Tiggeriförbud i SD:s fotspår

2016-08-24 10:50:28

foto: Lina Rigney Thörnblom
Dana Danila sitter utanför Ica Kvantum i Farsta centrum. Hon vill inte säga om några varit otrevliga mot henne, men uppger att det varierar hur mycket hon får in: ”Jag är här varje dag från tidigt på morgonen.”

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) överväger ett förbud mot tiggeri. Det är det senaste fallet där regeringen härmar tidigare förslag från Moderaterna och SD.

Tidigare har Socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven sagt nej till förbud mot tiggeri med argumentet att fattigdom inte går att förbjuda.
Detta gäller förstås lika mycket nu som för ett år sedan. Det var inte lagar och förbud som avskaffade tiggeriet i Sverige på 1900-talet. Inte heller har nya förbud i andra länder de senaste åren inneburit någon lösning.

”Brittiska forskare har studerat vilka konsekvenser 1990-talets förbud fick för tiggarna i olika distrikt i London. Resultaten visar att situationen försämrats genom att en del har stämplats som kriminella. Det har därför blivit allt svårare för dem att anpassa sig till samhället. En del av de bötfällda tvingades fortsätta att tigga för att tjäna ihop pengar till böterna och de fick därför svårt att lämna livet på gatan. Under 1990-talet var det framför allt inhemska hemlösa som tiggde till följd av den omprövning som skedde av välfärden i många länder”, rapporterade Hans Swärd, professor i socialt arbete, på DN Debatt.
Det som pågår nu är en ”danmarkisering”, att den officiella politiken allt mer domineras av frågor som rör flyktingar, migranter, integration och liknande. Avgörande frågor som nedskärningar, ökade klyftor och krigsinsatser hamnar i skymundan. Det har skett i Danmark under de senaste 10-15 åren med SD:s motsvarighet Dansk Folkeparti som pådrivare.

Bakom S högervridning i flykting- och migrationspolitiken finns flera faktorer:
• EU-samarbetet, som påstods ge välstånd och högre levnadsstandard, har kollapsat. Klyftorna är gigantiska, inom och mellan länderna. I Rumänien och Bulgarien är 40-50 procent av befolkningen fattiga. När EU inte längre har en gemensam linje har den svenska regeringen anpassat sig till lägsta möjliga nivå när det gäller flyktingar. Nu vill Shekarabi följa upp med migranterna.
• Sverige är långt ifrån någon kollaps i offentlig service, men visst behövs det mycket mer resurser. Banker, storföretag, skattesmitare och rika har enorma resurser som de tjänat på den högerpolitik som har bedrivits i 25 år. Men när det saknas en stark fackföreningsrörelse, vänster och folkliga organisationer som tar strid riskerar missnöjet med levnadsstandard, osäkra jobb och bostadsbrist att riktas mot flyktingar och migranter.

I höstas använde regeringen en ”chockdoktrin” för att driva igenom den nya muren mot flyktingar. Opinionen skulle skrämmas av hot om kollaps och terror. I samma veva genomförde polisen brutala massvräkningar av migranters boenden, till exempel i Malmö. Och regeringens ”samordnare” Martin Valfridsson uppmanade folk att sluta ge pengar till tiggare.
I brist på starkt motstånd fick vändningen önskad effekt. Opinionsmätningar visar att fler vill begränsa antalet flyktingar. Förbud mot tiggeri stöddes av en tredjedel för ett år sedan, men har nu fått majoritet. Regeringen skapar själv denna opinion, chockdoktrinen har sitt eget liv.
Ardalan Shekarabis förslag är i linje med den politik som förs i Danmark, Storbritannien och allra hårdast i Ungern. En linje som S tidigare har fördömt. Fortfarande är fler S-väljare emot ett förbud än för, enligt Aftonbladets opinionsmätning. Även bland S-märkta kommunalråd finns både stöd för ett förbud och kritik.

Moderaterna har applåderat Shekarabis uttalanden. M förespråkade redan ifjol ett förbud, framför allt mot ”organiserat” tiggeri. Men som flera då påpekade: Rätten att organisera sig är en demokratisk rättighet. Och att migranter i en utsatt situation söker hjälp av varandra är en form av organisering. ”När det inte finns ett socialt skyddsnät att vända sig till tar vi hjälp av familj, vänner och ­bekanta”, konstaterade Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission.
Hon hänvisade i en artikel till en stor undersökning av 1 200 rumäner i Stockholm, Köpenhamn och Oslo. Hon slog där fast att ”Det finns inga belägg för en organiserad form av kriminalitet bakom”. De intervjuade migranterna var också tydliga med att ”de hellre hade haft ett vanligt avlönat jobb än att behöva ägna sig åt tiggeri om de hade haft möjligheter. De flesta uppger att de tycker det är förnedrande att behöva tigga”. Tiggeri och pantning av burkar gav i genomsnitt 130 kronor per dag, enligt undersökningen.

Tiggeriet är en produkt av samhället. Den välkände historieprofessorn Dick Harrison påpekar i en intervju med SVT att ”tiggeri har funnits så länge det har funnits fattigdom”. I Sverige förbjöds tiggeri 1847, men ”det enda som har fungerat och som verkligen krossade tiggeriet, det var välfärdssamhällets framväxt. Folkhemsbygget. 1964 avskaffades tiggeriförbudet, eller den så kallade lösdriverilagen [från 1884], den behövdes inte längre. Fattigdomen ansågs utrotad”, förklarade Harrison. Han daterar återkomsten av tiggeriet till psykiatrireformen 1995, då flera utskrivna lämnades att klara sig ensamma.
Att stat och polis ska driva bort tiggarna kanske ger kortsiktig tillfredsställelse för de politiker som är oroliga för ”bilden av Sverige”. Problemen finns inte längre att se, men fattigdomen och desperationen finns kvar. Levnadsstandarden i Rumänien ökar inte och förtrycket av romer försvinner inte.

Ett förbud stärker statens förtryckande resurser, som kan användas också mot andra företeelser som högerpolitiker inte vill se, till exempel protester, strejker, blockader och demonstrationer.
Det kommer inte heller att stanna vid detta. För varje steg högerut ökar trycket från SD, Moderaterna, KD med flera att gå längre. SD har redan krävt att flyktingar ska låsas in och förlora sina demokratiska rättigheter.
Chockdoktrinen måste och kommer att utmanas. Arbetarorganisationer – fack, hyresgästföreningar, lokala nätverk och så vidare – kan inte gå hand i hand med högern eller förlita sig på polisinsatser. Lokal och landsomfattande organisering för kamp mot fattigdom och för upprustning av välfärden är vad som krävs – i Sverige och i hela EU.

RS står för:
• Nej till tiggeriförbud och rasism – kamp för arbete, utbildning och stöd till alla.
• Ökade resurser till kommuner och landsting för skola, vård, infrastruktur, samt mottagning av flyktingar och migranter. Massiv plan för bostadsbyggande. Låt bankerna och de rika betala.
• Kamp mot högerpolitik och ökade klyftor i Sverige och EU. För ett demokratiskt socialistiskt Europa.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!