– Protesterna mot Ennahdaregimen, utlösta av lönnmordet på Mohamed Brahmi och på Chokri Belaid före honom, var ett uttryck för en förnyelse av den revolutionära processen, med målet att fälla Trojkaregeringen och systemet, berättar Hidouri Abdessalem, från UGTT:s regionkontor i Sidi Bouzid – staden som stått i centrum för den revolutionära kampen.
Han säger vidare:
– Men till följd av avsaknaden av ett klart och tydligt program och en tillräckligt inflytelserik revolutionär grupp, att dessa mobiliseringar har blivit manipulerade av UGTT:s nationella byråkrati, av liberala politiska partier och av vänsterpartiernas opportunistiska ledare, vilka alla har målet att övervinna krisen med hjälp av en ”nationell dialog”, har dessa mobiliseringar inte nått sitt mål; systemets fall.
I namn av enighet i kampen mot islamister har Folkfrontens ledning anslutit sig till Nidaa Tounes (ett parti inom vilket många från den gamla statsapparaten och den gamla regimen har sökt sin tillflykt) och andra politiska krafter inom den Nationella räddningsfronten. Vad anser du om denna allians?
– Folkfronten och UGTT skulle båda vara en motkraft till såväl reaktionära islamister från Ennahda och dess allierade och som den gamla regimens liberala centrum, lett av Nidaa Tounes-partiet.
– Men efter mordet på oppositionsledaren Chokri Belaid [i februari i år] skedde en förändring när Folkfrontens ledning inledde en mer öppen allians med arbetarklassens och det förtryckta folkets fiender, m a o den forna Ben Ali-regimens gamla garde. De senare är utan tvekan beredda till en kompromiss med islamisterna vad gäller landets politiska och ekonomiska valmöjligheter.
– Till följd av det har masskampen blivit manipulerad och tillbakahållen av Folkfrontens och UGTT:s ledningar.
I slutet av juli rapporterades det om att det i Sidi Bouzids myndighetsområde hade upprättats lokala former av dubbelmakt, som tog över skötseln av samhällen från Ennahda. Hur ser situationen ut idag?
– Vi har under kampens gång rest parollen om självförvaltning i Sidi Bouzid och försökt bygga en revolutionär makt. Men ställda inför brutal polisrepression och på grund av avsaknaden av stöd från liknande kamp i andra delar av landet har vi inte helt kunna göra oss av med det gamla styret och administrationen i Sidi Bouzid.
– Från första stund sa UGTT:s nationella ledning att man var emot dubbelmakten eftersom den förhindrade en ”nationell dialog” och kompromisser.
Hur ska man bekämpa salafister och slå tillbaka den jihadistiska faran?
– Salafisterna betraktas allmänt som en milis som de nuvarande härskarna använder sig av för att attackera fackföreningar och aktivister. Ennahdas mål har varit att försöka behålla makten med dessa milisers hjälp.
– Ställd inför denna situation anser jag att de revolutionära krafterna måste organisera sig för att fortsätta den revolutionära processen. Uppgiften är svår, men inte omöjlig.
Vilken roll och uppgift har UGTT?
– Å ena sidan har UGTT-ledningen spelat en slags backupproll för praktiskt taget alla övergångsregeringar från januari 2011 fram till den i oktober i år. Ledningen kompromissar också hela tiden med arbetsgivarföreningen (UTICA). Men å andra sidan försöker de fackliga aktivisterna på den fackliga gräsrotsnivån fortsätta den revolutionära processen.
Vilka initiativ anser du behöver tas nu för en fortsättning på och framgång för revolutionen i Tunisien?
– Det som händer i Tunisien och arabvärlden är en pågående revolutionär process, som belyser nödvändigheten av en socialistisk horisont mot kapitalismen.
– Men de ”sanna revolutionära byggarna”, den revolutionära processens levande krafter, är marginaliserade på den politiska arenan, medan de kontrarevolutionära krafterna strävar efter att avleda just denna process, så vi står inför en förrådd revolution.
– Initiativ som nu måste tas för fortsättningen av och framgången för den revolutionära rörelsen i Tunisien måste vara att fortsätta kampen för att bygga upp garantier för de revolutionära verktygen, det nödvändiga programmet och partiet. I praktiska termer har vi att bygga lokala och regionala kommittéer överallt för denna kamp.
Vilka lärdomar bör dras och vilka råd vill du ge till socialistiska aktivister, fackliga aktivister och revolutionärer som kämpar mot kapitalismen i sina länder?
– Lärdomarna vi kan dra och de tips vi kan ge ifråga om den revolutionära processen är enligt min åsikt följande: Att medvetet sikta på att ta makten redan från början av processen och kämpa på grundval av väldefinierade revolutionära uppgifter. Många vänsterkrafter i Tunisien har inte siktat på makten i Tunisien, utan har istället tryckt på för en reformering av det existerande systemet, vilket inte fungerar.
– Det finns också ett behov av att ena de revolutionära krafterna mot våra fiender och skapa kamporganisationer som kan gå från teori till praktik och som är internationalistiska, avslutar Hidouri Abdessalem.
Från CWI:s hemsida
socialistworld.net
