Lördagen den 28 augusti, bara tre dagar innan den nya tropiska stormen Gustav svepte in över Lousianas kust strax sydväst om staden, var det exakt tre år sedan stormen Katrina översvämmade New Orleans. Katrina dödade närmare 2 000 människor, tvingade en miljon att överge sina hem och orsakade materiell förö-delse till en kostnad av 90 miljarder dollar.Både treårsminnet och den nya stormen Gustav framkallar minnet av hur Bush, krismyndigheten FEMA och hela det officiella USA misskötte katastrofen.
Det som började med att i åratal negligerade fördämningar brast, fortsatte med att New Orleans arbetande fattiga, mest afroamerikaner, som saknade möjlighet att evakuera sina familjer i egna bilar i flera dagar lämnades åt sitt öde i den till 80 procent översvämmade staden.
Och när ”hjälpen” kom liknade den mest en militär ockupation, där New Orleans kom att likna ”Bagdad under vatten”. Visst förekom plundring av kriminella gäng, men mest av allt riktades militärens och polisens vapen mot desperata människor som letade efter mat och vatten.
minnet av dessa händelser riktar också uppmärksamheten mot vad som hänt sedan dess under korrumperade återuppbyggnadsprocessen, bakom de reparerade fasader som gjort byggherrarna rika. Medan turistkvarteren och omgivningarna runt French Quarter haft högsta prioritet har till exempel endast 19 procent av de fattiga invånarna i Lower 9th Ward kunnat återvända.
En av aktivisterna bakom treårsdagens Katrina March and Commemoration pekade på kontrasten till de på- gående konventen där demokraterna och republikanerna utser sina presidentkandidater: ”Det kommer inte att regna på Obamas parad, men folk härnere behöver få världen att förstå att här råder fortfarande en tragisk situation. Hyrorna har tredubblats, sjukvården ligger i spillror, och vi har mindre tillgång till skolor för våra barn. Arbetarklassen och de fattiga plundras, medan alla i toppen blir feta på vår misär”, citeras Sess 4-5, en lokal hiphopstjärna, på dissidentvoice. org.
Enligt en studie av PolicyLink hade 81 procent av dem som fått federal återuppbyggnadshjälp fått 35 000 dollar för litet för att kunna reparera sina hem. Fortfarande står en tredjedel av stadens 70 000 bostadsadresser tomma.
Mellan 150 000 och 200 000 av New Orleans nära en halv miljon invånare har inte kunnat återvända, varav fler av de fattigare svarta än av de rikare vita. Afroamerikanernas andel av New Orleans befolkning har därmed också fallit från 70 till under 50 procent när återflyttningen bromsats upp till mestadels ”svarta” områden som Gentilly, Lower Ninth och New Orleans East.
En av dem som kommenterar de skyhöga hyrorna är Smokey Jonson, som i 28 år varit trummis hos Fats Domino. ”En massa av mina vänner kan inte återvända. En massa av dem är musiker. De har inte råd att betala hyrorna”, säger han.
Även den nya satsningen på skolor är minst sagt sned. New Orleans hade före Katrina 128 skolor, varav 124 kontrollerades av den lokala skolstyrelsen. Idag har 88 öppnats, varav 50 nu är privata skolor som själva kunnat välja ut sina elever. Bara fem kontrolleras av den valda skolstyrelsen. Följden är 42 separata skolsystem. ”Vi ser ett privatiseringsexperi- ment, med allt vad det innebär”, säger en aktivist.
Stormen Gustav kanske åstadkom dessbättre inte samma förödelse som Katrina, men kan inte undgå att inför presidentvalet påminna om Bushs och USA-kapitalismens svek mot New Orleans fattiga.
Arne Johansson
