Tjernobylkatastrofen – 20 år

2006-08-11 19:25:00




För tjugo år sedan havererade reaktor nummer 4 i Tjernobyl. Det är den hittills största kärnkraftsolyckan. Även om tusentals dött till följd av vad som hände i Tjernobyl, drivs det idag på för en utbyggnad av ”ny” och ”ren” kärnkraft. Denna ses som ett alternativ till olje- och kolkraften, som idag blir allt dyrare både för profiten och miljön.

Katastrofen i Tjernobyl inträffade natten till den 26 april 1986. Forskare hade försökt öka kärnkraftverkets effekt, eftersom det rådde energibrist i Sovjet.
Kärnkraftverk är slumrande härdsmältor som måste kylas för att inte den energigenererande kärnreaktionen ska bli okontrollerad. Det var vad som hände i Tjernobyl. Inom loppet av några sekunder gick kärnbränsle för flera års förbrukning upp i rök, sprängde taket på byggnaden och skickade en radioaktiv kaskad långt upp i atmosfären. Som tur var blåste det nordliga vindar denna natt, vilket räddade miljonstaden Kiev från att drabbas.
Det radioaktiva molnet förde radioaktivitet upp till Sverige. Totalt hamnade 5 procent av det radioaktiva ämnet cesium i Sverige. Värst drabbades Gävletrakten, där vilt än idag måste kasseras på grund av för höga strålhalter.
Men hårdast slog katastrofen mot dem som levde i närheten av kärnkraftverket. Dagarna efter olyckan sattes militär och brandkår in för att släcka branden och täcka över reaktorn med en betongsarkofag. 31 personer dog av direkta strålskador. Totalt sattes 200 000 arbetare in för att röja upp och bygga sarkofagen. 116 000 personer evakuerades från området, som lämnats i stort sett orört, med enorma lager av radioaktivt avfall. Det har kommit varningsrapporter om att sarkofagen håller på att vittra sönder, vilket skulle kunna leda till fortsatt spridning.
Miljön var inte direkt något ämne som bekymrade den byråkratiska dikatur som styrde det dåvarande Sovjetunionen, som Ukraina var en del av.
Friheten att förmedla nyheter och åsikter existerade inte, vilket fördröjde information från olycksplatsen. Det faktum att uppgifter om katastrofen nådde allmänheten först när dess effekter upptäcktes i Sverige, visar på hur dåligt informationen fungerade.

Vems ärende går FN?

Idag har strålningens påverkan av antalet cancerfall blivit en politisk fråga. Enligt FN:s rapport om Tjernobyl går det bara att påvisa 4 000 relaterade dödsfall bland de omkring 600 000 som drabbades värst – däremot räknar de med att en siffra uppemot 9 000 är att vänta.
Idag beskriver media de som lever i Tjernobylområdet som kärnfriska. Kärnkraftslobbyn lyfter ut siffran på 56 personer döda i direkta cancerfall som om den vore den totala siffran. Så avlägsnas den bild av ett svampmoln som tidigare dykt upp i folks huvuden när ordet kärnkraft förts på tal. Om nu FN säger att det inte är så farligt, kan det vara det då?

Tio gånger fler döda

Greenpeace sågar FN:s rapport. Den förklarar bland annat de ökade missbildningarna hos nyfödda i trakterna kring Tjernobyl med att sådant inte kom med i den officiella statistiken förut. Greenpeace publicerade nyligen en egen rapport, i vilken uppskattningen av skadade är tio gånger högre.
Enligt Greenpeace har 200 000 människor i Vitryssland, Ukraina och Ryssland dött i sjukdomar relaterade till Tjernobyl.
Även exempelvis veteranföreningen för Tjernobylkatastrofens räddningsledare är starkt kritisk till FN:s döds- och cancersiffror. Av dess 2 000 medlemmar har 529 redan dött.
Tjernobyl chockerade världen; det osannolika blev sannolikt och kärnkraften förvandlades från att vara framtidens rena energikälla till att bli skitig och ytterst farlig. I en rad länder beslutade man sig för att avveckla kärnkraften. Trots det så finns det idag drygt 400 kärnkraftverk i världen och antalet ökar.
Länder som Kina, Indien och Finland bygger ut sin kärnkraft, som beräknas utgöra en stadig del av framtidens elproduktion.
Men många av dagens kärnkraftverk börjar idag bli slitna och gamla. 200 kraftverk ska läggas ner de kommande 10-15 åren. Frågan är om de ska ersättas av ny kärnkraft eller av mer hållbara energikällor?

Avvecka kärnkraften

I Sverige har två reaktorer lagts ner, men samtidigt har generatorerna i de övriga bytts ut så kärnkraftsproduktionen fortfarande effektmässigt är lika stor.
Minnet av Tjernobyl får inte blekna. Vi måste komma ihåg att kärnkraften är alltför riskfylld för att vara en hållbar energikälla. Målet måste fortfarande vara att avveckla kärnkraften, vilket förutsätter en återreglering av energisektorn. Energiproduktionen måste ägas gemensamt, med tydliga mål för hållbar produktion.

Joel Eriksson