Ingen vändning i sikte med Löfven och company.
Massarbetslösheten har bitit sig fast i den svenska ekonomin och trots att flera analytiker spår en viss ljusning under 2014 är förbättringarna marginella, speciellt för ungdomar.
I Ekonomifaktas senaste sammanställning över arbetslösheten från november 2013 låg arbetslösheten på 7,5 procent. Det innebär att 381 500 personer gick arbetslösa.
Ungdomsarbetslösheten låg på en betydligt högre nivå – 22,6 procent, eller 140 200 ungdomar.
Det totala antalet arbetslösa hade sjunkit något, men ungdomsarbetslösheten låg på samma nivå som i november 2012. I dessa siffror ingår inte de unga som är sysselsatta i praktik eller annan arbetsmarknadsåtgärd, trots att de ofta tjänar betydligt sämre än vad en motsvarande anställning skulle ge.
Istället för en lön jobbar dessa ungdomar i praktiken ofta gratis och får ekonomiskt bistånd under praktiktiden.
Politiker och Arbetsförmedlingen lyfter fram den marginellt lägre nivån som en ljuspunkt. Men frågan är vad politikerna har för planer för att aktivt förbättra situationen, framförallt för unga. År 2014 är ett valår och vi kan vänta oss flera löften om stora satsningar och hårda tag mot arbetslösheten.
En av dessa satsningar är regeringens s k yrkesintroduktionsanställning, där företag som anställer unga får lönesubventioner och handledarstöd av staten. Anställningsavtalet ska innebära minst 15 procent utbildning och lönen ska vara 75 procent av gällande kollektivavtals lägstalön.
Enligt Elisabeth Santesson (M), arbetsmarknadsminister, ska satsningen ge 30 000 nya jobb, men hon kastar också in en brasklapp – det kan dröja upp till sju år innan det blir något resultat.
Socialdemokraterna säger sig vara beredda på en riktad satsning som ska minska ungdomsarbetslösheten.
Man vill införa en 90-dagarsgaranti som ska motverka långtidsarbetslöshet bland unga. Stefan Löfven lovar att om S hamnar i regeringsposition kommer det beslutet att vara det första de fattar.
Konkret innebär det, enligt Löfven, att unga ska erbjudas hjälp att klara gymnasiet, och sedan sättas i jobb genom framförallt praktikplatser. Finansiering kommer att ske genom att man drar tillbaka halva avdragsrätten för RUT, återställer restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga.
Men med facit i hand har de etablerade partiernas gemensamma jobb- och skolslakt och attacker på arbetsrätten samt Stefan Löfvens roll som IF Metall-ordförande, där han tecknade lönesänkningsavtal under fordonsindustrikrisen 2009, gjort att politikernas ord inte väger särskilt tungt.
För att råda bot på arbetslösheten, både bland unga och äldre, krävs det massiva satsningar i form av offentliga investeringar – för en upprustning av den nedmonterade välfärdssektorn, för att bygga bort bostadsbristen och renovera hundratusentals lägenheter som dessutom behöver klimatanpassas.
Ett massivt program för en upprustning av Sveriges förorter är en viktig del av denna nödvändiga satsning och för att detta ska genomföras krävs det kamp underifrån. De vinststinna kommunala bostadsbolagen måste styras demokratiskt av de som bor i deras lägenheter. Byggbolagen måste ägas och kontrolleras gemensamt för att bygga billiga hyresrätter, precis det som det idag råder brist på.
För att kunna anställa och rusta upp välfärdssektorn måste riskkapitalisterna kastas ut – offentliga sektorn måste drivas offentligt, med inflytande av personal och vårdtagare.
