Tjernobyls offer: ”Inom loppet av en dag förlorade vi allt”

2006-08-11 19:25:03




Rob Jones från CWI, och Svetlana, en aktivist för ungdomars rättigheter i ett av de områden som drabbades av Tjernobylkatastrofen, besökte nyligen några av offren. De talade med Anna och Rustam.

– När jag blundar kan jag fortfarande se helikoptrarna flyga över kraftverksområdet. Mina föräldrar hade gått till jobbet och vi barn lekte på gården.
– Du kan föreställa dig hur vi kände oss när vi hörde att många inte skulle komma hem. Det var först en dag efter olyckan som de samlade ihop oss och sa till oss att ta med våra pass och ett ombyte. De satte oss i en buss. Inom loppet av en dag hade vi förlorat allt: våra föräldrar och vänner, vår barndom och våra hem. Vissa lyckades, med eller utan tillåtelse, att ta sig tillbaka till staden ett par dagar senare för att hämta sina saker. De sa att alla hem hade länsats. Nu arrangerar myndigheterna turistresor dit för västerlänningar, men de vägrar fortfarande låta oss återvända av rädsla för att vi ska fråga var våra saker har tagit vägen.

Offren straffas

– Nu är det nästa generation som växer upp. Många, som mina barn, åker in och ut från sjukhus. Ett av min systers barn är permanent flintskallig. Min man kan inte få något arbete.
– Ändå gör regeringen vad den kan för att radera minnet av Tjernobyl. Men hos de drabbade finns en enorm bitterhet kvar.
– Människor döljer att de är ”tjernobyliter” (offer för Tjernobyl); det är bättre att vara sjuk på jobbet än att vara en arbetslös tjernobylit. För du kan inte leva på det underhåll staten ger dig. Dagens pensioner och löner växer ju, men tjernobyliternas ersättningar ligger kvar på samma nivå – den har inte höjts sedan 1996! Till och med den urusla vanliga pensionen har tiofaldigats sedan dess!
– De styrande har tjänat miljoner på katastrofen. De har vant sig vid att resa världen över för att be om hjälp. Men de gör det inte för att hjälpa folket. De har inte fått tillräckligt själva ännu. Och hittills har tiggarskålen varit lönsam för dem. Personen som var ansvarig för den första humanitära insatsen lever nu ett behagligt liv i USA.
– Ingenting har förändrats sedan den ”oranga revolutionen” (de massprotester 2004-2005 som förde den västvänlige Jusjtjenko makten). Det fanns många tjernobyliter bland protestdeltagarna. Vi hoppades att någonting skulle ändras.

”Förstörde våra liv”

– Tjernobylkatastrofen är inte bara tusentals förstörda liv, utan också tusentals kvadratkilometer förstört, ofruktbart land. Tjernobyl är tusentals får som dör i leukemi. Tjernobyl är barn som gråter av smärta på nätterna och Tjernobyl är människors för tidiga åldrande. Uran är ett monster. Men vår ruttna ukrainska kapitalism ser den som ett sätt att berika sig.
Efter intervjuerna, när vi lämnar tjernobyliternas kontor, drar Svetlana efter andan:
– Människor är uppgivna, de är pessimistiska. Du kan se problemen i de förbipasserandes ansikten. Du kan se vilka svårigheter de har med sin hälsa. Det är priset de betalar för sitt liv i den nya kapitalismen…
Men, som Svetlana säger: det skulle kunna vara annorlunda. Tjernobylmardrömmen – ett brott begånget under stalinismen och vars resultat förvärrats av kapitalismen – är för CWI-anhängare en anledning att kämpa för ett verkligt socialistiskt samhälle.

Rob Jones
CWI i Ryssland