Aldrig hade jag väl trott att så många, så starkt, kunde uttala sig MOT biblioteken. Carina Nilsson (S), ordförande i Malmös kulturnämnd, tycker inte att ”antalet böcker är så relevant”(Expressen den 14 augusti 2009). Den nytillträdde chefen för Malmö stadsbibliotek, Elsebeth Tank, har sagt att ”Ett paradigmskifte kan betyda att böckerna i framtiden inte har huvudrollen på biblioteken” (Allt om jobbet 1/2010). Hon är också skeptisk till idén att folkbiblioteken påtar sig sociala uppgifter och har inga problem med om barnavdelningen skulle sponsras av McDonald’s (Ordfronts litterära magasin december 2009).
Ulf Adelsohn tar ändå priset med sitt ”Varför inte kunna ta betalt för boklån, när man får betala avgift i simhallen” (OBS februari 2010).
Vem ska man ta betalt av? Bäste herr Adelsohn, har du missat att arbetslösheten ökar, och att a-kasse-, sjuk- och socialbidragen blir allt lägre? Som grädde på moset står vi som är hyresgäster inför en skrämmande kostnadsökning. Med sämre ekonomi och som resultat därav trångboddhet, ska vi i arbetarklassen inte ens ha tillgång till ett fritt bibliotek och våra barn inte någonstans kunna finna lugn och studiero?
Det vi under 1900-talet ägnade oss åt att bygga upp, även i minsta by i form av bokbussar, avvecklas och skärs ned och då i första hand i små orter och städernas förorter – d v s just där biblioteken har störst betydelse. I Malmö, så och i Göteborg och snart i Stockholm, premieras de stora huvudbiblioteken i centrum.
Varför lägger man ner bibliotek? För att besökarna är för få? 68 miljoner år 2008, enligt SR i februari 2010. Som om antalet besökstillfällen kan vara detsamma som betydelsen av dem. Lika lite som att en tjock bok med många sidor skulle ha större värde än en tunn. Är det av besparingsskäl? Snarare verkar det i vanlig ord- ning handla om prioriteringar. Som exempel kan nämnas Eskilstuna kommun. Där ska flera biblioteksfilialer läggas ner, men till stadens 350-årsjubileum finns det ändå en och annan miljon på kistbottnen.
Biblioteken är viktiga och av stor betydelse är närheten till dem. Det är själva tillgängligheten som gör institu-tionen jämlik och solidarisk, till skillnad från de nya stormarknadsbibli- oteken med nöjesprofil, som exempelvis den entreprenaddrivna Dieselverkstaden i Nacka kommun.
Där premieras inte möjligheten att i relativ tystnad kunna studera eller helt enkelt bara avnjuta en bok.
Tvärtom, här marknadsför man sig som kravlös utan uppmaningar till att vare sig undvika mobilsamtal eller att hålla nere samtalsvolymen. Den ansvarige Margareta Swanelid tycker inte att det är biblioteket utan skolan som ska utbilda barn och vuxna.
Med de nedskärningar som skolan genomgår, för såväl barn som vuxna, minskar bildningsmöjligheterna i en rasande fart. Dessutom kan man ju undra om det fortsättningsvis ska vara nödvändigt att vara inskriven på en skola för att få möjlighet att tillfredsställa sitt allmänna bildningsintresse, få sin nyfikenhet stillad.
Framtidens bibliotek i form av det s k The Darling Library i Malmö är dock det mest skrämmande exemplet. Till att börja med undrar jag varför man i hela friden valt ett engelskt namn på ett svenskt bibliotek? Är det inte biblioteket om något, som ska värna de svenska språken inklusive våra minoritetsspråk, meänkieli m fl?
Böckernas underordnade betydelse tydliggjordes med besked i samband med de sex (enligt biblioteks- chefen) eller 30 (enligt Sydsvenskan) ton böcker det gjorts pappersmassa av. Denna storstädning motiverades för att få utrymme dels för restaurangverksamhet och dels för en författarbesöksscen som man anser vara nödvändig. Ändå har författarbesök, även utan scener, genomförts i decennier.
Man ryser av fasa när man tänker på vilka författare som skulle ha försvunnit från vår kulturskattkammare, om man hade varit lika bokfientlig under de tusentals år som gått sedan de första bokrullarna lades tillrätta i de första biblioteken.
Själv tillhör jag den fattiga men vetgiriga delen av befolkningen som med stor behållning går en fristående kurs. Denna termins litteraturlista är nio böcker lång. De hade jag aldrig haft råd att köpa.
Kommer jag och andra studiesugna låginkomsttagare fortsättningsvis vara hänvisade till att sitta på KB och läsa eller finns det någon bortre agenda av typen ”Den som inte kan betala, ska heller inte läsa”?
Agneta Sundström