Unikt möte om en Grön ny giv

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Miljontals ungdomar världen runt har under året skolstrejkat tillsammans med Greta Thunberg för krav på åtgärder som kan hejda den globala uppvärmningen och göra ett bra liv på planeten möjligt. I USA har vänsterpolitiker som Alexandria Ocasio-Cortez och Bernie Sanders svarat på den växande oron genom att aktualisera kravet på en Green New Deal, och i Storbritannien går Labourledaren Jeremy Corbyn till ett nyval den 12 december där den sociala välfärden och en grön industriell revolution lyfts som de två viktigaste valfrågorna.

I Sverige släpar kraven på nödvändiga systemskiften efter. Men nu vill arrangörerna av ett möte i ABF-huset i Stockholm bidra till att kraven på en Grön ny giv för rättvis klimatomställning tar fart även här i Sverige.
Mötet den 14 november arrangeras av Välfärdsalliansen, det nätverk av hyresrättskämpar, fackligt aktiva, klimat- och välfärdsaktivister som bildades i kölvattnet av protesterna mot ombildningar och januariavtalets orättvisor. Evenemanget syftar till att uppmuntra ett närmare samarbete mellan de klimatrörelser och de välfärdsaktivister och fackligt aktiva som vill väcka ett systemkritiskt engagemang hos de ännu i stort sett sovande svenska facken.

Offensiv har talat med ett par av de personer som har tackat ja till att delta i panelen.
Torbjörn Vennström, som är vice ordförande i den så kallade Klimatriksdagen och en central person i Klimatsverige, oroas över att färsk statistik tyder på att utsläppen från trafiken fortsatt att öka, med 2,5 procent andra kvartalet i år.
Att detta sker på ett område där utsläppskurvan borde vara lättast att vända med politiska beslut av en på papperet rödgrön regering – som anser sig vara världsledande i den nödvändiga klimatomställning – visar hur illa det är ställt. 
Vernnström är också angelägen om att peka på ljuspunkter. Var står då klimatrörelsen just nu, efter de globala klimatstrejker som nådde en klimax runt FN-mötet i New York fredagarna den 20 och 27 september?
– De nya klimatstrejker som planeras i samband med klimattoppmötet i Madrid (COP25) den 29 november och 6 december lär inte bli lika stora, tror Vennström, men att rörelsen lever visas av att Fridays For Future (FFF) en vanlig fredag som i förra veckan åter kunde samla till 2 500 protester i 160 länder.
Att det finns tryck i klimatrörelsen ser han också belägg för i stoppet för den planerade gasterminalen i Göteborg, liksom att även Preemraff visar sin rädsla för att få sin omstridda utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil stoppad, först med tal om en försöksanläggning för att fånga upp och begrava koldioxidutsläpp (CCS) och nu också med tal om en mindre anläggning.

Under de senaste veckorna är det andra massrörelser som har stått mer i fokus, som i Chile, Ecuador, Libanon och Irak.
– Men även de brännade sociala frågor som dessa viktiga proteströrelser handlar om riktas mot det nyliberala systemet, säger Vennström som också beklagar att de svenska facken fortfarande står i bakvattnet när det gäller klimatkampen.
Det är en åsikt som delas av en annan av paneldeltagarna, göteborgaren Ulf Jarnefjord, som i många år har varit svensk representant i Internationella transportarbetarfederationen och det internationella fackliga nätverket Trade Unions For Energy Democracy (TUED), som stöds av ett 70-tal fackförbund och fackliga världsfederationer med ett ofta betydligt större engagemang i frågorna än de svenska fackens byråkratier.
På TUED-möten i New York har också Ulf Jarnefjord inspirerats av att få träffa Naomi Klein, författare till Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet. Han är också glad över att de internationella fackfederationerna ofta har kunnat vara ett stöd för dem som kämpat mot den sorts reaktionära kommentarer som han hörde från ett grannlands fackliga företrädare vid COP-mötet i Katowice om att ”Greta Thunberg borde sätta sig i skolbänken igen”.

För att genomföra en tillräckligt radikal klimatomställning krävs ett samarbete mellan facken, klimatrörelsen och sociala rörelser. Men även om FFF på ett berömvärt sätt har uppmanat facken att delta och faktiskt lyckades pressa LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson till att själv delta i klimatmarschen den 27 september väntar sig Jarnefjord mycket litet av honom och de flesta andra i LO-ledningen.
– Det är underifrån som den fackliga medvetenheten måste byggas och jag skulle vilja se en utbildning av gröna skyddsombud i de här frågorna, säger han.

För att genomföra en tillräckligt radikal klimatomställning krävs ett samarbete mellan facken, klimatrörelsen och sociala rörelser.

Lokföraren Per Johansson, som även han är inbjuden till panelen, ser godstrafiken på väg som ett tydligt bevis på att marknaden inte klarar av att genomföra det nödvändiga systemskiftet.
– Att mindre än tio procent av godstrafiken sker på järnväg är en mycket stor del av förklaringen till de ökade utsläppen från trafiken. 
Per Johansson ser också diskussionen om elektrifierade vägar som ett bevis för hur lastbilslobbyn driver på i dysfunktionell riktning. En annan elektrifiering än av motorvägar med större effekt vore att elektrifiera inlandsbanan, anser han. 
– Ett tåg kan ta 30 lastbilslaster, färdas på spår utan backar och spara enorma mängder energi. 
På Klimatsveriges hemsida kan en läsa att en ny mellanvals-klimatriksdag ska hållas i oktober nästa år och att ett förslag till en akutplan ska utarbetas innan dess. 
Det är också uppenbart att klimatnödläget kräver en snabb och genomgripande omställning av allt från energisystem, industrier, transporter och bostäder till skogs- och jordbruk.

På mötet den 14 november ställs frågan om en snabb och demokratiskt planerad omställning och hushållning kan genomföras i en ekonomi som domineras av storföretagens kortsiktiga vinstintressen? 
Som artikeln ”Konkurrenskraft istället för hushållning” visar kolliderar snart varje krav på en kraftig hushållning med energi och naturresurser som en hållbar omställning direkt med kapitalistiska vinstintressen.
För noll i nettoutsläpp inom 15-20 år krävs en drastiskt ingripande samhällsplanering som inte får saboteras av dessa intressen. Den konflikten, som till syvende och sist kräver en demokratisk och socialistisk planhushållning, kommer att genomsyra varje kamp för till exempel avgiftsfri kollektivtrafik istället för massbilism i storstäder och städer, drastiskt påskyndad omställning till fossilfri produktion av stål och cement, nära nollstandard för utsläpp från nybyggande och renoveringar av hus, en drastiskt annorlunda stadsplanering, liksom ett hållbart jord- och skogsbruk och så vidare.
Detta hindrar inte att klimataktivister av många nyanser måste enas i konkreta och viktiga strider, som i motståndet mot ny fossil infrastruktur, motorvägstunnlar och nya landningsbanor för flyget, som givetvis inte kan invänta ett fullbordat socialistiskt systemskifte. 

För socialister är det också en utmaning att gentemot ineffektiva och fördelningspolitiskt idiotiska marknadsmetoder som bränslebeskattning av landsbygdens alternativlösa bilister resa skarpa och populära krav som avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik, investeringar i en snabb spårtrafik som kan ta loven av inrikesflyget, stöd till ekologiska när- och stadsodlingar och en beskattning av de rikas stora villor, extravaganta flygresor och SUV:ar. 
Givetvis parallellt med en upplysning om att de demokratiskt planerade systemskiften som krävs i en nära framtid måste baseras på samhällsägda banker, byggbolag och nyckelindustrier.

För en Grön ny giv
ABF-huset i Stockholm den 14 november kl 18.00