Det har gått sex år sedan s-regeringen med stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet krattade manegen genom att bjuda ut Telia Sonera på börsen. Därmed öppnades dörren för att de nya så kallade riskkapitalisterna med Christer Gardell i spetsen nu kan ge sig på det före detta statliga televerket som ett stim av pirajor. Enligt Dagens Industri kontrollerar Gardells hedgefond Cevian redan ”flera procent av kapitalet och rösterna”, med flera mindre fonder i släptåg. Därmed utmanar Gardell redan två av Sveriges största företag – Volvo och Telia Sonera – med hjälp av de 14 heta spekulationsmiljarder han raggat ihop från både ökända klippare som den amerikanske dollarmiljardären Carl Icahn och svenska pensionsfonder.
Sedan den nya högerregeringen också meddelat att statens 45-procentiga innehav i Telia Sonera ligger bland de översta på den nye privatiseringsministern Mats Odells (kd) långa till salu-lista, hotas nu en viktig del av landets infrastruktur av plundring och förödelse.
Utan så mycket som ett knyst från vare sig LO-toppen eller de privatiseringspionjärer i s, v och mp som öppnade dörren för spekulanterna, har den första kritiska reaktionen i stället kommit från industrimannen Carl Bennet, som är vice ordförande i Telia Sonera. Denne varnar för vad som kan ske genom att erinra om hur försäljningen av det statliga läkemedelsföretaget Pharmacia ”gav en väldigt bitter eftersmak”:
– Vi måste behålla huvudägandet på områden där vi är världsledande och det är vi inom telekom. Jag tror det är väldigt viktigt att svenska staten kvarstår som starka ägare, säger Carl Bennet.
Privatiseringsministern Mats Odell, som trots sin kristna tro struntar i Jesu ord om svårigheterna för en rik man att ta sig till himlen, tar istället ”den missförstådde” Gardell i försvar. Om högeralliansens motiv till fortsatt försäljning ljuger Odell helt fräckt med det falska argumentet att man inte kan ge kapitaltillskott till Telia från statens sociala verksamhet.
Vad de fonder som nu med Gardell i spetsen köper in sig vill göra är raka motsatsen till att bidra till Telias utveckling – nämligen att bromsa investeringarna, öka företagets skuldsättning och plundra kassan. ”Trots stora extrautdelningar under tre års tid kommer Telia även framgent att ha en urstark balansräkning, som det dessutom är oklart vad den ska användas till. Så i likhet med Volvo har det under ganska lång tid höjts röster för än högre utdelningar, men de har än så länge fallit för döva öron. Något som Cevian säkerligen hoppas ändra på”, kommenterar också affärsnättidningen Näringsliv 24.
Telia Soneras oroliga arbetare hoppas under veckans Sekokongress få med sig sitt fackförbund på någon form av protester mot de svindlande affärer som hotar både deras framtid och vad de byggt upp med sitt arbete.
Valet av Reinfeldts högerregering, som lovat att sälja ut nästan allt som återstår av statliga företag (med undantag för Vattenfall och LKAB), ger ny tändvätska till spekulerande finanshajar. Det sker också i en tid där kortsiktiga spekulanter som Gardell allt mer dominerar den ”reellt existerande kapitalismen”.
Rättvisepartiet Socialisterna ser detta som en utmaning till att intensifiera ansträngningarna för att stödja den gryende fight back-anda som kan anas inför avtalsrörelsen – mot högerregeringens attacker, rasism och kapitalismens plundring av arbetet – och beväpna den med ett socialistiskt alternativ.
