foto: Petty Officer 2nd Class Patrick Kelley
I sin strävan efter att göra ”USA stort igen” håller den krisande Trumpadministrationen på att rasera den världsordning som under den amerikanska kapitalismens ledning tog form efter stalinismens kollaps 1989-92. ”Och om inte USA respekterar den egna designade ordningen, varför skulle andra göra det?”, frågar Financial Times som menar att oavsett vad Washington gör kommer USA-imperialismens försvagning att fortsätta, vilket oundvikligen skärper den globala kris som president Trump personifierar.
Nästan dagligen öppnar eller aviserar Trump en ny front mot arbetare och fattiga samt USA-imperialismens rivaler på världsarenan, särskilt Kina.
Några dagar efter att Trumpadministrationen hade flaggat för ett upptrappat handelskrig mot Kina infördes nya sanktioner mot Iran, som sedan ett par veckor tillbaka skakas av en ny våg av massprotester och vars ekonomi är i djup kris.
Sanktionerna, som ska följas av en total ekonomisk blockad av Iran i november, skapar nya konflikter mellan USA och dess rivaler samt fördjupar armodet för landets fattiga som nu revolterar i en omfattning som bara kan jämföras med den historiska masskampen i början av detta år.
Irans arbetare och fattiga har ingen vän i USA som fruktar massornas självständiga kamp. Det är en fruktan som delas av USA:s allierade i området, som exempelvis Saudiarabiens reaktionära diktatur. Den regimförändring som Trump vill se i Iran handlar om att ersätta en förtryckarregim med en annan mer USA-vänlig. Massornas kamp handlar om en lön att leva på, jobb, social rättvisa och verklig demokrati – mot förtryck och korruption, prishöjningar och privatiseringar samt växande klyftor.
Sanktionerna är också en källa till nya kriser i Mellanöstern och bidrar till att världsekonomins fortsatta resa blir ännu skakigare.
Som förberedelse till ett upptrappat handelskrig med Kina slöts i slutet av juli ett avtal om eldupphör i det krypande handelskriget mellan EU (den europeiska kapitalismen) och USA, som innebär att inga nya strafftullar införs men att de redan införda strafftullarna blir kvar. Det är en ihålig och tillfällig uppgörelse för att vinna tid och om möjligt förena de härskande klasserna på båda sidor om Atlanten mot den kinesiska kapitalismen.
Men uppgörelsen till trots larmar allt fler amerikanska och europeiska storbolag om att handels- krigets början redan resulterar i högre priser och störningar i den globala handels- och produktionskedjan. Samtidigt kommer allt fler varningssignaler om att världskapitalismen närmar sig en ny kris.
”Nästa finanskris kommer – och den riskerar att bli klart värre än förra gången. I ett mardrömsscenario handlar det nu om en toxisk blandning av handelskrig och uppblåsta företagslån, dollarhausse och oljepriser samt stigande räntor och populism”, skrev SvD Näringsliv i början av veckan och i USA börjar läget likna det som rådde strax innan den ekonomiska krisen startade med en kollaps på låne- och bostadsmarknaden hösten 2007. Till det ska läggas den accelererande klimat- och miljökrisen.
Bara världens arbetare och fattiga i kamp för en socialistisk värld kan staka ut en annan väg än den ödesbringande, våldsamma väg som kapitalismen och dess regeringar erbjuder. ■
