Tyskland: Solidaritet underifrån – hyckleri från samhällstoppen

2015-09-16 17:07:02

foto: Tyska regeringen
Hyckleriet från etablissemanget i Tyskland är gränslös, men det är även solidariteten från gräsrötterna.

Under de första två veckorna i september har tiotusentals flyktingar, främst från Syrien, kommit till Tyskland. En stor andel av befolkningen har svarat med sympati och hjälpsamhet. Bakgrunden till denna positiva reaktion från den tyska befolkningen var rapporterna om den svåra situationen för flyktingar och de många dödsfallen på resan till Europa, särskilt över Medelhavet.

Rapporten från den sista veckan i augusti om de 71 flyktingar – män, kvinnor och barn – som hade kvävts i en lastbil i Burgenland (Österrike) utlöste bestörtning. Av denna anledning hölls den 31 augusti en demonstration som samlade 20 000 personer i Wien. Samma dag kom en stort antal flyktingar från Ungern igenom Österrike till Tyskland. Folk gick spontant till tågstationerna, hälsade de anländande flyktingarna välkomna, tog med sig mat, leksaker för barn med mera.

Den tyska regeringen med Angela Merkel i spetsen tog tillfället i akt att rida på vågen av solidaritet och utnyttja den för att propagera bilden av ett vänligt och hjälpsamt Tyskland. 

I juli utlöste Merkel ett uppror på sociala medier efter att hon under ett besök i en skola förklarade för en palestinsk elev som hade flytt från Libanon att hon inte kunde stanna i landet, eftersom Tyskland inte kunde acceptera alla flyktingar. Nu såg regeringen en möjlighet att putsa sin fasad och samtidigt lägga fram budskapet om att Tyskland tack vare regeringens kloka politik kommer att kunna ta emot flyktingarna och ge dem ett humant omhändertagande. 

Det var med en otrolig självgodhet som man målade upp en bild av det goda Tyskland som tar emot flyktingar i de flesta medier, medan alla andra EU-länder, särskilt Storbritannien och Östeuropa, sägs kringgå solidariteten med flyktingarna och det hjälpsamma Tyskland (endast Sverige undantas från denna anklagelse).

Man nämner förstås inte att det var just Tyskland som drev igenom Dublinförordningen, som innebär att flyktingar måste ansöka om asyl i det EU-land dit de först anländer. Detta avtal har varit mycket fördelaktigt för Tyskland på grund av dess geografiska läge, medan de från EU:s åtstramningspolitik mest drabbade sydeuropeiska länderna, framför allt Italien och Grekland, har fått bära den största bördan.

Avtalet innebär samtidigt att majoriteten av asylansökningarna avvisas av formella skäl, det vill säga inte på grund av att personerna inte har rätt asylskäl, utan på grund av att Tyskland är fel land att lämna in sin asylansökan till. Detta innebär många avvisningsbeslut, vilket utnyttjas av högerpopulister och rasister för att ge intryck att nästan alla asylsökande är bedragare.

Den ungerska regeringen fördöms nu som omänsklig. Deras politik är utan tvivel inhuman, men är egentligen bara ett resultat av Dublinförordningen. Den grekiska Syrizaregeringen pressades i månader, fram till sin kapitulation, eftersom de försökte mildra den omänskliga och kontraproduktiva åtstramningpolitiken. Nu kritiseras plötsligt Orbán för att han troget genomför de omänskliga och kontraproduktiva överenskommelserna gällande flyktingar.

Faktum är att parallellt med att syriska flyktingar tas emot, ökades samtidigt hindren mot flyktingar från Balkan (främst romer). Det låga antalet beviljade ansökningar om asyl för sökande från Balkan förklaras med bristande asylskäl. 

Ett skäl till att syriska flyktingar föredras är att flyktingar från Syrien oftare tillhör medelklassen samt är välutbildade och därmed intressanta för den tyska ekonomin. Samtidigt har Syrien en hos den tyska regeringen impopulär regim. 

Flyktingar kan då användas i propagandasyfte. Därför är män­niskor från till exempel Irak eller Afghanistan, som tvingats fly på grund av att deras länder har sjunkit ned i kaos efter västimperialismens krig, mer diskriminerade. Om Assad störtas och flyktingar återvänder kan de dessutom vara användbara kontaktpersoner för den tyska exporten och investerare.

Den tyska regeringen satsar nu på en fördelning av flyktingar i EU enligt bestämda flyktingkvoter, även om försörjningen och integrationen av flyktingar är lättast när de får åka till länder där de redan har släktingar och andra landsmän som kan hjälpa dem. 

Sagan varade bara två veckor. Den 13 september var regeringens lögnaktiga gästfrihet över. Schengenavtalet, som reglerar den fria rörelsen mellan EU-länder, åsidosattes när gränsen till Österrike stängdes. Även tågtrafiken mellan Salzburg och München blev tillfälligt inställd. Regeringen hävdar att Tysklands upptagningskapacitet börjar ta slut och att en ökad främlingsfientlighet hotar om inget görs. Men problemet är inte flyktingar, utan kapitalismen. Om man bara skulle ta de lägenheter som står tomma av spekulativa skäl kunde både flyktingar och hemlösa omedelbart få ett värdigt boende. 

För närvarande är nazister och rasister på defensiven. Även kvällstidningarna som har spätt på rasismen har nu en kampanj för gästfrihet. Men om politiken för de rika tillåts fortsätta är risken stor att den nuvarande vågen av solidaritet avtar och att rasisterna ser en chans att trappa upp sin aktivitet.

Det är därför viktigt att kombinera solidaritet med flyktingar och kampen mot rasism, fascism och högerpopulism med kampen för att lösa sociala problem. Fackföreningarna och vänsterpartiet Die Linke [som Sozialistische Alternative, CWI Tyskland, är en del av] skulle kunna spela en central roll i detta. ■