Primärvalen i Iowa och New Hampshire startade 2008 års presidentval i USA. Ett val som präglas av det misslyckade Irakkriget, en bolånekris där miljoner människor har förlorat eller riskerar att förlora sina hem, en dollar som rasar och en ekonomi på nedgång.Kriget i Irak har kostat ofantliga summor pengar, samtidigt som amerikaner får det allt svårare med en stagnerad löneutveckling, ökade levnadsomkostnader och som lever i ett system där rätten till sjukvård och en bra utbildning är en klassfråga.
Resultaten i primärvalen har gett oss en glimt av stämningarna. New Hampshires primärval och Iowas nomineringsval hade rekordhögt deltagande. Många fler har deltagit på den demokratiska sidan, vilket visar på en vilja att bli av med Bushadministrationen. 239 000 röstade på den demokratiska sidan i Iowa jämfört med 108 000 för republikanerna. Deltagandet var högre än tidigare år, men det är fortfarande en låg procentandel som röstar i primärvalen.
Förändring
Nyckelordet i valet är ”förändring”. Majoriteten av väljare i Iowa och New Hampshire sa att det främsta de letade efter hos en kandidat var möjligheten att förändra.Enligt en undersökning är sju av tio amerikaner missnöjda med tillståndet i landet. Man är missnöjda med kriget i Irak, oroliga över arbetares ekonomiska situation och skyhöga sjukvårdskostnader. Bush är en av de mest hatade presidenterna i USA:s historia, och folket vill ha en förändring.
Hillary Clinton har setts som en stor favorit för att bli demokraternas kandidat. I det första nomineringsvalet i Iowa vann dock Barack Obama, senator från Illinois.
John Edward tog sig in på en andra plats medan Clinton fick nöja sig med att komma trea. Detta kan ses som ett resultat av ett missnöje med Clinton, framför allt på grund av att hon 2002 röstade för att tillåta Bush att starta kriget i Irak.
I New Hampshire tog hon dock revansch och vann valet, tätt följd av Obama som kom tvåa.
Obama
Obama har presenterat sig som en kandidat som står för hopp och förändring. Han betonar att han var motståndare till kriget i Irak före det inleddes och han försöker att skilja sig från Clinton, men trots hans påståenden finns det få avgörande skillnader mellan hans program och hennes. Liksom Clinton, svävar han nu på målet ifråga om att ta hem trupperna före mandatperiodens slut år 2013. Av demokraterna är det nu bara John Edwards som håller fast vid en tidsplan för att ta hem trupperna och avsluta det blodiga kriget i Irak.I senaten har Obama röstat för fortsatt finansiering av kriget. Han vägrar också att stödja en förändring av sjukvårdssystemet.
Han är dessutom en av dem som får mest pengar från kapitalisterna på Wall Street till sin valkampanj.
Clintons revansch i New Hampshire gör att striden om titeln som demokraternas presidentkandidat är en öppen fråga mellan henne och Obama. På den republikanska sidan är frågan ännu mera öppen, då fyra kandidater ligger relativt jämsides med varandra.
Missnöjet med Bushadministrationen talar för en seger för demokraterna, vilket dock inte är säkert då valet är väldigt personinriktat.
Inget alternativ
För människorna i USA har det egentligen inte någon stor betydelse vem som blir respektive partis kandidat eller vem som vinner presidentvalet. Inget av de två partierna är ett alternativ för arbetare eller har något program för att förbättra situationen i landet.Varken i Clintons eller Obamas politik finns någonring som kan göra nyckelordet ”förändring” till något mer än ett tomt löfte och ett försök att attrahera väljare. Under det rådande tvåpartisystemet kommer ingen förändring att ske i USA.
Arbetare behöver ett alternativ i valet. En kampanj bakom en radikal, självständig, antikrigs- och arbetarkandidat skulle ge en röst åt de miljoner amerikaner som är trötta på kriget i Irak, bristen på ett prisvärt boende, sjukvården, underbetalda jobb, fattigdomen, utbildningen, det rasistiska rättssystemet och miljöförstöringen. CWI i USA har i de två senaste valen stött den oberoende kandidaten och kritikern av storföretagen, Ralph Nader. Det är ännu oklart om han ställer upp i år. Avsaknaden av ett alternativ lämnar fältet öppet för kandidater som Obama att utnyttja det missnöje och den ilska som finns i det amerikanska samhället.
En kampanj bakom ett alternativ till de två stora skulle kunna uppmun-tra till kamp underifrån, vilket är vad som behövs för att uppnå en förändring för det amerikanska folket.
Johanna Evans
