Terrorkrig med Bushs stöd

2006-08-09 15:49:13




Över hela världen växer avskyn mot de israeliska attackerna mot civila i Libanon. Bombattacken mot Qana i helgen, som dödade 37 barn, har skakat en hel värld. Med stöd av Bushadministrationen bedriver den israeliska regimen ett terrorkrig mot civila i Libanon.

Det var exempelvis en USA-tillverkad missil, avfyrad av den israeliska armén, som dödade flyende libaneser i byn Taire. I dagarna har dessutom USA-imperialismen lovat skicka nya än mer dödliga vapen till den israeliska regimen. Enligt pressuppgifter ska det bland annat handla om laserstyrda ”bunkerbomber”.
Hizbollah har svarat de israeliska angreppen med upptrappade raketangrepp mot områden i norra Israel. Angrepp som främst dödat civila, både israeler och palestinier. Men antalet döda i Israel är långt färre än i Libanon.
Den islamistiska organisationen Hizbollah har blivit ”kriget mot terrorismens” huvudfiende och den israeliska regimen har sagt att målet för kriget är att ”krossa Hizbollah”. Men det var inte länge sedan som Israel tvingades att dra sig tillbaka från södra Libanon (år 2000), till följd av Hizbollahs motstånd.

Stöds av fattiga

Det var genom sin kamp mot den israeliska ockupationen och i avsaknad av en självständig arbetarrörelse som Hizbollah kunde vinna stöd. Hizbollah vann stöd från alla grupper, inte bara bland södra Libanons många fattiga shiamuslimer.
Stödet till Hizbollah måste också ses mot bakgrund av de olika sociala välfärdsprojekt som rörelsen igångsatt i form av skolor, sjuk- och hälsovård, vatten- och elförsörjning.
Hizbollahs framväxt inleddes under 1980-talet och var en reaktion mot den israeliska ockupationen av Libanon.
Många shiamuslimer välkomnade till en början de israeliska soldaterna när de tågade in i Libanon 1982. Men detta ändrades snabbt när befolkningen insåg att det inte var några ”befriare” som tågat in utan en ny ockupationsmakt.
Hizbollahs ledning är en politisk allierad till ayatolla Ali Khamenei i Iran och dennes reaktionära islamistiska idéer. Även om Hizbollah under vissa tidpunkter mer försökt framställa sig som en icke-sekteristisk nationell rörelse som kan säkra Libanons framtid och förena de förtryckta mot israeliska och imperialistiska angrepp.
Hizbollahs politik och metoder sätter emellertid bestämda gränser för rörelsens möjligheter att, under en längre tid, bli en enande kraft.
Det kan tyckas ha gått månader sedan Hizbollah dödade tre och bortförde tre israeliska soldater. Men bara tre veckor har förflutit sedan denna aktion som genomfördes för att stärka Hizbollahs ställning i Libanon. Det israeliska svaret på Hizbollahs raid, i form av att kollektivt straffa miljoner libaneser, har gjort att få idag på allvar kan hävda att det som nu utspelas handlar om att frita två tillfångatagna soldater.

Misslyckats

Den israeliska regimens krig mot Libanon syftar inte enbart till att försöka försvaga och isolera Hizbollah, utan har ett vidare syfte; göra klart vem som är den starkaste militära makten i regionen och att man inte är beredd att tolerera någon form av opposition.
Ehud Olmert, Israels nya premiärminister, har också sina skäl till kriget. Han vill skapa sig ett rykte som en militär hök och på så sätt hålla samman och öka stödet till det nya partiet Kadima som han leder.
Denna politik är dock dömd att misslyckas. Israels bombningar av Libanon har fått som följd att stödet till Hizbollah ökat bland shiamuslimer såväl som bland sunnimuslimer, kristna och druser. Hizbollah ses idag allt mer som den enda rörelse i Libanon som kan stå upp mot Israel och imperialismen. Detta tvärtemot den isrealiska regimen som hade hoppats att kriget skulle bidra till att försvaga Hizbollah och driva rörelsen bort från södra Libanon.
”USA har fått lära sig i Irak att militär styrka inte är nog för att påtvinga någon sina lösningar, Och det gäller för Israel också”, kommenterade den tidigare amerikanske säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinski.
Kriget mot Libanon har kastat ett nytt brutalt ljus över USA-imperialismens roll i Mellanöstern. Aldrig tidigare har Vita huset gett ett så öppet och tydligt stöd till Israels krigshandlingar. Eller som den brittiska tidningen Guardian skrev. ”Bush säger till Israel: Ni får en vecka att bomba Hizbollah”.
Resultatet av Bushadministrationens politik kommer att ge upphov till ett växande hat mot USA-imperialismen i Mellanöstern och på andra håll i världen.
Efter misslyckandet i Irak och med sina militära resurser ansträngda till bristningsgränsen (imperial overstretch), har USA-imperialismen tvingats börja söka nya vägar för att nå det ”nya Mellanöstern” man säger sig vilja skapa. Bushadministrationen vill helst agera via ombud för att nå sina mål i Mellanöstern, vilket betyder att man ger fullt stöd till Israels försök att krossa Hamas och Hizbollah. Av samma skäl stödjer man fortfarande den reaktionära och korrupta sunnidominerade elit som styr i Saudiarabien och Iraks shiadominerade regering. (Irak står på randen till ett inbördeskrig).

”Nytt Mellanöstern”

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice har flera gånger deklarerat att man inte stödjer kravet på eldupphör i Libanon. Trots denna hållning kan det inte uteslutas att en växande vrede mot Israels krig åtminstone tillfälligt tvingar Bush att försöka ge sken av att vilja finna en förhandlingslösning för att blidka en internationell opinion. Men Israels regering kan räkna med USA:s stöd i kriget mot Libanon så länge regimerna i Mellanöstern, särskilt i Libanon och Syrien, och Hizbollah motsätter sig de villkor som de båda (Israel och USA) satt upp för en överenskommelse.
Dessa villkor inkluderar bland annat att de två israeliska soldaterna ska släppas fria, att Hizbollah ska dra sig tillbaka norr om Litanifloden (cirka två mil från gränsen till Israel) och att Hizbollah ska avväpnas. En internationell styrka ska sedan stationeras i Libanon för att övervaka att dessa villkor efterlevs.
Den israeliska regimen ser gärna att imperialismen skickar trupper för att klara av vad man hittills inte kunnat klara av – att driva bort Hizbollah.
Trots att Israel är en av världens största militärmakter har kriget inte utvecklats som man räknat med. Generalerna lovade till en början att flygangrepp ensamt skulle kunna besegra Hizbollah och stoppa raketbeskjutningen av Israel. Men så har inte skett. Att Israel tvingats mobilisera tre armédivisioner är ett bevis på misslyckandet.
Det nu pågående och ständigt upptrappade markkriget i Libanon och mobiliseringen återuppväcker minnet av den enormt impopulära invasionen 1982 och har redan börjat skapa splittringar bland de styrande i Israel.

Internationell styrka

Eftersom det inte är troligt att Israel militärt kan besegra Hizbollah och dess ledning inte kommer att acceptera Israels villkor, blir det upp till en internationell styrka att försöka avväpna Hizbollah. En internationell styrka med den uppgiften kommer att uppfattas som en angripare och ockupationsmakt.
Ställd inför ett sådant scenario kan Hizbollah mobilisera masstöd, inte minst bland shiamuslimerna, för att driva ut en internationell styrka som i de flestas ögon ses som ett verktyg för Israel och USA.
Om Libanons regering under press från USA-imperialismen tvingas att skriva på en uppgörelse utan godkännande av Hizbollah väntar sannolikt en snabb utveckling mot kronisk instabilitet och kaos, vilket i slutändan kan leda till en syrisk invasion av Libanon.
Men än så länge har USA-imperialismen haft svårt att finna stöd för sin idé om en internationell styrka. Krigets fortsatta förödelse och nya oundvikliga blodbad kan istället leda till upptrappade strider och en fullskalig israelisk invasion samt ockupation.
Denna farliga utveckling ökar risken för ett nytt storkrig i Mellanöstern.
Bland de arabiska massorna uppfattas Hizbollahs soldater som hjältar. Hizbollah har rätt att försvara sig gentemot de israeliska angreppen. Men vilken politik och taktik har egentligen möjlighet att besegra Israels generaler och politiker?
Hizbollahs raketbeskjutning, som dödat israeliska judar och palestinier, har inte försvagat regimen. Tvärtom, stödet för krigshandlingarna mot Libanon har ökat (till idag 90 procent) bland israelerna.
Detta samtidigt som vanliga människor i Israel får betala kriget med allt större umbäranden och arbetare inte får ut sin lön.
De israeliska generalerna har sagt att Hizbollah har extremt goda soldater i sina led. Men det handlar inte bara om militärt vältränade kämpar utan Hizbollahs styrka kommer av dess stöd i södra Libanon.

Mot krig och imperialism

Men Hizbollah har inte några politiska svar på den ekonomiska, sociala och politiska kris som plågar Libanon och Mellanöstern. Denna kris är en följd av kapitalism och imperialism och kan bara lösas genom en kamp för ett socialistiskt Mellanöstern. Det betyder en kamp för att störta den kapitalistiska regimen i Israel och de korrupta regimerna i Mellanöstern. Ett socialistiskt Mellanöstern skulle garantera alla nationella, etniska och religiösa minoriteters demokratiska rättigheter, och samtidigt skapa förutsättningar för massorna att ta full kontroll över regionens resurser. Det är alternativet till krig och förtryck.
Ett första steg i denna riktning är att bygga en antikrigskampanj i Israel och kämpa för att arbetarna och de fattiga i Libanon liksom i andra länder förenas i självständiga organisationer.

Kevin Simpson