Överallt har det pratats om SVT:s dramaserie efter Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar (i juli kom del 1 Kärleken) och jag har ofrivilligt fått ännu högre förväntningar. Folk har skrivit på sociala medier om hur fantastisk och berörande den är och när jag väl satte mig för att se den väntade jag mig en minst lika stor misär som i boken. Men jag kom inte riktigt ända dit.I början kommer en speakerröst som säger ”Det som berättas i den här historien har hänt.” Redan där stålsatte jag mig för att bli inkastad i en verklighet utan nåd, och visst satte sig klumpen i magen tillrätta.
Första avsnittet av serien, som sändes den 8 oktober i SVT1, följer boken och har alla hoppen mellan Benjamin och Rasmus barndom, deras steg ut ur garderoben och flera personers lidande i sjukhussängen, precis som boken. Ibland kommer autentiska klipp in också och de bidrar verkligen till stämningen.
Det är filmat på ett ganska rått sätt, vilket passar till hur boken är skriven och blir på ett sätt värre än i boken. För på TV får man ansikten på de personer som ligger döende och skriker i sjuksängarna, de som hoppar in i främmande bilar och de som försöker passa in den de är till deras verklighet. Men någonstans brister det. Som alltid när böcker filmatiseras får man vänta sig att det kortas ner, men här går det för snabbt. Jag tror att de hade vunnit på att göra första boken till minst två avsnitt, för att kunna nå ut till tittarna så mycket som möjligt.
Men trots att det fattas något är det stundtals väldigt berörande. I en scen där Rasmus för första gången vågat sig in på RFSL:s Timmy Gay Club står det en man ensam på dansgolvet och sjunger med i ”This is my life” med Shirley Bassey och dansar med hela hjärtat. Det är både fint och tragiskt på samma gång, och man blir verkligen berörd.
Rasmus spelas av Adam Pålsson och Benjamin av Adam Lundgren och båda gör ett fantastiskt jobb. Det känns otroligt äkta hela tiden, och speciellt i en scen då Benjamin precis har träffat Paul och är på väg ned till porten igen. Då öppnar Paul dörren och säger ”En sak till hjärtat, så jag inte har missat nåt. Du vet om att du är homosexuell eller hur?” och Benjamins min är så träffsäker att det skär i en.
Vissa skådespelare som t ex Paul känns lite krystade, men överlag är det bra skådespelande genom hela avsnittet.
Överlag är serien ändå väldigt bra, trots att all hype hade ökat mina förväntningar rätt radikalt.
Men som vanligt är boken mycket bättre och ger en större bild, så om man gillade serien tycker jag att man ska läsa Jonas Gardells bok/böcker.
Avnsitt 2 av Torka aldrig tårar utan handskar som sändes i SVT1 15/10, kan också ses i SVT1 16/10, SVT24 17/10 och SVT1 20/10.
Josephine Landström
