Mördaren i Trollhättan följde i lasermannens och Breiviks fotspår. En rasistisk terrorist vars mål var att döda så många “utlänningar” som möjligt. Trollhättan och hela Sverige sörjer. Vad ligger bakom dådet och den senaste veckans många mordbränder?
En attack på en skola och på barn är mer än tragedin för enskilda offer – det är en attack på samhället. En attack vars syfte är att lamslå oss alla.
I Trollhättan dominerar sorg och chock. Många hyllar de som dödades och skadades när de ingrep mot terroristen. Den 20-årige elevassistenten Lavin Eskandar dödades när han försökte stoppa mördaren. 15-årige Ahmed Hassan stacks till döds när han öppnade en dörr. Två andra offer är allvarligt skadade.
Attentaten måste sättas in i ett sammanhang. Det fruktansvärda terrordådet utfördes i en stämning av polarisering i Sverige, med skuldbeläggning av flyktingar och tal att “vi inte kan ta emot fler”. Den rasistiska hetsen på internet har trappats upp. Attentaten mot flyktingboenden har applåderats av anonyma hetsare som ropat “Äntligen”. En sverigedemokratisk lokalpolitiker undrade i ett inlägg för några veckor sedan varför ingen satt upp en kulspruta på Öresundsbron.
Den senaste veckan har Sverigedemokraterna uppmanat sina anhängare att “agera” för att stoppa flyktingar och flyktingboenden. “Nu smäller det”, som Kent Ekeroth sa i sitt tal i Trelleborg.
Terroristen i Trollhättan, Anton Lundin Pettersson, kom till skolan maskerad till någon sorts riddare, en variant av Anders Behring Breiviks “riddarorden”. På huvudet hade Lundin Pettersson en tysk arméhjälm från andra världskriget. Han hade två vapen med sig, ett svärd och en lång kniv.
Polisen säger på fredag morgon att det var ett rasistiskt hatbrott. De grundar det på vad det hittat vid husrannsakan, på mördarens klädsel – och på “selekteringen av offer på brottsplatsen”. Anton Lundin Pettersson hade utsett en skola med många invandrare och valde sina offer efter hudfärg.
Mördaren hade ett konto på Youtube som hade en tydlig rasistisk och nazistisk inriktning: filmer som hyllar Hitler och nazityskland, samt hets mot islam och judar, har Expo rapporterat. Han gillade också nuvarande nazister, bland annat en blogg som propagerar för ”betydelsen av ras i samhället”. Liksom i Anders Behring Breiviks manifest ses multikultur som ett “helvetesprojekt”. SVT skriver att mördaren lämnat ett avskedsbrev där han skriver ”att det är ’utlänningar’ som är målet för dådet och att ’Sverige inte borde ta emot så många invandrare.’
Skolattentatet följer också i spåren av massakrer i andra länder. Skolmiljön är mer utsatt än tidigare. Den första åtgärden måste vara att rusta upp skolorna med mer personal, både fler lärare och fler som arbetar med vård och fritidsaktiviteter. Att skolattacker har en förmåga att sprida sig är mörka varningar från andra länder. Även dessa har i grunden att göra med vilket samhälle vi lever i.
Norden har sett vidriga rasistiska terrordåd tidigare. Under ett halvår 1991-92 utförde lasermannen John Ausonius elva attentat med gevär, ett med dödlig utgång och många allvarligt skadade. 2009-10 terroriserades Malmö av “lasermannen 2”,Peter Mangs, som mördade två personer och försökte döda minst sex personer till.
Anders Behring Breivik dödade 77 personer och skadade ytterligare 42, de flesta unga socialdemokrater på sommarlägret på Utøya.
Gemensamt för alla tre är deras rasistiska övertygelse. Ausonius, Mangs och Breivik var alla övertygade av den hets som pekar ut invandringen som en invasion av lägre stående.
Till detta ska läggas att nazister mördat minst 30 personer i Sverige sedan mitten av 1980-talet.
Detta är inte en fråga om psykisk sjukdom eller “galningar”, som vissa försökte hävda angående Breivik. Det är politiska, rasistiska mord och terror, som i samtliga fall pekar mot högerextrema, rasistiska och nazistiska miljöer. Attentatsmännen kan vara oorganiserade, men de har fått sina idéer från och hejats på av organiserade rasister.
Hur ska rasistisk terror bemötas? I Norge valde det socialdemokratiska Arbeiderpartiet att efter Breiviks massaker betona öppenhet och nationell samling. De pekade inte ut Breiviks koppling till Fremskrittspartiet eller lanserade kampanjer mot rasismen. Den allmänhet som chockats och ville agera bjöds in till sorgemanifestationer, men inte till verkliga gräsrotsaktiviteter. Dåvarande statsministern Jens Stoltenberg, numera Natochef, kritiserade de som kallade Frp för rasister. Resultatet blev att FrP hade en viss nedgång efter dådet, men blev några år senare del av den norska regeringen.
Lärdomen av de senaste decenniernas rasistiska våld är att rasism och nazism trycks tillbaka av stora mobiliseringar, med kampanjer och aktiviteter på arbetsplatser och skolor, och i bostadsområden. Så var det under lasermannens tid 1991, efter nazisternas mord på syndikalisten Björn Söderberg 1999 och efter nazistattacken i Kärrtorp strax innan jul 2013. Utrymme för nazism och rasism krympte när antirasisternas aktiviteter ökade.
Det handlar också om hela samhällsutvecklingen. Under perioden av utbyggnad av välfärden och låg arbetslöshet i Sverige, fram till början av 1980-talet, var den organiserade rasismen nästan obefintlig. Idag utnyttjar rasister och nazister otryggheten på arbetsmarknaden, bristen på bostäder och nedmonterad välfärd för att göra invandrare och flyktingar till syndabockar.
Att stat och politiker pekar ut flyktingarna som problem, och nu höjer murarna vid gränserna och ökar utvisningarna av papperslösa göder också rasisterna.
Det behövs en antirasistisk rörelse som försvarar asylrätten mot den överenskommelse som regeringen gjort med högerpartierna idag. En rörelse som agerar mot rasismen överallt, och som kräver arbete, bostäder, vård och utbildning till alla. Kommuner och landsting måste få massivt ökade resurser för att stoppa nedskärningar, öka välfärden och ge stöd till flyktingarna.
