foto: Louise Helmfrid
”Det här är ett misslyckande för samhället”, sa en mamma i ett av talen.
Mammornas manifestation mot det dödliga våldet samlade flera hundra deltagare på Sergels torg den 18 november.
Det var väldigt tungt att höra den ena mamman efter den andra berätta om när deras söner sköts till döds.
– Jag har med det som har hänt förstått att hans liv värderades annorlunda. Att folk tror att för att han blev skjuten måste han varit kriminell, berättade en av mammorna.
”Vi som drabbas av våldet kräver ett svar” var ett tydligt budskap. Manifestationen riktade sig mot politikerna som måste ta detta på allvar. ”Det är ett samhällsproblem – inte ett förortsproblem”, som en uttryckte det.
Alexandra Pascalidou var tillsammans med Nabila Abdul Fattah initiativtagare. Alexandra, som just kommit ut med boken Mammorna, presenterade talarna och sa:
– När mammorna får ordet kan de förändra världen. Alla barn är allas barn. Låt oss hålla samman. Låt inte hårfärg eller ursprung splittra.
En av mammorna som talade var Eva med Linnéa, det av hennes två barn som är kvar i livet. Hon efterlyste en skola där alla lyckas, fungerande fritidsgårdar och bostäder åt alla.
– Politikerna ropar på fler poliser, men jag säger fler socialarbetare. Det här är ett misslyckande för samhället.
Emma Ström från Förorten mot Våld fortsatte att peka på klassamhällets ansvar.
– Våldet är ett symptom på ett ojämlikt samhälle. Där rikare blir rikare och fattiga fattigare. Det har inte varit sådana klyftor sedan 1979. Det är strukturell rasism. Det är klass, när 70 procent av 9:orna i Hjulstaskolan går ut med icke godkänt. Det är lättare att skaffa sig ett vapen än ett jobb.
Manifestationen samlade gemenskap mellan alla drabbade och solidaritet och förståelse hos alla andra som var med.
Den samlade de plågades röster till ett rop på förändring som bröt tystnaden. Och den manade till organisering; både politisk organisering och initiativ som nattvandring.
