Tunisisk generalstrejk lamslog landet

2019-01-23 11:33:44

foto: CWI Tunisien
CWI i Tunisien ingrep i strejken och kämpar för ett demokratiskt socialistiskt samhälle.

Under torsdagen den 17 januari gick medlemmar i UGTT – Tunisiens största fackförening – ut i en endags generalstrejk. Strejken, som samlade 750 000, följde massiva protester under årsdagen av revolutionen som i januari firade åtta år.

Konflikten mellan tunisiska arbetare och staten har fördjupats på senare tid. Hot om frysta statliga löner, djup ekonomisk kris och år av åtstramningar backade av IMF (Internationella valutafonden) har fått arbetare att sätta ner foten. I november var det generalstrejk, i december tände journalisten Abderrazak Zorgui eld på sig själv för att på nytt starta en revolution i landet och nya massprotester vällde fram. Nya protester på revolutionens årsdag följdes så förra veckan av en ny generalstrejk mot IMF och den Youssef Chahed-ledda regering som stödjer och genomför IMF:s åtstramningar.

Under strejken var offentlig service till stor del paralyserad. Skolor och universitet var stängda, samtidigt som flyg, hamnar, kollektivtrafik, sjukhus och annan service också drabbades.
Tiotusentals slöt upp vid UGTT:s högkvarter i huvudstaden Tunis och marscherade genom stadens centrala aveny Bourguiba med anti-regeringstalkörer och anti-IMF-talkörer som ”Ut!”, ”Folket vill att regimen ska falla”, ”Folk och arbetare enade mot IMF”, med mera. Liknande torgmöten och demonstrationer hölls i många andra städer och byar runtom i Tunisien. CWI Tunisien ingrep i protesterna, där de delade ut hundratals flygblad och sålde sin tidning med mycket positiv respons.

Ilskan mot regeringen och IMF är enorm. Nytt lån beviljades från IMF år 2016 på 2,9 miljarder dollar och med det följde nya åtstramningar. Under hösten kom kravet från IMF på frysta statliga löner som regeringen såg ut att först implementera, men tvingades på reträtt av trycket underifrån.
Men arbetare har inte enbart kämpat defensivt. Några av strejkens huvudkrav den 17 januari var höjda löner och ett stopp på svansandet efter IMF.

Den internationella borgerliga median är oroliga över UGTT och medlemmarnas kampvilja. Internationella kapitalister hotar med att dra tillbaka investeringar. Det är fascinerande hur de absolut rika inte skyr några medel när det kommer till att klaga på och hota de arbetare som kämpar för sina löner, samtidigt som det internationella kapitalet vill sko sig.
Dessa spekulerar också kring faran med att UGTT lägger sig i politiken. För profiterna är det rent av farligt att arbetare organiserar sig politiskt. Men det är just det som behövs; en ny arbetarformation kan ändra hela den politiska dagordningen inte bara i landet, utan i hela regionen.
Ett annat syfte för borgerligheten att kritisera UGTT är att de inte vill att dessa blir ett föredöme för andra fackliga organisationer internationellt. 

Just nu kan arbetare genom UGTT hålla borgerligheten i schack genom att mobilisera medlemsbasen, men revolutionen måste fortsätta. Storföretag och banker måste förstatligas under arbetarnas demokratiska kontroll och ett socialistiskt massarbetarparti behöver växa fram och utmana om den politiska makten.