Våg av solidaritet med flyktingarna

2015-09-09 17:32:35




Efter ett årtionde av massdöd i Medelhavet har Europa äntligen vaknat. Vanliga människor går ur huse till stöd för flyktingarna, öppnar sina hem för att ge skydd och samlas på gatorna i protest då de inser att de politiska ledarna inte gör det.

Europas regeringar och gemensamma organ EU är de som har byggt murarna som tvingar flyktingar till livsfarliga färder. De tusentals initiativen till stöd för flyktingarna är också en reaktion på de rasistiska partiernas massiva propaganda som vanligtvis har ett starkt eko i media och etablissemanget. Den internationella solidariteten har helt ändrat mediabilden.

I skrivande stund är 64 demonstrationer annonserade till den internationella protestdagen den 12 september under parollen ”Europe Says Welcome”. Initiativet verkar ha kommit från flyktingstödjare i Storbritannien, vilket är bra då Toryregeringen och dess föregångare är bland de värsta flyktinghetsarna och varit hårdare än till och med den kritiserade ungerska regeringen. 

Victor Orbans regering i Ungern ordnade till slut bussar för flyktingarna, men Storbritannien gör ingenting åt flyktinglägret i Calais. Det senaste budet om att landet ska ta emot 20 000 flyktingar, som är menat att vara en eftergift, är ett skambud.

I Stockholm arrangerar nätverket Linje 17 demonstrationen den 12 september, klockan 14.00 på Sergels torg. I programförklaringen skriver nätverket: ”Vi kräver säkra och lagliga flyktvägar in i Europa! Inga fler kvinnor, män och barn ska behöva drunkna i Medelhavet. Inga fler människor ska behöva kvävas ihjäl i lufttäta lastbilar. Vi kräver att EU omedelbart slutar skicka tillbaka människor till Ungern, Grekland, Italien och Makedonien! Flyende människor ska inte mötas av taggtrådsstängsel, kravallpolis och gränsvakter med tårgas och batonger! 

  • Fort Europa – inte i vårt namn!
  • Planeten tillhör alla – välkomna!”

Den internationella vågen av solidaritet startade med en rad protester i olika tyska städer och en demonstration i österrikiska Wien på uppemot 30 000 deltagare den 31 augusti. När flyktingarna började sin långa marsch från Budapest mot Österrike anmälde sig 

2 000 frivilliga österrikiska bilförare till en konvoj för att åka ner och ge bilskjuts. När flyktingarna senare anlände till städer som München möttes de av hundratals tyskar som stod och applåderade dem. Tågstationer har fyllts till brädden av olika gåvor till flyktingarna. Liknande initiativ har tagits i Malmö och i Stockholm när flyktingarna har anlänt hit.

Hjälporganisationerna säger att de aldrig tidigare har varit med om att så mycket pengar har samlats in på så kort tid vid en katastrof. Dessutom finns en uppsjö av gräsrotsinitiativ där människor samlar in exempelvis skor och sovsäckar och åker ner till Budapest eller Grekland. 

På några dagar fick den helt nystartade organisationen ”Vi gör vad vi kan” in 6 miljoner kronor för att finansiera frakten av enormt mycket insamlade förnödenheter till den grekiska ön Lesbos, där de har kontakt med en lokal organisation. Trycket har gjort att FN äntligen har bestämt sig för att evakuera de 17 000 flyktingar som har varit fast på ön.

När den isländska regeringen sa att landet kunde ta emot 50 flyktingar under de närmaste två åren fick det islänningarna att skämmas. Ett Facebookuppror startade under parollen ”Vi kan ta emot varsin flykting”. En betydande andel av befolkningen skrev under. I en ny social rörelse har organisationer som ger stöd till flyktingar växt fram över hela Europa, inte minst i de länder dit flest kommer: Grekland och Italien.

Tack vare flyktingarnas egna uthållighet och vägran att ge upp tillsammans med denna nya sociala rörelse har Europas ledare tvingats backa något. Det är långt från tillräckligt, men det är en sporre att fortsätta bygga alla dessa rörelser och försöka få dem att samverka för att gå så långt som situationen kräver: För bygget av ett Europa som har solidaritet och rättvisa som grundpelare, istället för detta kapitalets EU som rustar militärt och reser murar mot nödställda. ■