foto: common
Resultatet av söndagens förbundsdagsval i Tyskland (riksdagsval) är en allvarlig varning. Rasistiska och högerpopulistiska Alternative für Deutschland (AfD, Alternativ för Tyskland) blev förbundsdagens tredje största parti med 12,6 procent av rösterna.
Valets stora förlorare blev de båda regeringspartierna kristdemokratiska CDU/CSU, som leds av förbundskansler Angela Merkel, och socialdemokratiska SPD.
SPD gjorde sitt sämsta val sedan mellankrigstidens Weimarrepublik (1919-33). CDU och dess systerparti i Bayern CSU gjorde sitt sämsta val i efterkrigstid (sedan 1949).
Valet har ritat en ny extremt polariserad politisk karta i Tyskland. Landet är politiskt mer delat än någonsin. I östra Tyskland blev AfD näst största parti och det största partiet bland männen med 26 procent men fick betydligt lägre stöd från kvinnor – 17 procent i östra Tyskland och 8 procent i landets västra del.
Tyskland, som på ytan sett ut som en oas av stabilitet, har kastats in i en politisk kris, vilken också snabbt bidrar till att fördjupa EU-krisen.
Redan på valnatten inleddes antirasistiska mobiliseringar mot AfD och den rasism som högerpolitiken och kapitalismen göder.
I det förra förbundsdagsvalet 2013 fick CDU/CSU 41,5 procent mot 33 procent denna gång. Drygt en miljon väljare förlorades till AfD och man förlorade även till nyliberala FDP, som fick över 10 procent och på nytt tog plats i förbundsdagen efter att ha åkt ur i förra valet, samt till vänsterpartiet Die Linke.
SPD backade från över 25 procent till 20,5 procent. Partiet straffades för sitt regerande med CDU/CSU och sin långvariga högerkurs. SPD:s nedgång är en del i den kris som skakar hela den europeiska socialdemokratin och som inte är övergående.
Valresultatet innebär en ytterligare kraftig försvagning av Tysklands två stora statsbärande partier – CDU/CSU och SPD – som denna gång bara fick drygt 53 procent av rösterna, för 20 år sedan kunde dessa båda partier räkna med stöd av över 75 procent av väljarna.
Vänsterpartiet Die Linke lyckades gå framåt en aning jämfört med förra valet – från 8,7 till 9,2 procent.
Die Linke hade möjlighet att bli betydligt större, men ledningens vacklan och koalitionsiver jämte den politik som bedrivs där partiet är med och styr gjorde att den möjligheten inte kunde realiseras.
Die Linke behöver på alla fronter och lokalt såväl som på delstats- och riksnivå etablera sig som en självständig kraft och en kompromisslös motståndare till högerpolitiken. De etablerade partiernas högerpolitik, attacker på och skuldbeläggning av flyktingar efter 2015 öppnade dörren för AfD, ett parti som samlar såväl avhoppade högerextrema CDU-pampar som nazister.
AfD:s valframgång kommer att tas som en ursäkt för den nya regeringen, sannolikt en koalition mellan CDU/CSU, FPD och Grüne (Miljöpartiet) att vrida politiken än mer åt höger och trappa upp den statliga rasismen.
Svaret från Die Linke, fackföreningar, antirasistiska kampanjer, klimat- och miljöorganisationer samt andra sociala rörelser får inte dröja utan behöver komma nu i form av masskampanjer med början i omedelbara antirasistiska mobiliseringar följt av en gemensam aktions- och protestdag runt om i Tyskland i helgen. ■
