foto: Stortinget / Flickr CC
Høyres Erna Solberg bjuder på samma blå-blåa sörja till politik. Men fortsatt arbetarkamp är att vänta.
Regeringen i Norge har försvagats efter det jämna valresultatet i september, där Høyre och det rasistiska Fremskrittspartiet lyckades behålla makten.
Även om socialdemokratiska Arbeiderpartiet (Ap) gick tillbaka stärktes partierna till vänster om Ap, och den blå-blåa regeringens tidigare stödparti Kristdemokraterna gick i opposition.
Det har därför varit viktigt för regeringen att förstärka genom att få med sig det lilla borgerliga mittenpartiet Venstre. Efter utdragna förhandlingar har statsminister Erna Solberg (H) lyckats få med sig Venstre, men den rasistiska och arbetarfientliga politiken kommer att fortsätta.
Venstre har traditionellt kritiserat Fremskrittspartiet (FrP) hårt. Även om Venstre har varit ett stödparti till regeringen har de i ord kritiserat särskilt asyl- och invandringspolitiken, men också miljö, kulturpolitik med mera. Venstre gick också till val på en mer generös asyl- och invandringspolitik.
Venstre kommer förmodligen fortfarande att kritisera FrP och ”glömma” att de nu inte bara är ett stödparti, utan sitter i samma regering som dem och därmed måste ta direkt ansvar för den förda politiken.
Den blåblåa regeringens politik har varit den mest högervridna och reaktionära sedan andra världskriget. Venstre har fått några eftergifter, som i miljöpolitiken där Lofoten nu ska skyddas. Men den nya politiska plattformen för regeringen innebär fortsatt nyliberal politik.
Flera ledande politiker från Venstre har varit emot att gå in i regeringen med FrP. Många i Venstre har reagerat mot de många utspelen från invandrarminister Sylvi Listhaug från FrP, men de har inte lyckats få henne utbytt. Istället blir hon nu justitieminister för rättvisa. Den reaktionära ”lag och ordning”-politikern Sylvi Listhaug ska försöka vända klockan tillbaka.
Just nu pågår en viktig kamp i fackföreningsrörelsen mot bemanningsföretag och tillfälliga anställningar. Regeringens politik har kraftigt ökat de tillfälliga anställningarna via bemanningsföretag, vilket leder till sämre arbetsförhållanden, trygghet och lön.
Det innebär också kamp mot försämringarna i arbetsmiljölagen, som gör det lättare att anställa arbetstagare tillfälligt. Den politiska endagsstrejken mot arbetsmiljölagen i januari 2015 visade arbetarklassens styrka och vilja att kämpa. Det organiserades också en strejk mot bemanningsföretagen i höstas, den 15 november, och denna kamp kommer att fortsätta.
Den nya regeringen kommer att fortsätta sin politik mot arbetarnas rättigheter. De säger bara att de kommer att ”titta på” frågan om tillfälligt anställda inom den offentliga sektorn. Men tillfällig anställning är också ett stort problem inom den privata sektorn, särskilt inom byggbranschen.
Venstre accepterade i förhandlingarna också ytterligare försämringar av invandringspolitiken. Det ska till exempel inte längre enbart vara flykt från krig och förföljelse som ska avgöra om en kan stanna i Norge, utan om ”en är lätt att integrera.” Familjeåterförening blir svårare. Det blir lättare att tvångsutvisa de som har lämnat felaktig information när de anlände som barn. Detta är en rasistisk politik som många Venstreväljare kommer att vara emot.
Borgerliga väljare som motsätter sig FrP:s invandringspolitik har röstat Venstre. Venstre fick bara 4,4 procent i valet, nätt och jämnt över 4-procentsspärren. Som juniorparti i de blåblåas regering kan de utplånas helt. Det är därför inte säkert att den nya regeringen kan överleva på lång sikt. Den kan pressas genom ökad kamp mot borgerlig nyliberal politik.
Bland ungdomar är antirasismen allt viktigare, vilket framgår av demonstrationer och initiativ som Nok er nok (Nu räcker det, kampanj mot utvisningar av ensamkommande) och lokala strider mot utvisningar. Kvinnors kamp ökar också i kölvattnet av metoo-kampanjen som har skakat etablissemanget. Politiker i flera etablerade partier har fått avgå.
Arbetsplatskampen kommer också att öka. Ap och fackföreningarna har inte stått för något verkligt, kämpande alternativ, och Ap är nu nere på cirka 20 procent i opinionsmätningarna. Men det kommer inte att hindra 2018 från att bli ett kampår i Norge. ■
