foto: Elias Theodorsson
Kamputbrotten avlöser varandra i protest mot attackerna på skolan. Här demonstrerar elever från Schillerska gymnasiet i Göteborg mot att lärare tvingas gå. Fler strider för skolan kommer utan tvekan att komma även skolåret 2013-14.
Dagens skola är i en djup kris. Elevernas resultat blir sämre, arbetsmiljön är i botten, lärarna går på knäna och har inte tid med vare sig för- eller efterarbete, nedskärningar på lärare, elevhälsovårdande personal och annan skolpersonal drivs igenom för att få skolan att anpassa sig “till kostymen”… Vad gick snett i skolan?
Dagens situation i skolan är resultatet av en rad politiska beslut med början 1989. Då antogs beslutet om att kommunalisera skolan vilket trädde i kraft 1991, genomdrivet av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. Detta skedde efter ett massivt motstånd från lärarfacken och främst från Lärarnas Riksförbund (LR).
Veckolånga strejker genomfördes av LR i slutet av 1980-talet i protest mot den planerade skolreformen.
LR befarade att skolan skulle bli mindre likvärdig, alltför beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag och att läraryrkets status skulle urholkas med sämre löneutveckling som följd. Göran Persson, dåvarande skolminister och en av de största förespråkarna för kommunaliseringen, hävdade raka motsatsen. Det är uppenbart vilken sida som hade rätt, med facit i hand.
Året efter att kommunaliseringen drevs igenom, 1992, genomfördes friskolereformen och det fria skolvalet av den dåvarande högerregeringen. Detta betydde att varje elev blev värd en viss summa för skolan, den så kallade skolpengen.
Skolpengen öppnade i sin tur upp för ökad konkurrens för att få över elever till respektive skola. Det innebar också att privata aktörer och företag tilläts starta upp skolor, delvis finansierat med skattemedel.
Men eftersom företag alltid har vinstintresset i första rummet, har eleverna och personalens behov kommit i andra rummet.
Lärarnas tidning visar i en artikel från oktober 2010 att privatägda skolor har lägre lärartäthet än kommunala. Värst är det bland de skolor som drivs av riskkapitalbolag. Det är även färre elevhälsovårdande personal, sämre löner för personalen, färre behöriga lärare och så vidare i friskolor, vilket rapporter från bland annat Dagens Samhälle visar.
SR rapporterade den 20 mars i år att ”den hastigt genomförda friskolereformen verkar inte ha lett till bättre skolresultat eller några generella fördelar för samhället som var tanken, utan snarare tvärt om”.
De allra flesta rapporter som har kommit visar också att påtryckningar på lärare att sätta högre betyg är vanligare i konkurrensutsatta kommuner än i övriga, och att det svenska skolsystemet idag är världsunikt med sin hårda konkurrens, stora valfrihet och vinstdrivande friskolor.
Forskare från bland annat England och USA varnar för konsekvenserna av det nuvarande skolsystemet och uppmanar beslutsfattarna att ”komma ur den svenska bubblan och se till vetenskapliga resultat”.
Högerpolitiker och liberaler skriker sig hesa om att det fria valet för varje enskild individ är viktigare än allt annat, men det fria skolvalet har inneburit att skolor i låginkomst-områden har urholkats medan andra i mer välbärgade områden berikats. Det har skapat en otrolig skillnad mellan olika skolor, både vad gäller resultat, arbetsmiljö och trygghet.
Det har skapats en tydligare klasskola, vilket också har tydliggjorts i flera rapporter. Vilken socioekonomisk bakgrund elever har, är av en större betydelse idag än förr. LR presenterade 2012 en rapport som visar att skillnaderna mellan svaga och starka resultat i skolan ökade med trettio procent mellan åren 1999-2011. Elever med låg utbildningsbakgrund i hemmet klarar sig klart sämre än de med hög utbildningsbakgrund.
Skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterade sämst kontra högst uppgick 1999 till minst 160 meritvärdespoäng, 2011 var skillnaden minst 210 poäng.
Skillnaden i kunskapsresultaten mellan elever födda inom kontra utanför Norden har även den ökat kraftigt: 1999 låg skillnaden i meritvärdespoäng på 17 procent medan den 2011 låg på 31 procent – snudd på en fördubbling.
De etablerade partierna har ingen verklig lösning på de problem som finns inom skolan. Folkpartiet med Jan Björklund i spetsen vill till skillnad från de övriga i Alliansen förstatliga skolan men driver samtidigt på för ökade skillnader mellan yrkesprogram och teoriprogram på gymnasiet. De är för friskolor och driver på för katederundervisning. I slutändan handlar katederundervisningen om att begränsa lärarens förmåga att undervisa efter olika elevers behov. Dessutom är Björklund kritisk till ”en långt driven elevdemokrati”.
Socialdemokraterna vill smått begränsa vinstuttagen i skolan, vilket inte är en tillräcklig åtgärd för att stoppa friskolornas enorma vinstuttag. De skyller gärna på Alliansens politik som orsak till den skola som finns idag men vill inte ta något ansvar för vilken roll deras eget parti har spelat i den frågan.
Alliansen har snarare tagit över Socialdemokraternas stafettpinne med deras välfärdsslakt på 1990- och 2000-talet. Socialdemokraterna vill ej heller kännas vid de nedskärningar de driver igenom tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i olika kommuner och stadsdelsnämnder.
Istället skyller de på brist på resurser och ställer verksamheter mot varandra.
Miljöpartiet är inne på samma spår som Socialdemokraterna. De vill öka resurserna till skolan men behålla kommunaliseringen och vinstdrivande friskolor. Det innebär att skillnaderna mellan kommunerna kommer att kvarstå och vidgas.
– Om små, fattiga kommuner ska kunna göra allt det jag hört Gustav Fridolin säga idag (under Almedalsveckan), till exempel höja lärarlönerna kraftigt, så tror vi att det krävs att staten tar ansvar för finansieringen, säger Bo Jansson, ordförande för LR.
Samtidigt söker allt färre till lärarutbildningen på universitet på grund av den låga lönen, den dåliga arbetsmiljön och det stressfyllda arbete det innebär att vara lärare.
Enligt Sveriges kommuner och landsting kommer det år 2020 att saknas 30 000 lärare.
En bra och likvärdig skola för alla kommer inte ovanifrån, från de etablerade partierna.
Det är bara genom en organiserad rörelse för högre löner, bättre arbetsvillkor och upprustade skolor som samtidigt länkas till kampen för en massiv upprustning av hela samhället som verkliga framgångar kan nås.
Robert Bielecki
