Vad uppnådde Norwegian-strejken?

2015-03-13 13:25:11

foto: David Charles Peacock


Piloterna nådde en viss framgång men det visade sig att den starka och av makt och kapital till tänderna rustade motståndaren var svår att möta. Det hade krävts ett gemensamt agerande från alla berörda fackförbund från början.

Piloternas fackförening Parat säger att de med strejken inte lyckades få ett kollektivavtal utan bara vad som brukar kallas ett kollektivavtalsliknande avtal. Trenden inom flygbranchen är att outsourca arbetskraften. T ex är all svensk kabinpersonal som jobbar för Norwegian anställda av Proffice. I Ryanair är 75 procent av piloterna egenföretagare och så vidare. Mitt under strejken meddelade Norwegian att piloterna hade 24 timmar på sig att motsätta sig en övergång från moderbolaget till tre olika företag i Sverige, Norge och Danmark. ”Vi kan konstatera att detta  är ett grovt övertramp av både vad som faller under svensk och europeisk lagstiftning samt vad som är acceptabelt och etablerat på svensk arbetsmarknad”, skrev Svensk Pilotförening.

Kravet på kollektivavtal och anställning i moderbolaget var därför viktiga krav under strejken. Parat-ledaren Hans-ErikSkjæggerud menar att det de uppnått liknar det som de kabinanställda fick föra året:

”Det är lite på samma sätt. Det är ett åtagande som innebär attmoderbolaget garanterar att det finns piloter i Norge, Sverige och Danmark för att flyga flygplan i och mellan länderna. Det har varit det viktigaste för våra medlemmar “ (NRK 11 mars).

Piloterna har också uppnått en anställningsgaranti på tre år, mot två år som var aktuellt innan strejken. Parat gick med på ett nytt pensionssystem för dem som har mer än 15 år kvar till pensionen samt ökad flexibilitet i arbetstider.

Piloterna pressades av rädslan att Norwegian skulle sättas i konkurs och att de skulle förlora allt. Företaget verkade vara berett att gå hur långt som helst. En bedömning från Sydbanks flyganalytiker Jacob Pedersen är att strejken kostade Norwegian 0,5 miljard kronor.

Inte förrän den 10 mars, strejkens elfte dag, tog Nordiska Transportarbetarfederationen ett beslut att uppmana sina medlemsorganisationer,  med 360 000 medlemmar att gå ut i sympatistrejker. Det hade varit viktigt med en gemensam strategi från början – något som krävs på den avreglerade marknaden som mer liknar 1800-talet än 1900-talet.

Varje strejk måste också ha en strategi för att vinna opinionen. Enligt norska dagstidningen Klassekampen så vann Norwegians chef Bjørn Kjos opinionen. Rakt igenom framställdes strejken som en konflikt mellan honom personligen och piloterna, som fortfarande uppfattas som högavlönade. Det är dock inget mot Kjos som har en förmögenhet på tre miljarder och verkar fungera som en nyliberal guru med framträdande makt i norsk politik.

Det förekom också en del strejkbryteri och strejken har lett till en debatt där Parat, fackföreningsfederationen YS samt SP (Senterpartiet) vill skärpa arbetsmiljölagen mot strejkbryteri. Norwegian har använt sig av piloter i dotterbolagen för flygningar.

– Kjos är i framkant när det kommer till att rasera tryggheten i arbetslivet. Situationen är ohållbar, säger Per Olaf Lundteigen från SP. Bland annat krävde Norwegian en lista på Svenska Pilotföreningens medlemmar då de försökte utnyttja oklara registreringsregler.

”Under onsdagen krävde Norwegian via sin legala företrädare en namnlista på SPFs medlemmar i Norwegian och om vi inte lämnade ut den övervägde företaget att rättsliga åtgärder med krav på skadestånd för arbetsvägran för våra strejkande medlemmar. Föreningsrätten i Sverige ska lämnas okränkt och Norwegians krav på namnlistor på enskilda medlemmar kan vi givetvis inte medverka till att lämna ut”,  svarade svensk Pilotförening.

Offensiv kommer att återkomma till denna fackförening då avtalsrörelsen inom SAS är på gång. Denna har redan föregåtts av en strejk i slutet av januari av 1300 kabinanställda på Kastrup som har blivit klassad som ”vild” av arbetsdomstolen. Tidningen Arbetsvärlden skriver att upprinnelsen är ett sparpaket inom SAS på 545 miljoner kronor, det sjätte på de 12 senaste åren. SAS köper lågprisbolaget Cimber för att utnyttja sämre och billigare villkor för de anställda. SAS beslutade att flytta över 147 anställda till Cimber. Efter den vilda strejken stängde SAS av 27 anställda och anklagade dem för att vara ”uppviglare”.

Mot dessa 1800-talsmetoder måste ställas ett samlat, solidariskt, enat och militant fackföreningsmotstånd.