Tunisien: Valet ritar ny politisk karta

Året började med generalstrejker. Men den politiska krisen fortsätter i Tunisien (Foto: Vamine GHRABI, Flickr CC).

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Söndagens val i Tunisien ritar om den politiska kartan och skakar om etablissemanget. Men nationalism och konservatism ställer nya utmaningar för arbetarklassen.

Medan Egypten tyngs av kontrarevolutionen och skakas av repression med tusentals arresteringar av fredliga demonstranter är Tunisien det land som hittills har gjort störst framsteg efter den arabiska våren 2010-2011. 
Året började med en 24-timmars generalstrejk av arbetarklassen inom tjänste- och offentliga sektorn som inte bara tog upp om löneökningar och mot privatiseringsplaner, utan också riktade politiska krav mot regeringens anpassning till IMF:s nyliberala doktrin. Arbetslösheten är 15 procent och det sociala missnöjet är stort.

Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Tunisien och vår internationella organisation CWI pekar på att vi har den starka fackföreningsfederationen UGTT att tacka för den så kallade tunisiska anomalin, en extremt skör variant av en borgerlig demokrati. Denna har i Tunisien utgjort en motvikt och hindrat kontrarevolutionen från att slå igenom helt.
Tyvärr fanns det inget politiskt uttryck för denna arbetarkamp i de två senaste helgernas val. Kais Saied vann en jordskredsseger i presidentvalet och fick enligt vallokalsundersökningarna 72-77 procent av rösterna. Han är en juridikprofessor som lyckades framställa sig som en uppkomling utanför det politiska etablissemanget. Han har enligt CWI i Tunisien länge fungerat som ett juridiskt stöd åt ungdomar som var och är delaktiga i den revolutionära processen. 
Saied sa helt nej till statliga valpengar och företagssponsring, utan genomförde istället egna valresor runt om i landet för diskussion. Som många andra valvinnare i världen var paroller mot korruption troligen viktiga.

Att Saieds enda motståndare i denna andra valomgång, Nabil Karoui, satt fängslad större delen av valkampanjen anklagad för penning­tvätt och skatteflykt gjorde det lättare för Saied. Karoui hade också han ett nytt parti – Tunisiens hjärta – som med rötter i välgörenhet påstår sig vända sig till fattiga trots att han är en mediamogul som vill liberalisera, alltså privatisera, Tunisiens ekonomi ännu mer.
Kais Saied har fått stöd av delar av vänstern i den andra valomgången, trots att han står för konservatism och har gått emot att homosexualitet ska avkriminaliseras och lagstiftning om lika arvsrätt för män och kvinnor. 
Saied stödjer det islamistiska partiet Ennahda som fick flest röster i parlamentsvalet veckan innan, dock bara 52 av 217 platser i parlamentet. Ennahda har förlorat röster i alla de senaste valen och dess kandidat slogs ut i första presidentvalomgången.

Valdeltagandet var 55 procent, och var extra lågt bland ungdomar. Det finns stora skikt av arbetare och unga som ansåg att ingen av kandidaterna representerade dem. 
Den politiska krisen i Tunisien fortsätter. Landet har redan haft åtta olika regeringar sedan Ben Alis fall för nio år sedan. Den politiska splittringen har även försvagat vänstern i interna strider. Och medan UGTT har hållit kontrarevolutionen stången har rörelsen tyvärr inte avancerat för att ta revolutionen vidare.

Aymen Bakouch från CWI i Tunisien sammanfattar läget efter helgens val:
– Det är ett populistiskt klimat som går emot den gamla politikens uttryck och ett uppbrott från den stereotypa valpropagandan. 
– Ett framsteg för representation från marginalen på den politiska scenen med begränsningar av den relativa stabiliteten för islamisterna.
– Det råder splittring och förvirring bland modernister. Det är en enastående ökning av nationalism genom exceptionell orientering och en valmässig utradering av den officiella vänstern.