Mordet på Muhammad al-Brahmi, parlamentsledamot för El Shaab (Folkets rörelse), har utlöst en ny massrörelse bland arbetare och unga i Tunisien. Under tryck från massorna utlyste det största fackförbundet UGTT en endags generalstrejk de 26 juli.
Helt klart är revolutionen som tände den ”arabiska våren” för två år sedan och fick ett slut på årtionden av diktatur inte över i landet.
Sedan dess har situationen för arbetare och fattiga emellertid försämrats på grund av att de nedskärningar som den kapitalistiska regeringar genomfört på order av Internationella valutafoden (IMF) och imperialismen.
Nedan publicerar vi ett flygblad som CWI:s sympatisörer i Tunisien delade ut under generalstrejken den 26 juli.
Reguzi, en av CWi:s sympatisörer i landet berättar:
– Strejken var total. Och 50 000 människor samlades till begravningen. Staden Sidi Bouzid [i centrala Tunisien där Brahmi valdes till parlementsledamot och den arabiska våren bröt ut] har utlyst självstyre där demokratiska kommittéer inrättats för att försvara och organisera området. Det samma fäller Gafsa längre söder ut.
Det har även förekommit flera massiva sittprotester med tiotusentals deltagare – till och med officiella siffror talar om 25 000 – som protesterar framför nationalförsamlingens byggnad den 28 juli. Säkerhetsstyrkor och armén omringar nu dem.
De kräver att regeringen avgår och att hela den ’konstituerande församlingen upplöses, säger Rezgui och tillägger:
– Även om det finns många exempel på masskamp, strejker och att kommittéer som organiserar arbetare och fattiga människor bildas finns det även en fara i situationen, speciellt om det inte ges någon ledning. Vad som framför allt behövs är att en obegränsad generalstrejk utlyses för att störta regeringen och att koppla samman de demokratiska kommittéerna och områden som utropat självstyre.
Flygblad från CWI:s sympatisörer i Tunisien:
Den 25 juli, som är en helgdag i Tunisien, fick revolutionen en ny martyr efter ännu ett politiskt mord på en av Folkfrontens företrädare. Mordet på Muhammad al-Brahmi, som var ledare för rörelsen El Shaab (Folkets rörelse) och valts till den konstituerande församlingen (parlamentet) för Sidi Bouzid staden som blivit en symbol för den tunisiska revolutionen, var kallblodig avrättning. Muhammad al-Brahmi sköts utanför sitt hem med 14 kulor.
CWI (den internationella socialistiska organisation som bland annat RS tillhör) fördömer starkt detta politiska mord. Mordet skedde mot bakgrunden av ett ökat politiskt våld, som underblåses av de existerande kapitalistiska krafter med dess milis och repression.
Två och ett halvt år efter att Ben Ali störtats har läget i landet gått från dåligt till värre, och ilskan breder ut sig. Mordet på al-Brahmi blev en ny katalysator och arbetarnas ungdomarnas och de revolutionära massornas vilja att störta Trojkaregimen har aldrig varit större.
Omedelbart efter mordet utbröt en spontan generalstrejk och i Sidi Bouzid, marscherade massorna till regeringsbyggnaderna för att ockupera dem, och på flera platser sattes det regerande Ennahdapartiets lokaler i brand. På kvällen den 25 juli och på uppmaning av Folkfronten (en allians mellan olika oppositionspartier och grupper) gick massorna ut på gatorna för att demonstrera utanför inrikesministeriet. Polisen gick till brutal attack mot demonstranterna.
Den 26 juli genomförde den fackliga centralorganisationen UGTT en generalstrejk, som enligt rapporter fick en massiv uppslutning. Folkfronten uppmanade massorna till att samlas utanför UGTT;s högkvarter för att marschera till den konstituerande församlingen och kräva dess omedelbara upplösning och regeringens avgång.
Den islamiska regimen i Tunisien utmanas och landet runt kräver massorna att den avgår. Landets borgerligt liberala krafter, som är knutna till regimen och de imperialistiska makterna, är rädda för att en ny revolutionär våg håller på att utvecklas och därför försöker man med alla medel bromsa massrörelsens utbredning genom att bilda en politisk kraft som kan avleda massornas krav och säkra den kapitalistiska elitens intressen.
Folkfronten samlar många revolutionära aktivister, fackföreningsmedlemmar och ungdomar som vill driva revolutionen framåt, avskaffa kapitalismen och som vill att makten ska övergå till de som tjänar arbetarna. Folkfrontens ledning strävar dock efter kompromisser med krafter som är direkt fientliga till arbetarna och de fattigas kamp och alla andra som kämpat i revolutionen.
Folkfronten har uppmanat till bildandet av en nationell räddningsregering, som ger möjlighet till överenskommelser med representanter för de besuttna klasserna vars enda syfte är att avsluta kampen för de folkliga massorna och arbetarklassen.
CWI anser istället att den tunisiska fackföreningsrörelsen och Folkfronten bör ställa sin styrka till masskampens förfogande och bygga upp en ny makt baserad på demokratiskt styrda aktionskommittéer på alla nivåer och i hela landet.
De kommande dagarna kommer att vara avgörande för revolutionens framtid. Revolutionen står inför ett vägskäl och situationen rymmer många faror. Kravet på generalstrejk är utan tvekan ett steg i rätt riktning, som måste följas av omedelbara förberedelser och en handlingsplan för att undvika att tillfället går förlorat. Tvekan att trappa upp masskampen riskerar demobilisera rörelsen och kan bara gynna revolutionens fiender.
CWI har uppmanat till bildandet av revolutionära kommittéer på arbetsplatser, universitet, skolor och bostadsområden för att organisera en kollektiv och demokratiskt kamprörelse som agerar i enlighet med massornas vilja. I Sidi Bouzid, har bland annat UGTT regionala kontor stött bildandet av nya maktorgan/sjävstyre som ska adminstrera staden. av landet.
Dessa kommittéer bör ansvara för försvar av stadsdelar och för skydd av den revolutionära rörelsen. Demokratiska kommittéer är nödvändiga för att stärka och sprida revolutionen samt för att ge rörelsen lokala, regionala och nationella strukturer. Dessa kommittéer i kan i sin tur utgöra grunden till ny en revolutionär regering.
- Ner med Trojkaregimen! Generalstrejk tills regeringen avgår.
- Inga uppgörelser med regeringen eller andra politiska krafter som vill bevara kapitalismen
- För en regering av arbetare, ungdomar och de fattiga massorna med stöd av fackföreningar, vänsterorganisationer och sociala rörelser.
- Upphäv statsskulden. Förstatliga banker och alla viktiga delar av ekonomin under arbetarnas demokratisk kontroll och styre.
- Global kamp mot kapitalism och imperialism – för en socialistisk värld.
