Den 1 mars var det ett år sedan Uruguays största fest någonsin ägde rum i Montevideo, då 500 000 personer fyllde Avenida Libertador från parlamentet och ända in till centrum. De firade då tillträdandet av president Tabare från Frente Amplio (FA, Breda fronten). Men bara ett år senare sker nu mobiliseringar mot presidenten.
Jordlösa ockuperar sina jordar, arbetare sina fabriker och miljöaktivister
ockuperar vägar i protest mot att internationella storföretag
fått etablera sig med pappersbruk.
Ett år efter att FA bildat regering och tagit makten i Uruguay är
de politiska förändringarna små. Den ekonomiska politiken
har mer varit en fortsättning på den tidigare regeringens
politik.
Trots att fattigdomsbekämpningen stod högst upp på FA:s
valprogram lever fortfarande 50 procent av Uruguays barn i fattigdom
och en tredjedel av befolkningen under existensminimum. Ett stödprogram
(Panes) till de allra fattigaste har startats men går mycket sakta.
De låga pensionerna har bara höjts med sex procent.
Förutom sveket mot de fattiga har FA brutit en rad vallöften.
FA har givit upp sina radikalaste krav på en jordreform, nationalisering
av banker och statligt monopol på utrikeshandeln. Genom presidentvalet
röstade över 60 procent av befolkningen mot privatiseringen
av vatten. Den lag om att förbjuda privatiserat vatten som majoriteten
röstade för, efterföljs inte och bolagen tillåts
vara kvar och en stor del av befolkningen har därför inte råd
med vatten.
I IMF:s ledband
Tabare har lovat att följa internationella kontrakt med IMF (Internationella
valutafonden) och Världsbanken. Tvärtemot vad han sade i valet.
Samtidigt förhandlar FA-regeringen om ett frihandelsavtal med USA
och har föreslagit privatisering av vården och skolan. Utländska
privata storföretag har tillåtits etablera sig i Uruguay.
Ett exempel är en finsk cellulosafabrik, vars verksamhet kommer
ge svåra miljökonsekvenser för hela området. Ekonomiministern
Danilo Astori har lagt fram ett förslag för privatisering av
de statliga företagen vilket han anser är nödvändigt.
Detta har skärpt motsättningarna inom FA.
Ururuay har utökat sin militära närvaro på Haiti
trots att FA innan valet var emot den FN-ledda insatsen. Nu deltar även
Uruguay i militärsamarbetet UNITAS tillsammans med USA. Enda gången
UNITAS använts i praktik var när man störtade Allendes
regering i Chile.
Fabrikerna ockuperas
Kapitalflykt och nedläggningar har följts av fabriksockupationer.
För närvarande är 18 företag under arbetarkontroll
genom att de ockuperats. Den kraft som för ett år sedan förde
FA till makten var aktiva röster som varit organiserade i by- och
förortskommittéer. De tänker inte stillasittande se
på när den nyliberala politiken fortsätter, utan mobiliserar
mot regeringen.
Inom FA har den förda politiken skapat inre konflikter och bland
befolkningen är besvikelsen stor. Detta syns inte minst bland de
delar av arbetarklassen som fått nog. FA:s egna aktivitet bland
gräsrötterna har sjunkit, medan folkets aktivitet fortgår
i barriokommittéer, fackliga kommittéer och studentkommittéer.
Många var redan innan valet väl medvetna om att FA inte skulle
bryta med kapitalismen, men hade ändå höga förväntningar
på löften om reformer som nu inte infrias. Uruguays fattiga
ser vad som händer i Bolivia och Venezuela och kommer sannolikt
att omorganisera sig. Det kommer att leda till nya utbrytningar och partiformationer
i framtiden, vilket vi sett i till exempel Brasilien.
Kristofer Lundberg
