Den 7 december ska det irländska parlamentet fatta beslut om den nedskärningsbudget som innebär att 15 miljarder euro (140 miljarder kronor) ska ”sparas” under de kommande fyra åren. Drastiska nedskärning- ar och skattehöjningar är ett villkor för att EU och Internationella valutafonden (IMF) ska bevilja landet nödlån på uppemot 85 miljarder euro (780 miljarder kronor). Mer än en tredjedel – 35 miljarder euro (320 miljarder kronor) – ska användas för att stötta det kollapsade irländska banksystemet som staten tvingats rädda till enorma kostnader.Den irländska bankakuten beräknas kosta skattebetalarna totalt 50 miljarder euro, 461 miljarder kronor, vilket motsvarar 30 procent av landets BNP. Bankinsatsen har tömt statskassan. I år blir det irländska budgetunderskottet 32 procent. Om man räknar bort bankstödet stannar budgetunderskottet på motsvarande 12 procent av BNP.
I den irländska krisplanen finns förslag om att sänka redan låga minimilöner och avskeda tiotusentals offentligt anställda. Stålbadet beräk- nas kosta ett genomsnittligt hushåll 4 600 euro (ca 42 000 kronor) i ext-ra skatter och avgifter per år.
”På fyra år ska den irländska budgetens utgifter minska från dagens 54,8 miljarder euro [505 miljarder kronor] till 48 miljarder euro [440 miljarder kronor] 2014 – en minskning på dryga 12 procent. Utgifterna ska bantas i en omfattning som saknar motsvarighet i landets historia”, skrev irländska Independet den 25 november.
Bankerna, spekulanterna och euron har ruinerat Irland. De nödlån som EU och IMF ska börja betala ut handlar om att försöka rädda dem som har orsakat krisen och om möjligt undvi-ka att Irland tvingas ställa in betal- ningarna.
”Europeiska banker har en exponering mot Irland och sammanlagt 3 500 miljarder kronor. Lägg till Spanien och Portugal och siffrorna blir än mer astronomiska” (Svenska Dagbladet den 28 november).
Totalt har exempelvis svenska banker lånat ut över 500 miljarder kronor till Europas mest skuldsatta länder.
Det är med hänvisning till att rädda de europeiska bankerna som den svenska regeringen med finansminister Anders Borg i spetsen säger att man är beredd att låna ut symboliska 6 miljarder kronor till Irland.
Trots nödlån och nedskärningar räknar marknadens spekulanter och finanshajar dock med att Irland snart måste begära skuldavskrivning och fortsatt eurokris.
Det är sannolikt bara en tidsfråga innan först Portugal och sedan Spanien tvingas begära nödlån.
”Den europeiska skuldkrisen kommer att ’förgifta i många år’. Det är inte uteslutet att flera länder kommer att be om skuldnedskrivningar, även om de genomför sina åtstramningsprogram. Jag ser inget slut i sikte och jag är inte säker på att euron finns om tio år, menade David Hensley, chef för ekonomisk analys, vid JP Morgan i New York, i slutet av november.
Hans uttalande kan sammanfatta den uppfattning som råder på den spekulativa och rakt igenom parasitära ”marknaden”.
Stålbaden betyder att krisen förvärras och i förlängningen hotar nya drakoniska nedskärningar, utförsäljningar och skattehöjningar, vilket Grekland visar.
Svaret på EU- och IMF-diktaten måste vara: Låt dem som skapat krisen och skuldbergen betala – vägra nedskärningar och skuldbetalningar till finansmarknadens spekulanter. Fackföreningarna måste ta initiativ till masskamp med målet att stoppa åtstramningen och fälla regeringarna. Det är genom kamp som fröet till både ett nytt Europa och en ny socialistisk arbetarrörelse kan växa fram.
Parallellt med att skuldkrisen och eurokrisen går in i ny fas finns tydliga tecken på en ny uppgång i klasskampen. I november blev Portugal det fjär-de EU-land som lamslogs av en gene- ralstrejk i år och den 27 november genomfördes en jättelik demonstration i Dublin mot nedskärningar.
Det är dags för Europafacket att mana till alleuropeisk generalstrejk mot åtstramningspolitiken.
Det skulle vara det naturliga steget efter Europafackets två aktionsdagar, den 27 september respektive den som planeras till den 15 december.
