Över 25 000 textilarbetare trotsade demonstrationsförbudet i det nödställda Bangladesh där undantagstillstånd råder. Arbetarna kräver att få sina uteblivna löner utbetalade retroaktivt och att ett bonussystem ska införas, detta i en av landets största industriella sektorer. Arbetarna lämnade sina arbetsplatser i Tegjoans industriområde i huvudstaden Dhaka och drog i stora demonstrationer genom gatorna.Demonstrationerna tvingade de flesta fabrikerna i området att stänga för dagen. Polisen använde batonger för att slå sönder protesten och arresterade dussintals arbetare. Femtio arbetare skadades av polisvåldet. Myndigheterna satte också in den ökända snabbinsatsstyrkan och soldater för att slå ner demonstrationen.
Efter polisingripandet slog ilskna arbetare sönder fönster och portar till nära femton av områdets textilfabriker. Sedan inledde arbetarna en endagsstrejk, som senare blåstes av efter förhandlingar med myndigheterna.
Slavlöner
Ilskan gror ännu en gång bland textilarbetarna, som har usla löner och fruktansvärda arbetsvillkor.Medan textilexportörer tjänar miljarder dollar varje år, jobbar arbetarna för slavlöner.
Bangladesh tjänade 9 miljarder dollar på textilexport förra året. Det är 75 procent av landets totala export. Textilexporten växer snabbt och näringslivet tjänar stora pengar, medan majoriteten av textil- och klädindustriarbetarna lever under fattigdomsgränsen. Vissa saknar till och med livets nödtorft och lever i absolut fattigdom.
Textilarbetarnas löner ligger på runt 1 500 Taka (cirka 140 kronor) i månaden. De arbetar 12 till 14 timmar per dag, men kan ändå inte tillgodose sina basbehov. Det finns varken ordentliga bostäder eller tillgång till sjukvård och skola i industriområdena.
Mer än hälften av textilarbetarna är kvinnor och det finns ett populärt talesätt bland dessa kvinnliga arbetare som lyder: ”Har du tur blir du prostituerad, har du otur blir du textilarbetare”. De kvinnliga arbetarna utsätts inte bara för superexploatering, usla villkor, fattigdom och låga löner, utan också för sexuella trakasserier.
Det var vad som provocerade fram förra årets protester. Tusentals arbetare var inblandade i strejker och våldsamma protester under vilka åtta arbetare dödades.
De ilskna och desperata arbetarna satte eld på 16 fabriker och vandaliserade ytterligare ett hundratal landet över.
Demonstrationerna och strejkerna blåstes av när regeringen och arbetsgivarna gick med på att höja minimilönen till 25 pund i månaden.
Arbetarna väntade i nästan ett år på att överenskommelsen mellan regeringen, arbetsgivarna och facket skulle omsättas i praktiken, men arbetsgivarna var inte intresserade av att genomföra den. Facken gav arbetsgivarna och regeringen flera varningar om vad som var att vänta om man inte höll sitt löfte, men fackledningen tvekade inför att utlysa protester, eftersom regeringen, uppbackad av militären, med undantagstillståndet har förbjudit alla sorters demonstrationer och möten.
Regeringen sa i sin tur till arbetarna och facken att man inte skulle tolerera några oroligheter inom textilsektorn, men arbetarna tappade tålamodet och bestämde sig för att visa sin ilska.
”Situationen är spänd”
Arbetarnas enhetsforum skriver: ”Vi har genomfört undersökningar i landets största industrizoner och upptäckt att bara 20 procent av landets omkring 4 000 fabriker har infört minimilönen.”Facken beskriver situationen som mycket spänd, och den förvärras för varje dag som går.
De nyligen höjda mat- och basvarupriserna har till och med gjort minimilönen meningslös.
En av ledarna, Mishu, som ledde förra årets protester och strejker, sa: ”Vi kan inte längre hålla arbetarna lugna. Fabriksägarna provocerar till en konflikt som kommer att skada dem allvarligt. Regeringen tar inte situationen på allvar. Ilskan är som en vulkan som när som helst kan få ett utbrott”.
Det här var den största protesten sedan undantagstillståndet infördes. Dhakas polischef uttalade sig så här:
”Saken är inte överspelad ännu, spänningarna ökar och vi är beredda på fler protester och mer våld under de kommande dagarna om arbetarnas krav inte möts. Jag har meddelat myndigheterna att repression inte kommer att hindra demonstrationerna när de väl har inletts. Demonstrationerna ska ses som en varning och en allvarlig sådan: den här rörelsen växer igen. Arbetsgivarna borde gå med på kraven om de vill undvika en oönskad situation.”
Textilarbetarna är på offensiven igen och de är den viktigaste och mest militanta delen av Bangladeshs arbetarklass. Deras radikalisering och framgångsrika aktioner kommer att uppmuntra andra skikt till kamp. Vid upprepade tillfällen under de senaste åren har de visat att de vill kämpa mot de fruktansvärda förhållandena och för att förbättra sina levnadsförhållanden.
Kamp för rättigheter
Alla fackföreningsledare är dock inte beredda att ta strid. De har svikit arbetare i många viktiga strider förut. Bangladeshs textilarbetare behöver en kämpande fackledning och demokratiska fackförbund.Fackföreningarna och dess ledare ska vara oberoende och fria från alla influenser från kapitalistvänliga partier.
Fackföreningar måste organisera en generalstrejk för att tvinga regeringen och arbetsgivarna att i praktiken införa överenskommelsen, som borde omfatta alla skikt av arbetarklassen.
Rukhsana Manzoor
CWI Pakistan
