Inför årsdagen av Usama bin Ladins död anlände Barack Obama den 1 maj till den ökända Bagrambasen i Afghanistan. Hans besök följdes omedelbart av två bombattacker av talibanerna inne i Kabul och löften om en ny våroffensiv.Trots oändligt återupprepade löften från Obama om att ”segern är nära”, öppnar ett nytt ”strategiskt partnerskapsavtal” för att USA-baser blir kvar i Afghanistan till minst år 2024.
Efter mer än tio år av krig är situationen i Aghanistan långt ifrån någon förbättring. Enligt FN var 2011 det år då flest civila dödades sedan krigsutbrottet. Det är det farligaste landet i världen för kvinnor och det näst mest korrupta.
Nya massakrer av ockupationstrupperna avslöjas hela tiden, senast då 17 civila avrättades i en by utanför Kandahar. I Västmedia har händelsen beskrivits som en soldat som fått ett ”nervöst sammanbrott”, medan vittnen rapporterar om en koordinerad attack av flera soldater. De utländska soldaterna är alltmer avskydda. Enligt en undersökning som gjordes av brittiska BBC år 2011 anser fler afghaner än någonsin att attacker på USA och ISAF-trupper är berättigade.
Därför är det inte konstigt att det nya avtalet mellan den av Väst helt beroende presidenten Karzai och Obama provocerar både talibaner och den övriga krigströtta befolkningen. Löftet om att USA ska lämna landet till 2014 ändras nu så att USA-baserna blir kvar och trupper kan stanna kvar till minst 2024, ”för att utbilda afghanska styrkor och rikta in sig på resterna av al-Qaida”. Bara för att upprätthålla militärbaserna med en grundbemanning efter 2014 kommer det att krävas minst 5 000-10 000 soldater.
Vad det handlar om för Obama är att måla en bild av ett ”slut på kriget” för att ha en chans att vinna höstens presidentval, samtidigt som USA-imperialismen behåller sina strategiska intressen i landet.
Strategin är sedan en tid tillbaka att ”afghanisera konflikten” genom att ersätta USA och ISAF med en afghansk militär och polis som kan agera i USA och ISAF-ländernas intressen. 130 000 utländska styrkor ska ersättas av 350 000 afghanska militärer och en ”elitstyrka” av USA-soldater.
I praktiken handlar det om att beväpna lokala, korrupta miliser med egna intressen, vars ”lojalitet” endast kan vinnas genom lönechecken. ISAF-länder som drar sig ur uppmanas av USA att istället finansiera de afghanska ”säkerhetsstyrkorna”. Det kan till exempel vara en möjlig kompromiss för Frankrike vid Natotoppmötet i maj. Den nya franska presidenten Hollande har nämligen lovat att de franska soldaterna ska lämna Afghanistan redan under detta år.
USA pratar inte längre om att besegra talibanerna utan bara om al-Qaida. Med färre soldater är deras strategi istället lönnmord. Nattliga räder mot talibanledare eller attacker med drönare (obemannade flygplan) ska ersätta det storskaliga kriget.
I sitt tal på Bagrambasen skröt Obama om att ”20 av 30 al-Qaida-ledare har eliminerats”. Men vad det visar är egentligen USA:s svaghet, där det enda de är kapabla till är ”enkla lösningar”. De hoppas kunna komma undan problemet genom att döda enskilda ledare, utan att ha någon som helst lösning på de verkliga problemen.
Samtidigt hoppas USA på att förhandlingar med några talibanledare ska kunna leda till någon slags ”delning” av makten. Med det nya avtalet om USA-baserna kvar kommer dessa förhandlingar att bli ännu svårare.
Oavsett resultatet kommer det inte att leda till fred, utan bara till nya maktstrider mellan olika beväpnade grupper och utländska trupper.
RS/Offensiv står för:
- Alla utländska trupper ut ur Afghanistan. Nej till imperialistisk inblandning.
- Det afghanska folket ska bestämma sin egen framtid.
- Allt stöd till bygget av en afgansk massrörelse av arbetare och fattiga: för demokratiska rättigheter, stoppa förtrycket av kvinnor, för ett massivt återuppbyggnadsprogram demokratiskt kontrollerat underifrån.
- Förstatliga nyckelindustrier och naturresurser under arbetares och fattigas kontroll och styre.
- Samarbete över etniska, religiösa och nationella gränser. Arbetare och fattiga behöver enas i kamp för ett socialistiskt Afghanistan som en del av ett socialistiskt Sydasien.
Jonas Brännberg
