USA: Växande rörelse mot polisvåldet

2014-12-10 13:26:02

foto: Moyan Brenn / Flickr CC
Protester har spridits som en löpeld genom USA efter att ännu en polis har blivit friad för ett mord på en svart man.

En jury i Staten Island, New York, meddelade i förra veckan att de inte kommer att åtala poliskonstapeln Daniel Pantaleo för det brutala stryptaget som ledde till Eric Garners, pappa till sex barn, död.

Detta chockerande beslut kommer efter en explosiv våg av protester i Ferguson och i resten av USA efter att polisen Darren Wilson slapp undan åtal för mordet på 18-årige Michael Brown. Det är tydligt hur det rasistiska, kapitalistiska systemet i USA fullständigt struntar i arbetare, fattiga och speciellt svarta ungdomar vars liv de anser inte är vära något. Polisen dödar svarta amerikaner i nästan samma takt som lynchningarna under Jim Crow-eran (under 1800-talet). Svarta ungdomar löper 21 gånger större risk att skjutas ihjäl av polisen än vad vita män gör.
Den väldiga upprördheten bland arbetare och unga, som protesterade mot juryns beslut i förra veckan ,är berättigad och protesterna behöver fortsätta och öka i styrka.

Eric Garners vänner och familj beskriver honom som en ömsint människa. Den 17 juli blev han konfronterad av civilklädda poliser medan han stod på en gata i Staten Island. Polisen påstod att han skulle ha sålt löscigaretter. Han har råkat ut för detta tidigare, men den här gången beslöt han sig för att han inte skulle bli trakasserad av polisen igen.
Konstapel Pantaleo utförde ett förbjudet stryptag på Garner och fortsatte att hålla kvar honom i stryptaget efter att han fått ner honom på marken. Garner ropade ”Jag kan inte andas”. Även efter det att Pantaleo hade släppt taget om Garner tittade ambulanspersonalen lugnt på medan Garner dog på plats.
Mordet filmades av Ramsey Orta, som själv blev trakasserad av polisen och följaktligen åtalad för vapeninnehav. Orta sade korrekt att åtalet var en hämndaktion från polisen på grund av hans film och hans orubbliga stöd för Garner-familjen.
På webbsidan FiveThirtyEight.com står att läsa att ”FBI rapporterar att poliser under 2011 dödade 404 misstänkta där det beskrivs som ’berättigat mord’”. Otroligt nog inkluderar denna siffra troligen inte alla civila offer det året, eftersom rapporten förlitar sig på frivilliga rapporteringar samt inte inkluderar polismord som inte anses vara ”berättigade”. Ändå är 404 offer en väldigt hög siffra. Man kan jämföra det med att blott sex personer dödades av polisen i Australien under samma tidsperiod. Polisen i England och Wales dödade bara två personer och polisen i Tyskland sex personer.
Precis som en ledare i New York Times pekade på visar vidden av polistrakasserierna och dödandet på varför polisen i många svarta områden ”berättigat ses som främmande, ockuperande krafter som är synonymt med statssponsrad misshandel”. Men medan polisbrutaliteten drabbar fattiga afroamerikanska områden allra mest, dödas hundratals latinamerikaner och vita av polisen årligen, ofta under ytterst tveksamma omständigheter. Normen bland polisen, särskilt i fattiga områden i USA, är att utan varning utföra razzior och att skjuta för att döda.
 
Ferguson och Garner-domarna visar på oförmågan och oviljan från storföretagen och deras två partier, Demokraterna och Republikanerna, att adressera eller ens inskränka militariseringen av polisen och deras systematiska användning av övervåld. Polisens roll under kapitalismen är först och främst att försvara den härskande klassens intressen, egendom och prestige med alla till buds stående medel.
Eliten har generellt sett på militariseringen av polisen, ovanpå kriminaliseringen av stora delar av de svarta ungdomarna samt massfängslanden, som en nyckelroll i att upprätthålla den sociala kontrollen. Rädslan för brott används som ett sätt att splittra arbetarklassen utifrån etniska skiljelinjer, allt medan fattiga svarta områden praktiskt taget möts av en polisstat.
Medan några inom den härskande klassen pekar på behovet av att trappa ner ”kriget mot droger” eller att introducera några slags reformer mot polisen, finns det gränser för hur långt den härskande klassen som helhet är beredd att gå. Till exempel såg president Obama nyligen över försäljningen av militärt material och beslutade sig för att inte införa några förändringar.

Bill de Blasio valdes till borgmästare för New York för ett år sedan, delvis eftersom han lovade ett slut på det hatade ”stanna-och-muddra-programmet”. De Blasio trappade signifikant ner dessa metoder, vilket är ett viktigt steg framåt. Men samtidigt tog han tillbaka den gamla polismästaren William Bratton, som låg bakom den aggressiva polisdoktrinen ”trasiga fönster” och ”livskvalité”. Det var denna typ av policyer och träning av polisen i New York som ledde fram till Garners död. Det handlar inte om någon enstaka avvikelse – hela systemet är skyldigt.
Svaret från Bill de Blasio, efter att domen i Garner-mordet föll, var ljummen och sentimental, där han inte öppet fördömde beslutet som några av de lokalt valda tjänstemännen gjorde. Under tiden hade president Obama kallat till toppmöte i Vita Huset efter händelserna i Ferguson, där många borgmästare deltog, och stoltserade med löftet om att satsa 260 miljoner USA-dollar (motsvarande 2 miljarder kronor) på kroppskameror för poliser och en nationell kommission för att se över militariseringen av polisen.
Kroppskameror skulle vara en välkommen reform, men de hade inte räddat Eric Garners liv, eftersom polisen Pantaleo visste om att han blev filmad. En mer djupgående fråga är vad som skulle krävas fälla en polis som har dödat någon, med tanke på det enorma handlingsutrymme, ”rules of engagement”, som polisen har.
Begränsningen av Obamas kommission visas också av valet av Charles Ramsay som en av dess ordförande. Ramsay, som tidigare var polischef i Washington D.C. och Philadelphia, är känd som en trogen lag- och ordningsföreträdare och försvarare av militariserade polisinsatser.
 
Den härskande klassen kommer inte att göra några eftergifter i försvaret av polismakten utan trycket från en stor proteströrelse av arbetarklassen, särskilt av svarta arbetare och ungdomar. Arbetarrörelsen måste spela en aktiv roll i kampen för etnisk och ekonomisk rättvisa. Polisrepressionen som riktar in sig på svarta ungdomar idag kommer att användas mot arbetarkampen imorgon, som den upprepade gånger har gjort under USA:s historia mot viktiga strejkaktioner och strider för bättre löner och arbetsvillkor.
Vår rörelse ställs inför en viktig fråga om hur man ska hantera polisens ansvar och kontroll. Socialist Alternative (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA) kräver att lokalpolisen ska övervakas av kommittéer bestående av demokratiskt valda representanter från fackföreningarna och lokalområden. Dessa kommittéer måste ha makten att anställa, omskola och avskeda poliser samt att stänga polisstationer där korruption och misskötsel förekommer. Detta är viktiga verktyg i kampen mot polisvåldet, som en del i att utmana kapitalismens kontroll över samhället.
Justitiekanslern Eric Holder har utlyst en nationell utredning av Garnerfallet. Vi har minimal tilltro till denna process. Istället krävs en total omställning av rollen som domarkommitéerna och åklagaradvokaterna spelar i alla dessa fall. Socialist Alternative kräver oberoende utredningar av händelserna i Ferguson, Staten Island och i alla andra fall där polisen har mördat, ledda av representanter av de drabbade områdena och arbetarorganisationer med makt att stämma, åtala och ställa poliser inför rätta.

Rörelsen på gatorna mot polisvåldet kan bli början på en ny afroamerikansk frihetsrörelse. En sådan rörelse behöver också ta upp frågan om den ekonomiska förödelse som orsakas av kapitalismen. Det är under president Obamas tid vid makten som svarta arbetare och ungdomar har ställts inför allt skarpare inkomstskillnader och en ökad fattigdom, såväl som massfängslande. Faktum är att afroamerikaner har upplevt den största förmögenhetsförlusten under de senaste sex åren sedan slutet av slaveriet.
Kampen för en minimilön på 15 dollar (motsvarande 113 kronor) i timmen, som har spridit sig som en löpeld över USA, är ett utmärkt sätt att bygga ett bredare motstånd från arbetarklassen, vilket är av yttersta vikt för att framgångsrikt kunna slå tillbaka mot alla former av förtryck.
Vi måste riva ned kapitalismen och det etniska förtrycket med vår egen kraft och påhittighet för att återta vår mänsklighet mot det statssponsrade våldet och likgiltigheten hos den härskande eliten. Ingen av oss kan andas i ett system av ekonomisk, politisk och social terrorism. Den enda medicinen som kan fungera som ett botemedel är ett systemskifte. Kampen för demokratisk socialism och arbetardemokrati måste ställas högt upp på dagordningen.

Socialist Alternative kräver:

  • Att poliskonstapeln Daniel Pantaleo åtalas.
  • Ett slut på systemet med slutna domarkommittéer. För helt oberoende utredningar i varje fall av mord utförda av polisen.
  • Valda civila granskningsnämnder i alla städer med makten att anställa och avskeda poliser, som ett steg mot bostadsområdeskontroll över polisen.
  • Ett slut på militariseringen av polisen. Att de miljontals dollar som har spenderats på nya vapen åt polisen istället investeras i skolor, sjukvård, bostäder och offentliga jobb.
  • Ekonomisk rättvisa. För garanterade bra jobb med en minimilön på 15 dollar i timmen.
  • En ny svart frihetsrörelse för att bygga koordinerade landsomfattande protester mot rasism, polisvåld och ekonomisk ojämlikhet. ■