Belägring och kraftig beskjutning från den turkiska staten mot kurdiska områden fortsätter.
I kriget mot kurderna befinner sig nu närmare en halv miljon turkiska soldater i Bakur i norra Kurdistan. Enbart i Cizre befinner sig 10 000 soldater. 200 000 människor har flytt sina hem och 309 har mördats av polis och militär sedan valet i november.
I december dödades ett 50-tal kurder i den turkiska militäroffensiven i städerna Cizre och Silopi. Diyarbakır är fortsatt omringat och befolkningen kommer varken in eller ut.
Den turkiska statens väpnade gren, polis och militär, omringar Diyarbakır med en ring som sträcker sig fem kilometer och utsätter staden för kraftig beskjutning.
Cizre, Silopi, Nusebin och Diyarbakır är alla på nytt försatta med utegångsförbud och belägring som har pågått i en månad. Mitt i den stränga kylan river regimen nu ned elstolpar, vilket bryter såväl värme som möjligheterna till kommunikation.
Det gemensamma för städerna är att de har utropat självstyre. Stärkta av det prokurdiska vänsterpartiet HDP:s valresultat, med en klar majoritet i den kurdiska regionen, och inspirerade av Rojava-kantonerna har befolkningen utropat sina egna självstyrda områden.
Ungdomar tillhörande YDG-H har beväpnat sig för att försvara sig och reser barrikader i städerna. Det är dessa som den turkiska militären nu säger sig bekämpa. Närmare 200 turkiska soldater har dödats i striderna.
Militären anklagar kurderna för att tillhöra den av Turkiet, USA och EU terrorstämplade PKK-gerillan. Kurdiska civila vittnar om att den turkiska armén har lagt städerna Cizre och Silopi, båda med omkring 100 000 invånare, i ruiner. Detsamma gäller för den gamla antika staden Diyarbakır, med ett rikt kulturarv.
De har genomfört urskiljningslösa bombningar och den turkiska armén anklagas för ett våld utan motstycke. Human Rights Watch har uppmanat Turkiet att dra sig tillbaka från dess militära operationer i kurdiska Turkiet.
Cemil Bayik, Kurdiska arbetarpartiet PKK:s högsta ledare vid sidan av fängslade Abdullah Öcalan, säger att inbördeskriget i Turkiet nu kommer att intensifieras under den kommande perioden. Förutom PKK leder han Koma Civakên Kurdistan (KCK, grupp av samfund i Kurdistan).
PKK har uttalat att de förbereder sig för att sätta upp en revolutionär motståndsfront tillsammans med andra grupper i Turkiet och utomlands. Kurderna utgör idag 22 miljoner av Turkiets befolkning på 78 miljoner och en gemensam kamp är nödvändig med den turkiska arbetarklassen, dess fackföreningar och partier.
I en artikel i den franska tidningen Le Monde uttalar Bayik att ”det finns ingen anledning för PKK att stoppa den väpnade kampen (…) Vi reserverar oss rätten att sända fler soldater till de kurdiska städerna i Turkiet, vi har en skyldighet att försvara folket.”
Ansvaret för det rådande inbördeskriget vilar på Turkiet. Det var Erdoğan som bröt vapenvilan med PKK, det var AKP-regeringen som belägrade norra Kurdistan och mycket pekar på att mordet på människorättsadvokaten Tahir Elci iscensattes av regimen, vilket har förvärrat läget.
Den 28 december hölls ett historiskt två-dagars massmöte, där tusen delegater på Demokratiska samhällskongressen i norra Kurdistan, Amed (Diyarbakır), samlades. Delegaterna möttes för att diskutera ”lokalt självstyre”. Att mötet kunde hållas mitt under pågående inbördeskrig, belägring och utegångsförbud säger en del om den uppoffrande och beslutsamma kamp som förs.
I en av resolutionerna betonades att de historiskt viktiga processer som sker i Mellanöstern, Kurdistan och det kaos som nu skadar befolkningen i Anatolien, Mesopotamien och Mellanöstern har orsakats av den globala kapitalismen. Mötet sträckte ut en hand om solidaritet från sociala rörelser och partier i Kurdistan och omvärlden. ■
