Vad säger kronraset om svensk ekonomi?

Ledare ur veckotidningen Offensiv

Den 31 juli 2014 kostade en USA-dollar sex kronor och 80 öre. Idag, fem år senare, kostar den 9 kronor och 50 öre. Vad beror det på och vad säger det om svensk och global ekonomi? Kronans ras mot andra valutor har fortsatt i år. I OECD:s 30 länder är det bara den turkiska liran som sjunkit mer, rapporterade Dagens Nyheter i veckan. Att kronan sjunkit med så mycket gentemot dollarn, euron och pundet är att jämställa med en mycket kraftig devalvering, på över 30 procent.

Devalveringar har historiskt använts av svenska och andra regeringar för att stimulera exporten – svenska varor blir billigare utomlands – och strama åt det egna landets ekonomi – varor från utlandet blir dyrare. Vanliga hushåll drabbas av kronraset genom höjda priser på importerade livsmedel och andra varor.

I grunden handlar kronraset om regeringarnas och riksbankens politik efter den stora finanskrisen 2008-09. Riksbanken har sänkt räntan till minus och köpt värdepapper för enorma belopp. Riksbankens balansomslutning har ökat från cirka 200 miljarder kronor till över 900 miljarder kronor. Syftet har varit att stimulera ekonomin och undvika de värsta konsekvenserna av en ekonomisk kris. Riksbanken har därför inte agerat för att stärka kronan. Resultatet av låg ränta är att kronan faller, då den blir mindre attraktiv att använda i affärer och av valutaspekulanter. Samtidigt har USA:s centralbank, Federal Reserve, höjt räntorna, vilket gjort att dollarn ökat i värde. Samtidigt har regeringarna drivit igenom en hård åtstramning av de offentliga utgifterna, i kommuner, landsting och i statliga myndigheter som Försäkringskassan. Det har ytterligare påverkat kronans värde.

Enligt kapitalistisk ekonomiska teori ska lägre kronkurs öka export och investeringar, samt skapa fler jobb. Men den svenska ekonomin följer idag inte detta mönster. ”Svenska företag kan sälja till reapris”, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist till DN. Han varnar för att detta istället håller tillbaka investeringarna. ”Om produktionen går upp måste fler anställas och då stiger priserna. Tyvärr tror jag inte det har fungerat så.”

Detta bekräftas av KI senaste prognos, som talar om en inbromsning i tillverkningsindustrin. Globalt är denna särskilt tydlig i den teknologiska industrin (mobiltelefoner) och biltillverkningen. I Sverige minskar byggandet trots den stora bostadsbristen. Konjunkturinstitutet tror att den svenska ekonomin växer med 1,4 procent nästa år efter 1,8 procent i år. Det skulle bädda för fortsatt åtstramning, höjd arbetslöshet och att riksbanken måste fortsätta den nuvarande kursen. Världsekonomin är tydligt på väg att bromsas upp, en risk som ökat kraftigt med handelskriget mellan USA och Kina. Centralbankerna i USA och euroområdet återupptar undantagspolitiken med låga räntor.

Krispolitiken i Sverige och internationellt under 2010-talet har försämrat beredskapen och möjligheterna att agera mot en ny kraftig nedgång. Detta förstärks av den växande nationalismen hos kapitalister och borgare, särskilt uttryckt genom Trumps politik.

Arbetar- och vänsterorganisationer, inte minst fackföreningarna, måste stå för en verklig kursändring. För en politik som låter banker och storföretag betala, som upphäver privatiseringar och åtstramning av välfärden, som sätter miljö och klimat främst. Kronans fall är ett av flera uttryck för kapitalismens inbyggda instabilitet. Alternativet är kamp underifrån, för demokratisk socialism.