Socialisten Walter Medina (lilla bilden) skjöts till döds när han målade ”Consulta popular” på en vägg. Hans minne hedras årligen.
Under söndagens minnesstund för Walter Medina höll bland andra Ariel Caggiani, tidigare politiskt aktiv i Uruguay, tal:
– Walter och jag tillhörde Uruguays socialistiska ungdomsförbund (JSU) på 1970-talet. 16 år gammal höll han på att måla Consulta popular [folkomröstning] med krita på en vägg i Montevideo, när han sköts ihjäl bakifrån av en polis med 3 kulor, den 8 juli 1973.
Uruguay är mest känt för sin fotboll och för att det var en välfärdsstat fram till 1960-talet. På 1950- och 60-talet sjönk de globala priserna på kött och ull (viktiga exportvaror för Uruguay), samtidigt som Uruguays lätta industri inte kunde konkurrera med de rika länernas och gick i konkurs.
Uruguays korrupta högerregeringar begärde lån från IMF (Internationella valutafonden) som satte som villkor att man skulle frysa lönerna och låta priserna vara fria, vilket regeringen godkände. Detta ledde till stora protester, strejker och våld från militär och polis.
Tupamarosgerillan bildades år 1965 för att avslöja korruptionen och stödja sockerrörsarbetarna som levde under miserabla förhållanden. Regeringen använde sig av en olaglig dödsskvadron som kidnappade, torterade och mördade misstänkta tupamarosanhängare.
Tupamaros kidnappade polisfotografen Nelson Bardesio som tillhörde dödsskvadronen. Han avslöjade andra medlemmar som bland annat var ministrar, statstjänstemän, poliskommissarier, officerare, regeringspolitiker och fascister.
Min barndomsvän Ibero Gutierrez kidnappades och hittades död i slutet av februari 1972. Han hade 13 kulhål i sig, många sår på kroppen och krossade ben.
I början av mars 1972 hittades skvadronens dödslista. Efter Iberos namn stod mitt. Den som hade listan var Miguel Sofia, en känd fascist och medlem i dödsskvadronen. Främlingar spanade på mitt hem. Efter dessa upptäckter gömde Socialistpartiet mig i tre månader tills jag kunde fly till Chile.
År 1972 var gerillan besegrad. Regeringen införde förbud mot att nämna vissa ord i tidningarna, men som kunde sägas i parlamentet. Detta utnyttjade parlamentarikern Enrique Erro, som läste en tupamaroskommuniké om dödsskvadronen. Högern och militären försökte att utesluta Erro från parlamentet, men lyckades inte och den 27 juni 1973 stormades parlamentet av militärer i stridsvagnar och stängdes.
Ultrahögern i de två borgerliga partierna, däribland Presidenten Bordaberry, hjälpte kuppmakarna. Anledningen till kuppen var enligt militärerna att de ville försvara de väpnade styrkornas ”heder”.
Arbetarna ockuperade fabriker och studenter intog högskolor i två veckor. Militärerna kom och tvingade ockupanterna att gå hem, men studenterna och arbetarna kom tillbaka och ockuperade igen.
Det lilla Socialistpartiet, som Walter Medina tillhörde, lyfte bland annat parollerna ”Demokratiskt alternativ” och ”Folkomröstning”.
Den 6 juli 1973 mördades veterinärstudenten och kommunisten Ramon Pere när han delade flygblad och två dagar senare mördades Walter Medina. Polisen som mördade Walter greps, men frigavs efter några timmar. En stor demonstration, arrangerad av Frente Amplio och majoriteten av Partido Nacional, den 9 juli i Montevideo blev våldsamt angripen av polis och militär.
Det är mycket viktig att denna hyllning görs för att minnas Walter, men också för att påminna om vänsterns kamp för demokratin. ■
