Jobbupproret för fasta och trygga jobb, som stöds av fackligt förtroendevalda och lokala fack i ett dussintal förbund (se jobbupproret.se), lanserades officiellt på ett stormöte i Alviks medborgarhus lördagen den 20 mars. Mötet, som trots snökaoset samlade ett 50-tal deltagare, gav en skrämmande bild av tilltagande och i vissa branscher närmast total otrygghet på arbetsplatserna. Stormötet öppnades av Patrik Olofsson, ordförande i Handelsklubben på Lagena, och Hans Andersson, klubbordförande på IF Metall vid Ålö i Umeå. Mötesordförande var Bilbo Göransson, huvudskyddsombud i Kommunal sektion 28.
Patrik Olofsson inledde med att berätta om den stenhårda konkurrens som råder mellan den egna personalen och de sex bemanningsföretag som etablerat sig på Lagenas lager de senaste åren.
– Hos oss måste de bemanningsanställda producera 20 procent mer än de fast anställda, annars förlorar de jobbet. Sen kommer de [företagsledningen] till oss och säger att det här måste ni matcha om ni vill vara kvar. Det betyder en upphandling varje dag om vem som ska göra det och det jobbet, förklarade Patrik Olofsson.
– Det finns folk som kommer en timma före till jobbet och sen stannar och arbetar en timma extra efteråt bara för att få jobb i morgon också. Det här är arbetsgivarnas marknad.
Enligt Patrik Olofsson kan den nya konkurrensen mellan arbetare snabbt slå undan den lilla reallöneförbättring som LO-fackens ledare i bästa fall köper för att garantera arbetsfreden.
– När vi själva var 100 procent av arbetsstyrkan till för 2-3 år sedan kunde vi som en stark fackförening tillkämpa oss lokala avtal som gav 2 000-3 000 kronor extra per år. Med sex bemanningsföretag på arbetsplatsen är vi svagare. Då kan de 600 kronor vi kanske skulle få ut om facket lyckas driva igenom alla sina centrala lönekrav i avtalsrörelsen betyda att vi går back med 2 400. Arbetstiderna, villkoren, lönen, allt rasar samman.
När nu frågan väckts på allvar har Handels förhandlare släppt kravet på maximalt 10 procent anställda i bemanningsföretag just för lagren.
– Med Jobbupproret ska vi hålla trycket uppe och driva frågan ända in i kaklet, avslutade Patrik Olofsson.
Kapitalismens krav på vinstmaximering och ideologisk nyliberalism; det är enligt Hans Andersson två huvudförklaringar till de osäkrade jobben. Men Hans betonade också vikten av att inte frysa ute de anställda i bemanningsföretagen.
– De är våra kamrater som vi måste försöka rekrytera till facket. När metallarbetarna i Umeå demonstrerade i november 2008 var hälften från bemanningsföretag. 9 av 10 vill ha ordinarie anställningar.
– Arbetsgivarna behandlar oss som djur, eller sämre. Med uppropet ska vi sätta press på dem som förhandlar centralt. Vi har också ringt våran avtalssekreterare, Veli-Pekka Säikkälä, och sagt att vi är beredda att kallas till strejk.
Lena Ericson Höijer, som sitter i styrelsen för Kommunal sektion 28 i Stockholm, beskrev hur den kommunala verksamheten urholkats under 25 år av nedskärningar, så att man nu har en ständig arbetsbrist. Timanställda har satts i system. Lena tyckte också att uppropet saknade ett krav mot ”allmän visstidsanställning”.
– Tidigare kunde vi i Kommunal relativt framgångsrikt jaga olagliga visstidsanställningar, som enligt LAS borde ha varit tillsvidareanställningar. Med ”ava”, d v s den allmänna visstidsanställning, som nyligen införts (2007), behöver arbetsgivarna inte längre motivera varför de bara korttidsanställer. Med bemanningsföretagen och ava har LAS satts ur spel.
Per Hagander från SAC rapporterade om det bedrövliga tillståndet i restaurangbranschen, där man till exempel hittar på papperet tillsvidareanställda, men med noll (0) procents anställningsgrad.
Janerik Gustafsson, som är fackligt aktiv i ST på universitet och högskolor och ordförande i Nej till EU, manade till protester när riksdagen ska debattera Lex Laval den 4 mars.
Stormötet ställde sig också bakom en aktionsplan för utåtriktade aktioner flera måndagar i rad:
- Torgmöte på Sergels torg den 22 februari som start.
- Protest vid arbetsgivarorganisationen Almega Bemanningsföretagen den 1 mars.
- Protest vid Sveriges Kommuner och Landsting på kvinnodagen den 8 mars.
- Massuppvaktning av LO den 15 mars.
- Demonstration till Svenskt Näringsliv lördagen den 20 mars, då det även kan bli tal om manifestationer på andra platser i landet med uppmaningar till facken att ta fajten och inte backa på avtalskraven.
Arne Johansson
