Massrörelsen i Turkiet uppvisade en enad kamp där hbt-rörelsen tog och fick sitt utrymme.
Nästan varenda transkvinna har utsatts för våld av polisen i Turkiet. Men hbt-rörelsen slår tillbaka. Nihat Boyraz och Cosku Mihci, Sosyalist Alternatif (CWI i Turkiet), berättar om den senaste tidens massrörelse.
– Varje månad mördas en hbt-person, speciellt transpersoner är utsatta för våld och mord, berättar Cosku Mihci.
Under år 2011 mördades 28 transpersoner i Turkiet, nästan varenda transkvinna uppger sig ha blivit utsatt för våld av polisen.
I RFSL:s landsrapport över Turkiet beskrivs polisens systematiska trakasserier av transpersoner och attacker mot transaktivister från organisationen Pembe Hayat.
Ett uppmärksammat fall är det brutala gripandet av fem transaktivister, godtyckligt anklagade för prostitution, den 17 maj 2010:
”När polisen slog till kontaktade aktivisterna omedelbart andra medlemmar från Pembe Hayat samt från organisationen Kaos GL, som kom till platsen. Polisen kallade då på förstärkning och ett 60-tal poliser ska ha attackerat gruppen med batonger och tårgas”, skriver RFSL.
Den europeiska hbt-organisationen ILGA beskriver 2013, i sin årliga landsrapport över situationen i Turkiet, hur hbt-personer utsätts för våld och mord, inkluderat ”hedersmord” av familjemedlemmar.
Cosku Mihci och Nihat Boyraz är från Ankara och medlemmar i Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Sosyalist Alternatif.
– Generellt i samhället är homofobin utbredd, även om det är motsägelsefullt. Medan de kända musikerna Zeki Müren och Bülent Ersoy, som är öppet transvestiter, är hyllade, är situationen för hbt-personer katastrofal, speciellt för transpersoner. I militären eller på jobbet är det helt oacceptabelt att vara gay och i undersökningar kommer hbt-personer högt upp på listan över ”personer man inte vill ha till granne”, förklarar Nihat.
Hatpropaganda kommer även från regeringsministrar som anser homosexualitet vara en psykisk sjukdom. Inrikesministern, Idris Naim Sahin, beskrev 2011 homosexualitet som en bidragande faktor till en miljö präglad av omoral och inhumana förhållanden.
Det religiösa regeringspartiets, AKP, försök att styra människors privatliv genom att begränsa alkoholförsäljning och via affischer i Ankaras tunnelbana tala om för resenärer att det inte är god moral att kyssas offentligt, är en stark orsak till de massprotester som bröt ut i Istanbul i juni och snabbt spred sig över hela landet.
– Under kyssprotesten i Ankara fanns även några samkönade par. De lyfte parollen ”Vem definierar god moral?”, berättar Nihat.
Hbt-rörelsen i Turkiet har under de senaste åren vuxit sig starkare och utgjorde en viktig del under massrörelsen. Rörelsen började som en reaktion mot planerna på att riva Geziparken i centrala Istanbul, men hade snart parollen ”Avgå Erdogan” som enande krav. Miljoner samlades runt om i hela landet i ilska mot Erdogans auktoritära styre och det polisvåld som de fredliga demonstranterna mötte. Men medan hbt-rörelsen är starkare och hade en mer självklar del i rörelsen i Istanbul, var homofobin ett stort problem i Ankara i början, berättar Cosku:
– I början av protesterna var kanske 90 procent homofober. Men när de såg hur hbt-personer attackerades systematiskt vid barrikaderna insåg många att vi kämpar mot samma fiende.
Nihat och Cosku beskriver hur till en början flera homofoba och nationalistiska paroller i Ankara riskerade att splittra rörelsen.
– I Ankara var det viktigt att kurdiska grupper sa att ”vi kan inte organisera oss tillsammans med nationalister eller sexister”. Folk började då aktivt att rensa ut nationalism, sexism och homofobi ur rörelsen, berättar Nihat.
Nihat berättar att man på forumen diskuterade detta mycket och slog fast att ”vi är turkar och kurder, män och kvinnor, arbetare, gamla och unga, hetero och homo – men vi måste alla stå enade!”. Även inom vänstern finns problem med rasism och homofobi, men masskampen hade en otroligt enande effekt.
– Det är fortfarande en del stalinistiska grupper inom vänstern som anser att homosexualitet är en sjukdom. Men under rörelsen gjordes kollektivt en korrigering inom vänstern som ett resultat av hbt-personers roll på barrikaderna, säger Nihat.
– Även i Istanbul var den massiva uppslutningen på Istanbul Pride en direkt effekt av massrörelsen från Geziparksprotesterna, menar Nihat.
Under Istanbul Pride hade hbt-personer ropat: ”Var är min käresta?” och Geziparksdemonstranter som paraden strålade samman med hade svarat: ”Här är vi!”. Detta hade åter-igen ropats under fler protester mot Erdogan, liksom massrörelsens mest populära paroller ”Överallt är Taksim, överallt är motstånd” ropades under Istanbul Pride.
Lina Westerlund
Fakta ▼
- Sexuella kontakter mellan personer av samma kön är lagliga i Turkiet. Samkönade par erkänns dock inte i lag.
- Det finns ingen lagstiftning som förbjuder diskriminering eller hatbrott på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
- Hbt-rörelsen i Turkiet begränsas av lagstiftning som säger att organisationer inte får bedriva verksamhet som ”violates morality”.
- Det finns flera hbt-organisationer i Turkiet. Kaos GL och Lambda Istanbul är de största och grundades 1994 respektive 1993. Pembe Hayat, som arbetar för transpersoners rättigheter, grundades 2006 och år 2008 grundades den första kurdiska hbt-organisationen, Piramid LGBTT.
- Pridefiranden har arrangerats i Istanbul årligen sedan 1994 och sedan 2003 hålls även en parad. Sedan år 2010 hålls årligen även Trans Pride March i Istanbul.
Källa: RFSL landsrapport
