Under påskhelgen slog terrorn till på nytt mot oskyldiga civila i Pakistan. Över 70 personer dödades och fler än 230 skadades i det blodiga självmordsdådet mot påskfirare vid en lekplats i Lahore, provinshuvudstad i Punjab och landets näst största stad.
Terrorgruppen Jamaat-ul-Ahrar, som har varit en fraktion inom den pakistanska talibanrörelsen Tehreek-e-Taliban Pakistan, men som på senare tid uttalat sitt stöd till Islamiska staten (IS), har tagit på sig ansvaret för dådet.
Enligt en kommuniké från Jamaat-ul-Ahrar var målet för terrorn Pakistans dryga två miljoner kristna. Den bestialiska attacken kom bara veckor efter att Pakistan mindes de 140 som dödades i den blodiga terrorattacken mot en skola i december 2014.
Våldet och terrorn är ständigt närvarande i Pakistan. Flera av Pakistans terrorgrupper har sin bakgrund i den talibanrörelse som de styrande i Pakistan, särskilt säkerhetstjänsten (ISI) tillsammans med bland annat USA, byggde upp för att bekämpa de sovjetiska trupperna i angränsade Afghanistan under 1980-talet. Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 vände Washington vapnen mot talibanerna som drog sig tillbaka till de mer avlägsna delarna av landet samt Pakistan.
Idag kontrollerar talibanerna en större landyta av Afghanistan än någonsin sedan 2001.
De styrande i Pakistan (militären) å sin sida försökte till en början att gå en balansgång mellan att ge stöd till USA:s krig mot terrorismen och samtidigt låta talibanerna och andra extrema islamister få agera ostört i Pakistan. Men när islamisterna började bli ett direkt hot mot landets enhet och ekonomi samt blev satta under press från USA tvingades man att ändra sin hållning. För sin egen överlevnad tvingades man inleda ett krig mot samma grupper som man tidigare hade stött och som man nu inte kontrollerade fullt ut.
Pakistans krig mot terrorismen sedan år 2004 har haft förödande effekter. Tiotusentals människor har dödats och delar av landet har varit helt lamslaget av återkommande strider, med förödande sociala och ekonomiska följder. Till det ska läggas att USA:s krig i Afghanistan stadigt har destabliserat landet.
Visserligen hävdar Pakistans militär med visst berättigande att man kraftigt har lyckats decimera islamisternas och andra gruppers väpnade styrka. Våldets intensitet och omfattning har också minskat under senare år, vilket har gjort det möjligt för landet att locka till sig utländskt kapital och för ekonomin att börja återhämta sig.
Men terrorn finns kvar och kan inte besegras med enbart militära medel. Attacken i Lahore, som hittills inte har drabbats lika hårt av terrorn som andra städer, var sannolikt en mordisk hämndaktion från en tillbakapressad grupp som ville visa att man fortfarande har kapacitet att döda.
Kampen mot terrorn kräver massornas organisering och enhet mot det ruttna system som göder våld och splittring. Arbetare och fattiga i Pakistan kan bara lita på sin egen styrka och solidaritet. Om massorna förenas i en gemensam kamp för demokratiska rättigheter, nationellt självbestämmande, skola, jobb och bostäder finns förutsättningar att skapa en väg som leder bort från sekterism, våld och terror. ■
