Kongo-Kinshasa har just verkställt vad de västerländska nykoloniala makterna valt att kalla det första demokratiska valet som genomförts på fyra årtionden. Men det handlar om en lek med ord. Det är bara till namnet som valet varit ”demokratiskt”.
Valet som exempelvis Dagens Nyheter kallat för en ”seger för
demokratin”, har istället ökat risken för att Kongo
rasar samman – en balkanisering.
Många så kallade Afrika-experter i Väst, har sagt att
kontinentens ondska är dess brist på demokrati, förtryck
av mänskliga rättigheter, korruption, förskingring av
offentliga tillgångar, brist på en klassisk stat… i
korthet – en dålig regering.
Enligt dessa experter och västkrafter, är demokrati, fria och
rättvisa val och förändring av de politiska rummen det
koncept som afrikanska länder måste ta till sig och genomföra
om de verkligen vill bygga upp en framtid.
Kongo-Kinshasa är ett av de afrikanska länder som inte bara
har ”lärt sig läxan”, utan framför allt är
beslutna att genomföra den i praktiken. Det är anledningen
till att kongoleserna krävt att val ska organiseras i överensstämmelse
med gängse demokratiska kriterier och förutsättningar.
Men detta accepterades inte av de nykoloniala makterna och FN:s fredsbevarande
styrka i Kongo, MONUC. De manade istället kongoleserna att hålla
valet till vilket pris som helst.
Diktat inte demokrati
Dessa imperialistiska makter har till och med beslutat ensidigt om en
förlängning av övergångsperioden till december 2006
utan att fråga de inblandade politiska aktörerna genom förhandlingar,
hävdar flera icke-statliga människorättsorganisationer
(NGO), den väldigt mäktiga och viktiga katolska kyrkan i landet
och majoriteten av kandidaterna i presidentvalet.
Under kampanjperioden har det förekommit många övergrepp:
–
Valkampanjen har inte underlättats av de många väpnade
grupper som finns och som inte MONUC kunnat avväpna, trots att man
fått en miljard dollar för att genomföra ett program
för avväpning. Stora områden i östra Kongo är
fortfarande under kontroll av de beväpnade grupper som terroriserar,
dödar och våldtar.
–
Majoriteten av väljarna och kandidaterna till president och lagstiftande
församling har hindrats från att ha möten, bedriva kampanjarbete
eller fritt uttrycka sina åsikter. Situationen var känd av
MONUC och europeiska styrkor som inte gjorde någonting för
att säga till ”sin” kandidat Joseph Kabila att låta
andra kandidater fritt föra sin kampanj.
Många övergrepp
–
Under själva valkampanjen har vissa dödsfall registrerats på grund
av stridigheter mellan Kabilas och Bembas soldater.
–
Hoten mot och osäkerheten för väljare och politiker som
saknar skydd från beväpnade grupper eller säkerhetsvakter.
Dessa handlingar pressade katolska kyrkan och flera föreningar att
tillkännage att de inte kan godkänna resultatet på grund
av bedrägerier och hot.
För övrigt har det stora antalet FN-soldater och närvaron
av europeiska trupper i landet satt press på kongoleserna att genomföra
västvärldens vilja. För många kongoleser förväntar
sig att få bistånd när Västs favoritkandidat
vinner presidentvalet.
Kabila Västs kandidat
Trots det faktum att valet har organiserats, finns det ingen garanti
för fred och framåtskridande i Kongo. Valkampanjen har tydligt
visat för folket i Kongo vilka som är det politiska spelets
verkliga aktörer och vilka det är som styr.
I spetsen för den så kallade demokratiska övergången
i Kongo står samma imperialistiska och nykoloniala makter som länge
plundrat Kongo och styrt dess politiska utveckling. FN:s och EU:s inblandning är
medel för att Väst ska kunna installera sin marionettdocka.
Och imperialisternas favoritkandidat är Kabila, de vill använda
honom för att komma åt landets stora mineralfyndigheter.
Mulenga Nyunyi
