Den 17 juni hölls ett möte med ”Så ökar vi tryggheten i Hammarkullen”. Mötet riktades till anställda inom SDF Angered, med arbetsplats i Hammarkullen.
Hasse Olsson, chef för fritidsverksamhet, och Arne Wijk, chef för socialtjänsten, fick svidande kritik av områdets anställda.
Enligt SDF (stadsdelsnämnden) var mötet en fortsättning på mötet som för två veckor sedan riktades till boende i Hammarkullen, men att det nu var de anställda som skulle få möjlighet att diskutera hur vi kan öka tryggheten i Hammarkullen.
Det var verkligen två världar som möttes.
Topptjänstemän som tagits på sängen av det inträffade, såväl händelsen med skottlossningen som de boendes organisering mot kriminaliteten. Anställda som inte alls var förvånade.
Hasse Olsson menade att skottlossningen fått de boende att vakna och gå samman.
– Att boende skulle ha agerat först nu stämmer inte. I flera års tid har boende och anställda i området varnat för utvecklingen, velat se krafttag mot öppen droghandel och kriminalitet, men mötts av döva öron, konstaterade en fritidsledare.
– Det har diskuterats i många forum om vad som sker i Hammarkullen. Det har kommit förslag och initiativ från boende i området. Den situation vi har idag är ett resultat av 3-4 års tystnad, poängterade en annan fritidsledare.
– Vi måste givetvis vara självkritiska. Vi har haft för lite kommunikation, menade Arne Wijk och öppnade porten för kritik.
– Måndagen efter skottlossningen hade vi inom förskola och skola ännu inte fått någon information från våra chefer, vi som arbetar med barn i området som påverkas av det som hänt, konstaterade en förskollärare.
En annan förskollärare fyllde i:
– Vad som sker efter arbetstid får konsekvenser i förskolan. Vi är inte rustade eller förberedda idag på att möta det och det har tagit fyra veckor för detta möte att komma till stånd.
– Varför finns det inga strukturer? Vem ska vi ringa och vem kontaktar vi om det händer igen?
– Fyra veckor har gått och det saknas ännu strukturer och hjälp för hur vi närmast verksamheten ska agera. Det är amatörmässigt att sammankalla till detta möte och komma tomhänt. Jag tror inte att ni förstår allvaret, sa en lärare.
Samma sak gäller matpersonalen på Hammarkulleskolan som arbetade där kulor fastnade i väggen. Ingen har talat om hur de känner över situationen. Fyra veckor senare bjuds de till möte med SDF.
– Givetvis skapar detta en frustration bland de anställda, ingen kontakt eller kommunikation når oss.
– Ni måste vara självkritiska. Vad har vi för organisation. Det finns tydliga problem. Allt sker i enkel monolog uppifrån och ned. Tidigare hade vi en plattare organisation. Vi hade områdesmöten med de anställda, trygghetsråd, men allt sådant har rationaliserats bort. Alla ska jobba med sin verksamhet och ingen lyssnar på oss på golvet.
– Idag samarbetar vi trots den organisation som finns, inte tack vare den. Den organisation som finns är under all kritik, säger en fritidsledare.
– Samverkan mellan verksamheter skapar mer trygghet än vakt och polis, sa en från Kulturskolan.
– Ledningen verkar ibland glömma vilka vi arbetar för. Man pratar om de boende, men själva kan man åka hem. Eller nu gå på semester. Men de boende går inte på semester från sitt område.
– Nu är det dags att vara konkreta, att gå vidare. De som är intresserade av att göra något på riktigt kan kontakta Mixgården. Vi vet vilka organisationer och föreningar som är intresserade av att stå upp för Hammarkullen, avslutade en fritidsledare.
– Det finns boende som agerar, som arbetar förebyggande. Resurser är inte bara ekonomi, utan handlar om mer. Det handlar om händer och fötter, fyllde en annan i.
Intresset för att arbeta med trygghet i Hammarkullen är stort.
Men att bara 40 personer kom till mötet sammankallat av SDF visar att förtroendet är lågt för stadsdelens chefer.
Vi ser hur det gror i Hammarkullen. Organisering, socialt arbete och en vi-känsla växer fram ännu starkare än tidigare. Det är vårt område, vårt Hammarkullen och det är man beredd att stå upp för.
Kristofer Lundberg
