FN:s klimatmöte i Bali, som samlade representanter från 190 länder, har i två veckors tid diskuterat en färdplan inför ett avtal för att minska utsläppen av växthusgaser. Efter en segdragen förhandling där det mesta av betydelse tagits bort, kunde de närvarande skriva under en vag kompromiss som ska utgöra grund för fortsatta förhandlingar fram till nästa möte i Köpenhamn 2009.
Kompromissen var möjlig efter att USA i elfte timmen sagt ja till förhandlingar. Opinionen och att USA går till val nästa år spelade säkert in. USA lyckades dock få bort de konkreta målen för de nödvändiga minskningarna av utsläppen i ett av huvuddokumenten.
En viktig passage i avtalstexten, som ersatte målet om 25-40 procents utsläppsminskning, är dock att alla länder ska nå mätbara minskningar av växthusgasutsläppen.
Det finns ändå stora tvivel kring att alla länder kommer att nå upp till denna skamligt låga målsättning. Efter att ha följt förhandlingarna på plats, sa Naturskyddsföreningens ordförande Svante Axelsson till Svenska Dagbladet: ”Vi har sju år på oss innan utsläppen måste minska. Jag börjar tvivla på att FN-systemet kan leverera beslut på den nivå som krävs” (15 december).
De kapitalistiska staterna är livrädda att förlora konkurrensfördelar. Det är därför som USA använde sin tyngd under Balimötet för att tvinga de fattigaste länderna, som drabbas hårdast av klimatförändringarna samtidigt som de har minst resurser att ta itu med problemen, att åta sig samma utsläppsminskningar som de största miljöbovarna.
Detta betyder i sin tur att så länge kapitalismen består blir den fattiga delen av världen för evigt fast i fattigdomsfällan, eftersom ekonomisk och social utveckling under kapitalismen betyder större utsläpp av växthusgaser.
Allvarliga hot mot klimatet skapas av kapitalismen också i de mindre industrialiserade länderna. Skövlingen av regnskog för att ge utrymme för exempelvis palmodlingar är ett växande problem.
Avskogningen svarar för 20 procent av de globala växthusgasutsläppen.
Baliavtalet, som inte är ett avtal utan en färdplan mot ett avtal, innehåller varken mål om vad avtalet i Köpenhamn ska innehålla eller hur man ska få ned utsläppen till den nivå som FN:s klimatpanel har tagit fram. Så man kan inte ha alltför höga förhoppningar om att detta kommer att lösa klimatkrisen.
Som Greenpeace har förklarat har utsläppsmålen förpassats till att bli en fotnot och USA:s president George Bush har fått sin vilja igenom. Även om besluten infrias, kommer det att vara för lite och för sent.
Balimötet var ett desperat försök av världens kapitalistiska ledare att försöka visa att man vidtar åtgärder.
Trots Kyotoprotokollet, som skrevs i mitten av 1990-talet, har utsläppen i världen ökat. Kurvorna för världens utsläpp pekar starkt uppåt. ”Utsläppen av koldioxid i världen ökade tre gånger snabbare i början av 2000-talet än under 1990-talet. Nu ökar utsläppen med över 3 procent om året. Det är en kraftigare acceleration än i det värsta scenario som FN:s klimatpanel har målat upp”, rapporterade Svenska Dagbladet den 25 maj.
För att åtgärda detta måste det som ligger till grund för de skenande utsläppen utrotas; nämligen kapitalismens profitjakt.
Vad som krävs är en internationell plan på socialistisk basis för att tillgodose både klimatets och människors behov.
Under toppmötet hölls de hittills största klimatdemonstrationerna runt om i världen.
Det var bara början; redan nu laddas det för nya protester kring toppmötet i Köpenhamn 2009.
