foto: Flickr / Shannon Kringen
Socialist Alternative och Kshama Sawant kämpar för bygget av ett nytt massarbetarparti för de 99 procenten.
Presidentvalkampanjen i USA representerar en vändpunkt för USA:s samhälle och för arbetarklassens, medelklassens, de ungas och av kapitalismen exploaterades kamp. Samhället i USA är i greppet på en masspolitisering och förkastande av, eller massopposition till, de etablerade politiska partierna och deras ledningar. 26 procent av väljarkåren är registrerade som republikaner och 30 procent som demokrater. Den största gruppen är emellertid registrerade som ”oberoende”, 43 procent, vilket endast indikerar en del av det potentiella stödet för ett nytt parti. Tvåpartisystemet i USA håller på att falla sönder.
USA-kapitalismens båda partier, Republikanerna och Demokraterna, är sönderslitna av splittringar och omvälvningar. Den högervridna, rasistiska och reaktionära populisten Donald Trumps framträdande på den politiska scenen visar den härskande klassens pågående kamp för att helt och hållet återta den kontroll man håller på att tappa över Republikanerna. Samtidigt är masskampen under uppsegling för att vinna nomineringen till att bli presidentkandidat inom Demokraterna, då miljontals har slutit upp för att stödja Bernie Sanders ”demokratiskt socialistiska” utmaning av Wall Street-vänliga Hillary Clinton.
Oavsett utgången av dessa oemotsvarade strider kommer USA:s samhälle aldrig att bli sig likt igen. Denna händelseutveckling återspeglar i grund och botten en massiv klasspolarisering. Den återspeglas i den enorma ojämlikhet som sliter sönder samhället. Mellan år 1947 och 1979 ökade inkomsterna för de 20 procenten med lägst inkomster med 122 procent.
Som en följd av ”reaganomics” [efter den tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagans nyliberala politik] ökade de rikaste en procentens inkomster med häpnadsväckande 270 procent, medan inkomsterna för resten förblev stillastående eller sjönk. Om förmögenhetsfördelningen vore densamma idag som den var på 1970-talet skulle de fattigaste 20 procenten var och en ha 11 000 USA-dollar mer per år att röra sig med.
Det finns i synnerhet bland unga en revolt mot ”systemet” och en törst efter att lyssna på socialistiska idéer om ett alternativ till den fortfarande mäktiga, men ruttnande, USA-imperialismen. Washington Post publicerade en artikel med rubriken: ”Våra socialistiska unga: Varför 2000-talister omfamnar en dålig gammal term (…) Denna vecka talar vi om uppgången för socialism” (den 21 mars 2016).
Det djärva ingripandet av CWI:s systerorganisation Socialist Alternative, särskilt den dubbla valsegern för Kshama Sawant i Seattles stadsfullmäktigeval, har varit en faktor bland andra som har bidragit till utvecklingen runt omkring Sanders kampanj och har bidragit till att få upp frågan om socialism på bordet för debatt under valrörelsen. Massornas revolt i USA och deras stöd för Bernie Sanders ”politiska revolution” inspirerar aktivister i Asien, Afrika, Latinamerika och Europa.
Bernie Sanders kampanj har, trots ansträngningar från den kapitalistiska median, vunnit ett enormt stöd. Pressen och media har inte gett hans kampanj mycket bevakning, utan har istället försökt tiga ihjäl den. Alternativt har den, i likhet med tidningar som Washington Post, attackerat honom i sexton artiklar inom loppet av 16 timmar.
Över fem miljoner donationer har givits till Bernie Sanders kampanj från omkring två miljoner människor. Efter vad pressen utnämnde till hans nedslående resultat den 16 mars när väljare i Illinois, Ohio, Missouri och andra delstater gick till vallokalerna samlade Sanders in över 4 miljoner USA-dollar på tre dagar. Efter hans jordskredssegrar i Washington, Alaska och Hawaii samlade han in ytterligare 4 miljoner på två dagar.
Hans resultat i primärvalen den 16 mars var en indikation på hans växande stöd. Det tydligt framträdande draget i dessa val var att han gjorde så bra ifrån sig i ett antal nyckeldelstater. I Illinois, som inkluderar den massiva arbetarklass-staden Chicago, gick han från att ligga tjugo procentenheter efter till att förlora med endast några få procentenheter. I Chicago fick han 45,5 procent av rösterna, trots att han hade hela det demokratiska partiets ruttna maskineri emot sig.
I Chicago äger en bitter strid rum mot den hatade demokratiske borgmästaren Rahm Emanuel – Obamas tidigare stabschef – som genomför skoningslösa attacker som bland annat innefattar att lärare sparkas och att statliga skolor läggs ned. Det stridbara lärarfacket CTU utlyste en strejk till den 1 april under hoten om att ”lamslå staden”, som nu har fått anslutning av snabbmatsarbetarna som kräver en minimilön på 15 dollar i timmen.
Emanuel stödde Clinton i primärvalet, vilket underblåste stödet för Sanders som på massmötet i Chicago proklamerade: ”Jag skulle vilja tacka Rahm Emanuel för att han inte stödde mig. Jag vill inte ha stöd av en borgmästare som ger lärare sparken och stänger skolor”.
Massmöten med tusentals – till och med tiotusentals – deltagare har ägt rum i delstat efter delstat. En av de senaste med 20 000 deltagare ägde rum i Seattle som utlystes med två dagars varsel. På detta stormöte talade också Socialist Alternative-medlemmen och stadsfullmäktigeledamoten Kshama Sawant, som manade till bildandet av ett nytt parti av och för de 99 procenten.
Detta följdes av jordskredssegrarna för Sanders i delstaten Washington där hann vann med 73 procent av rösterna och i Alaska där han vann med häpnadsväckande 82 procent. Dessa segrar har utan tvekan gett en oerhörd skjuts till hans anhängare och förnyat momentumet i hans kampanj som nu går vidare till de avgörande delstaterna Wisconsin, New York, Kalifornien med flera under de kommande månaderna.
De demokratiska primärvalens och det demokratiska partiets odemokratiska natur innebär inte desto mindre att det fortfarande är väldigt osannolikt att Sanders kommer att vinna en majoritet av de valda delegaterna – även om detta inte helt och hållet kan uteslutas.
Demokraterna har dock hundratals ”superdelegater” – tidigare och nuvarande senatorer, guvernörer, presidenter, officiella partiföreträdare och andra – som först och främst agerar som den härskande klassens försvarare och vars röster kan fungera som ett veto å Clintons vägnar. Det är i själva verket inte ett parti med individuellt medlemskap, utan en valmaskin utan någon demokrati eller ansvar.
I Arizona pågår det en större omvälvning efter Clintons seger då det har framkommit att tiotusental människor hindrades från att rösta på grund av ett otillräckligt antal vallokaler, otillräckliga mängder valsedlar och att folk har blivit felregistrerade. Det finns där ett krav på att valet ska göras om i juni. Valsystemet är utformat för att blockera den typ av revolt som för närvarande äger rum.
Uppgången i stödet för hans idé om en ”politisk revolution” är inte desto mindre så stor att det inte är absolut säkert att att den kommer att vara kapabel att göra så. Skulle Sanders lyckas med att vinna trots de stora hinder som finns i hans väg skulle Demokraternas kapitalistiska ledning aldrig acceptera det. De skulle försöka sabotera hans kampanj och en splittring skulle i praktiken utvecklas inom partiet.
Partikonventet i juli kommer, trots faktumet att det odemokratiska primärvalssystemet och ”superdelegaterna” troligen kommer att vara till stort stöd för Clinton, med säkerhet att bli ett slagfält. Detta kommer att lyfta den avgörande frågan om vad Bernie bör göra i händelse av att Clinton säkrar sin nominering, vilket är det mest sannolika.
Socialist Alternative har ända från början argumenterat för att det var ett misstag av honom att inte ställa upp som en oberoende kandidat och använda kampanjen som en grundval för att bygga ett nytt parti av och för de 99 procenten som tar strid mot Wall Street och den härskande klassen.
Kampen har dock utvecklats för honom till att handla om att säkra nomineringen som Demokraternas presidentkandidat. Vi anser inte att det är troligt att detta kommer att lyckas med tanke på partiets kapitalistiska och odemokratiska natur, men samtidigt som vi inte fullt ut håller med honom om hans program önskar vi honom och hans anhängare lycka till och vill fortfarande att han ska vinna. Socialist Alternative intervenerade i hans rörelse genom att lansera ”Movement for Bernie” i ett försök att hjälpa de som dras till denna rörelse till att dra slutsatsen om att det är nödvändigt att bygga ett nytt parti och för Bernie att ställa upp som en oberoende kandidat om han blockeras av Demokraterna.
Det är en brådskande uppgift för Bernie att sammankalla en nationell församling av Sandersanhängare och de som vill kämpa för att försvara alla arbetares intressen, mot rasism och för bygget av ett nytt politiskt alternativ till de kapitalistiska Republikanerna och Demokraterna samt den härskande klass de representerar. Detta kan lägga grunden för att kanalisera den rörelse som hans kampanj har släppt lös och debattera nästa steg för att ta kampen framåt.
Om han blockeras på Demokraternas konvent och av Demokraterna bör hans kamp fortsätta och han borde ställa upp som en oberoende kandidat eller på de Grönas kandidatur i presidentvalet i november. Detta är vägen framåt för att säkra att den massrörelse som har vuxit fram tas vidare framåt och att nästa kampstadium förbereds. Utifrån detta kan grundvalen läggas för att bygga ett nytt parti ur denna rörelse.
Bernie tillkännagav i början av kampanjen att han skulle stödja Clinton som Demokraternas presidentkandidat om han besegrades. Detta skulle vara fel och skulle riskera att ångan går ur den massrörelse som har vuxit fram ur kampen. Samtidigt är det förståeligt att Bernie och många av hans anhängare vill besegra det högervridna republikanska partiet och särskilt en rasistisk populist som Trump eller Cruz, men att stödja Clinton är inte vägen till att göra detta. Det är för det första inte säkert att Clinton skulle klara att besegra någon av dem, då misstroendet mot henne är såpass stort. Alla de opinionsundersökningar som har gjorts nyligen indikerar att det är Bernie Sanders som är den kandidat som kan besegra både Trump och Cruz.
Det är en begriplig önskan att vilja besegra Republikanerna – därav stämningar om att ”rösta på det minst dåliga”. Den verkliga oron bland ett brett skikt om att en oberoende kandidatur kan ”splittra rösterna mot Trump” kan bemötas om det finns en verklig risk att den rasistiska Trump vinner på grund av att Bernie ställer upp i de flesta av delstaterna, men inte i de de swingdelstater där det är väldigt jämnt lopp. Detta skulle göra det möjligt för honom att ta striden inom en stor majoritet av andra delstater och svetsa samma styrkorna för ett nytt parti.
Att ställa upp som en oberoende kandidat och använda kampanjen till att lägga grunden för bygget av ett nytt parti skulle säkra att ett vapen smids för USA:s arbetare att använda i den kamp som kommer att bryta ut under antingen en Clinton- eller en republikansk administration.
Bernie Sanders har nyligen var mer villkorlig i fråga om att stödja Clinton. Han har i praktiken ställt krav på henne genom att säga att hon måste stödja ett program för Medicare för alla med ett offentligt och skattefinansierat sjuk- och hälsovårdssystem, en minimitimlön på 15 dollar; återuppbyggnad av den sönderfallande infrastrukturen, handlingsplaner mot klimatförändringarna, avgiftsfri utbildning på högskolor och universitet, en skatt på Wall Streets spekulationsaffärer och ett slut på alla kryphål för storföretagen. Han har också indikerat att han inte skulle inkludera Clinton i ett regeringskabinett om han skulle bli vald till president.
Detta är en betydande förändring av Bernie Sanders tidigare kategoriska argument om att stödja Clinton och att han inte skulle ställa upp som en oberoende kandidat. Detta återspeglar dynamiken i kampanjen och trycket från de nya friska krafter som stödjer honom. Han lyfte samtidigt fram den felaktiga idén om att omvandla det kapitalistiska demokratiska partiet snarare än bygget av ett nytt parti.
Hur kampen inom Republikanerna utvecklas är en faktor som kan ha en inverkan på denna möjlighet. Även om Trump har tagit ledningen är det inte säkert att han kommer att vinna Republikanernas stöd som deras presidentkandidat. Partietablissemanget rör på sig och opponerar sig mot honom. Somliga av dem förefaller nu lägga sitt stöd bakom den lika högervridna Cruz. För dem är Trump en farlig ensamvarg. Samtidigt återspeglar han i likhet med rörelsen till stöd för Bernie oron i samhället i USA och den överväldigande känslan bland massan av befolkningen att den gamla etablerade ordningen inte längre representerar dem eller försvarar deras intressen.
Bildandet av nya arbetarpartier äger sällan rum i en ren form, i synnerhet inte där medvetna socialister eller marxister inte finns med processens framkant. Element från eller runt omkring kapitalistiska partier eller institutioner kan påverkas av klasskampen och spela en roll som i dagens USA omkring kampen i fråga Demokraternas nominering till president. Hur långt detta komma att gå är osäkert. Det kommer troligen att fortsätta även efter presidentvalet om Sanders eller hans följeslagare skulle försöka etablera en permanent organisation ”för att fortsätta den politiska revolutionen”. Om en sådan etableras kan den komma att finnas delvis inom och delvis utanför Demokraterna. Detta diskuteras redan en av del kommentatorer – en vänsterversion av Tea Party-rörelsen.
Situationen skulle även kunna vara väldigt olika i olika delstater och pågå under en tid innan situationen blir klarare och tydligare – och antingen resultera i en utbrytning från Demokraterna eller möjligen ett sönderfall av rörelsen om den förblir infångad och fast inom Demokraterna, med påföljande besvikelse eller desillusionering bland dess anhängare.
Dessa omvälvningar i USA har med sig avgörande lärdomar för den internationella arbetarrörelsen och förebådar den händelseutveckling om kommer att skaka andra länder. De kommer att få en stor inverkan på den internationella arbetarrörelsen allt eftersom de utvecklar sig inom världens största imperialistmakt. CWI och dess systerorganisation Socialist Alternative är aktivt inblandade i och deltar i denna kamp med att hjälpa arbetare och unga att dra slutsatsen om att ett nytt oberoende parti av och för arbetare är en nödvändighet samt ta de nödvändiga stegen för att hjälpa till att bygga det.
