverige. Det motsvarar ungefär 300 000 grisar. Människan be-höver helt klart minska sin köttkonsumtion. Bara i Sverige slaktas ungefär 4 miljoner grisar varje år, och då tillkommer dessutom allt övrigt kött. Köttkonsumtionen har ökat med 40 procent de senaste 20 åren i Sverige.
Förutom detta tillkommer de etiska aspekterna. Många lever i illusionen att så länge som köttet är svenskt har djuren haft det bra. Den svenska köttindustrin är hårt konkurrensutsatt och även om det är hårdare regler i Sverige än i många andra länder dyker det hela tiden upp bevis på motsatsen. Nu senast var det Djurrättsalliansen som släppte filmer från de 15 gårdar de besökt i Sverige under oktober och november som visade på hur döda grisar ligger kvar i boxarna och blir nafsade på av de andra, grisar som vadar om-kring i decimeterhög avföring och som har fått sina öron avbitna samt djur med inälvorna på utsidan som ligger i korridorerna.
Ägghalvorna kommer inte från mycket bättre förhållanden. SVT har flera gånger berättat om kycklingar som trängs in i överfulla lastbilar och klämts ihjäl eller dött av syrebrist. Man har hittat levande kycklingar i behållare med döda djur. Av de ca 6 miljoner värphöns som finns i Sverige så är det endast sex procent som finns i ekologisk hushållning.
Varje dag är det 15 000 tuppkycklingar som gasas, eldas eller mals ner levande i Sverige eftersom de inte fyller något äggkläckande syfte. Det blir ungefär 5,5 miljoner tuppar per år som dödas på detta vidriga vis. I detta fall spelar det ingen roll om det är fråg om ekologisk uppfödning eller inte, eftersom äggkläckningen inte regleras i KRAV:s regler.
Odlad fisk står för en allt större del av utbudet när vi fiskar ur haven. I bassänger trängs fiskarna under hela sitt liv. Det har kommit att bli ett stort miljöproblem.
De flesta produkterna innehåller endast runt sextio procent fläsk och/ eller nötkött och därför måste smeten drygas ut med åtskilligt annat. För att göra köttbullar behövs oftast bara sex till åtta ingredienser.
Detsamma gäller för de flesta korvsorter, som prinskorv. De flesta innehåller en kötthalt på femtio procent och resten drygas ut med vatten och tillsatser. Förutom dessa aspekter så står animaliska produkter, ost, mjölk och kött för nära en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser enligt jordburksverket. Det går åt mycket mark och energi för att producera foder och bereda betesmarker och även regnskog skövlas för detta ändamål.
Kravmärkt kött är alltid ett bättre alternativ, men inte tillräckligt bra ur miljösynpunkt. Det går åt tjugo kilo vegetabiliskt protein för att producera ett kilo animaliskt.
När det gäller de etiska perspektiven är det väl egentligen bara vegetarianer och veganer som kan svära sig fria. De är också bokstavligen bevis på att det går att leva utan kött. Genom historien har vi alltid ursäktat djurs förslavande och lidande med att det smakar gott. Hur länge det är hållbart återstår att se. I den kapitalistiska världsmarknaden, där profit sätts över allt annat, är det omöjligt att undvika att människor, djur och natur utnyttjas och lider.
Oavsett vad du väljer att ha på julbordet, tänk efter en extra gång innan du tar den där billiga skinkan och kolla upp var och hur den är producerad. Traditioner är i ständig utveckling och förändring, låt oss bryta dem som innebär lidande för människor, djur och natur så att julens värdeord om omtanke och kärlek kan få en verklig innebörd.
