År 2011 blir ett riktigt ”skitår” för kommuner och landsting, för att citera Anders Borgs uttalande vid krisens början 2009. Det tillfälliga konjunkturstödet till kommuner och landsting på 17 miljarder kronor som getts 2010 tar regeringen bort. Om inga nya pengar tillkommer för 2011 väntar stora nedskärningar. Och framtiden ser ännu dystrare ut.Regeringens argument för att ta bort konjunkturstödet är att ekonomin förbättras och kommunernas skatteinkomster stiger med 13 miljarder kronor, tillsammans med en generell ökning av statsbidragen med 5 miljarder. Det ska kompensera för att 17 miljarder i tillfälligt stöd tas bort. Men regeringens prognoser är extremt optimistiska. Bland annat hänvisar de till Konjunkturinstitutets prognos, men den prognosen bygger dock på att det tillfälliga stödet blir kvar! Regeringen räknar med att skatteunderlaget ökar med 3,3 procent 2011 medan Sveriges Kommuner och landstings (SKL) senaste prognos säger 1,9 procent. Om SKL:s prognos slår in innebär det ett ytterligare underskott på 8 miljarder kronor 2011. Regeringen hänvisar också till att många kommuner och landsting fick ett bra resultat år 2009. Problemet är bara att det var resultatet av tillfälliga engångsposter och stora nedskärningar. Mellan år 2007 och år 2009 minskade personalen i kommuner och landsting med 44 000 varav minst hälften var rena nedskärningar (resten privatiseringar).
År 2011 riskerar att bli ett riktigt skitår för kommuner och landsting med stora nedskärningar. Om den bräckliga uppgången förbyts i fördjupad kris, vilket inte alls är osannolikt (t ex om bostadsbubblan börjar pysa ur eller kollapsa) hotar dramatiska nedskärningar. Trots den lilla uppgången planerar t ex Luleå kommun för besparingar på två procent på alla verksamheter, även fast organisationen redan är extremt slimmad till följd av tidigare nedskärningar.
De rödgröna har ännu inte presenterat sin alternativa vårbudget och det är troligt att de inför valet kommer med lite valfläsk och nya pengar. Men historien talar sitt tydliga språk; när den kapitalistiska ekonomin har gått sämre har de också genomfört nedskärningar istället för att ifrågasätta storföretagens vinster och de allt större klasskillnaderna. Detta syns också i SKL:s ”programberedning för välfärdsfinansiering” där alla etablerade partier finns representerade. Beredningen kom nyligen med en rap- port som säger att underskotten i välfärden kommer att stiga till runt 200 miljarder kronor år 2035, vilket motsvarar en skattehöjning på 13 kronor per intjänad hundralapp. I rapporten, som alla partier ställer sig bakom, ges några alternativ för hur välfärden ska finansieras framöver. De exempel som ges är att arbeta längre/mer, mer privat finansiering, höjd skatt, frivilliga, ”avgränsningar” i uppdraget o s v.
– Vi måste våga prata om effektiviseringar, prioriteringar, det offentliga åtagandets omfattning och inne- håll, försäkringsalternativ och skatte- och avgiftsnivåer, säger ordförande Anette Åkesson (M), som om nedskärningspolitiker någon gång pratar om något annat.
Beredningen ska nu gå vidare och undersöka om det går att införa fler brukaravgifter.
Socialister måste istället peka på det mest uppenbara, som inte ens finns med i SKL:s utredning (som alla etablerade partier står bakom); att samhällets totala resurser måste omfördelas från aktieutdelningar, direktörslöner och bonusar till vård, skola etc. Det är bara möjligt genom kamp som måste föras genom demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti beväpnat med ett socialistiskt program.
Jonas Brännberg
kommunfullmäktigeledamot för RS i Luleå
