foto: Vänsterpartiet
Applåder på Vänsterpartiets kongress när Jonas Sjöstedt omvaldes som partiledare.
Vänsterpartiets kongress hade karaktären av valupptakt. Över kongressen svävade förväntningar om att partiet ska göra ett bra val och få vara med och bilda en ny så kallad rödgrön regering, vilket inte minst genomsyrar kongressuttalandet inför riksdagsvalet.
Det var också en kongress som kännetecknades av att partistyrelsen och valberedningen förlorade ovanligt många omröstningar. Kongressen ville till skillnad från partistyrelsen göra kravet på sex-timmars arbetsdag utan lönesänkning till ett dagskrav och en valfråga, vilket V-ledaren Jonas Sjöstedt ansåg var ett uttryck för att ”kongressen var mer otålig”.
Kongressen gick dock helt på partistyrelsens linje när det gällde uteslutningen av Markus Allard, som uteslöts ur Ung Vänster, där han var ordförande för Örebrodistriktet, och Vänsterpartiet i slutet av förra året. Markus Allards överklagan avslogs utan debatt i kongressens slutskede och det beslutet kan nu följas av ytterligare uteslutningar ur UV och Vänsterpartiet de närmaste månaderna när partiets ledning på byråkratisk väg försöker få samling i leden inför valet.
Välfärd utan vinst blir Vänsterpartiets huvudfråga i valet. Det finns en överväldigande opinion mot vinstintresset i välfärden och en växande ilska mot det marknadskaos samt de försämringar som blivit följden av det borgerliga systemskifte som pågått sedan 1980-talets mitt.
I valet kan Vänsterpartiet dra vinning av såväl denna opinion som det arbete och de många aktiviteter som gräsrotskampanjerna Välfärd utan vinst och Folkkampanj för Gemensam välfärd organiserat. På initiativ av det sistnämnda nätverket blev den 21 september i fjol en riksomfattande protestdag mot vinster i välfärden med demonstrationer i tio städer.
Motståndet mot vinster i välfärden manifesterades också i att såväl LO-kongressen som Kommunals kongress körde över topparna och beslöt att non-profit ska gälla i välfärden.
Så Vänsterledaren Jonas Sjöstedts påstående om att det är ”vi som drivit kampen om vinstintresset” är inte med sanningen överensstämmande. Det är betydligt många fler som drivit den kamp som Vänsterpartiet nu ensamt försöker göra till sin.Det finns för övrigt många exempel på att vänsterpartister i kommuner och landsting röstat för både privatiseringar och nedskärningar. Även det Vänsterpartistyrda Fagersta har infört den borgerliga så kallade valfrihetslagen LOV och i Södertälje, där Vänsterpartiet är med och styr, röstade V för införandet av LOV 2011. Ett beslut som man idag dock säger sig ångra eftersom det snabbt visade sig bli mycket dyrare för kommunen.
Det finns en uppenbar motsättning mellan målet att kasta ut vinstintresset och Vänsterpartiets vilja att regera med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Jonas Sjöstedts formulering om att ”vi sätter oss aldrig i en regering som fortsätter den nuvarande privatiseringspolitiken” är milt uttyckt enormt elastisk och öppnar för långtgående kompromisser och att V-toppen i eventuella regeringsförhandlingar inte kommer att driva frågan om ett vinstförbud fullt ut.
Vänsterpartiets nordiska systerpartier har alla varit beredda att göra omfattande eftergifter till höger för att kunna regera med Socialdemokraterna. I Finland sitter Vänsterpartiets motsvarighet till och med i en koalition med både Socialdemokraterna och motsvarande Moderaterna. Jonas Sjöstedts uttalande visar att Vänsterpartiet är berett att göra detsamma för att dela makten med vinstkramarpartiet Socialdemokraterna. Det krävs masskamp för att kasta ut vinstintresset ut välfärden och en beredskap att ta strid mot kapitalism och marknadsekonomi, en beredskap som helt saknas hos Vänsterpartiet.
En röst på Rättvisepartiet Socialisterna i valet är en röst för omedelbart vinststopp och kamp för en massiv upprustning av skola, vård och omsorg i offentlig regi och under demokratiskt styre av de anställda, brukarna och anhöriga.
