Valkollaps för Xi:s partier i Hongkong

Valet stod mellan regimens auktoritära styre och brutala våld eller massornas kamp för demokrati och frihet. För regimen är valresultatet ännu en förödmjukelse (Foto: CWI).

av Socialist Action (CWI Hongkong) // Artikel i Offensiv

Valen till stadsdelsfullmäktige den 24 november var en enorm seger för den antiauktoritära proteströrelsen. Utan massprotesterna, som har pågått i nästan sex månader, hade denna jordskredsseger aldrig ägt rum.

5 000 demonstranter har hittills arresterats under kampens gång, varav ungefär en tredjedel av dem under 18 års ålder. Polisbrutaliteten har eskalerat under protesternas gång, med tusentals inlagda på sjukhus och tre ungdomar, varav en bara 14 år, har skjutits med skarp ammunition.
Slutsiffrorna i stadsdelsfullmäktigevalen är 388 mandat för oppositionen (från tidigare 126) och 59 för pro-Pekingpartierna (från tidigare 298). Detta innebär att pandemokraterna och andra oppositionskandidater har vunnit 87 procent av mandaten tack vare ett valsystem baserat på relativ majoritet [där en enda valomgång avgör]. Deras röstandel var 60 procent jämfört med 40 procent för proregeringspartierna. 
Valdeltagandet var 71,2 procent, ett nytt rekord. Köer bildades utanför många av de 600 röststationerna en timme innan de öppnade. Många ungdomar fanns bland dem i en helomvändning från tidigare år. 
Hongkong är ingen demokrati; dess politiska system möjliggör val för stadsdelsfullmäktige, vilket är den lägsta regeringsnivån, och för hälften av platserna i det lagstiftande rådet (Legco) där proregeringssidan har en inbyggd majoritet tack vare de riggade så kallade ”funktionella valkretsarna” reserverade mestadels för näringslivet/storföretagen. Regeringen, som leds av ett statsöverhuvud som godkänns av Peking, väljs inte.

Ingen är mer förvånad över valresultatet än de pandemokratiska oppositionsledarna. De går från att kontrollera noll fullmäktigeförsamlingar till att kontrollera 17 av 18.
Stadsdelsfullmäktige är relativt sett maktlösa. Det har funnits en stark konservativ tradition att avpolitisera dessa val, men detta år har de ”opolitiska” traditionerna i valen blåsts bort av en oemotsvarad militant stämning. Valet blev en de facto folkomröstning om att stödja antingen antiregeringsprotesterna eller regeringens allt brutalare tillslag.
Resultatet ger inga tvivel om var majoriteten av Hongkongborna står. För regeringen, pro-Pekings kapitalistiska etablissemang och Xi Jinpings diktatoriska regim är detta ett förödmjukande bakslag.
Det reser också nya komplikationer för regeringen och KKP att försöka få ett slut på den politiska krisen. Efter KKP:s fjärde plena i slutet av oktober var det tydligt att Peking utövade tryck på Hongkongs regering och polisen – Pekings förlängda arm – för att mer skoningslöst hantera de mestadels unga demonstranterna.
Planer fanns för en lokal variant av 4 juni (1989 års massaker på Himmelska fridens torg), kanske med mindre dödliga metoder, men med ett liknande syfte att på ett chockerande och våldsamt sätt få ett slut på protesterna. Denna plan är inte längre möjlig på kort sikt.

Resultatet är ett förkrossande nederlag för regeringen och ett allvarligt bakslag för KKP-regimen. Det kommer också få efterverkningar i Fastlandskina, både på marken och i den interna maktkampen. Pekings nationalistiska och antidemokratiska, chauvinistiska anti-Hongkongpropaganda har alltid hävdat att protesterna bara hade fått stöd av en minoritet.
Inte ens världens bästa internetcensur kommer att hindra dessa resultat från att bli kända i Fastlandskina, vilket på ett betydande sätt kan underminera den statliga propagandan mot rörelsen. 
Men det finns andra faktorer som kan spela regimen i händerna i att försöka återta kontroll över situationen. Ett skikt av de pandemokratiska ledarna kommer att vara mottagliga för regimens och kapitalisternas tryck på att trappa ner rörelsen.
Den största valvinnaren inom det pandemokratiska blocket är Demokratiska partiet med 91 mandat (från tidigare 43). Partiet har en historia av att sluta avtal bakom stängda dörrar med representanter för KKP och bromsa kampen för demokratiska rättigheter. 

För regeringen, pro-Pekings kapitalistiska etablissemang och Xi Jinpings diktatoriska regim är detta ett förödmjukande bakslag.

Massrörelsen i Hongkong måste trappa upp och dra vinning av den politiska fördelen dessa val har levererat – en enorm energiinjektion. För att besegra den kinesiska diktaturen, vilket är det enda sättet att vinna rörelsens fem krav och få ett slut på det auktoritära styret i Hongkong, är en rörelse enbart i Hongkong inte tillräckligt. 
Kampen måste spridas till Fastlandskina genom att länka samman med de förtryckta arbetarna och ungdomarna – en kraft KKP fruktar mer än någonsin – och också uppmana till solidaritet runtom i världen. Det betyder solidaritet från vanliga arbetare och särskilt de som kämpar mot liknande förtryck i heroiska masskamper från Chile till Katalonien till Iran.
Det innebär inte att sätta sitt hopp till Trump eller andra kapitalistiska högerpolitiker i USA eller Europa, vars attityder till Kina och Hongkong dikteras av handels- och affärsavtal snarare än av demokratiska rättigheter. Den rutten är snabbspåret till förräderi och nederlag.

Hongkongs makalösa valtsunami är en möjlighet att starta om massrörelsen, som är i starkt behov av en ändrad riktning för att vinna. Kampen måste basera sig på arbetarklassen som den mest effektiva sociala kraften för att paralysera och störta en auktoritär regim. Bygget av demokratiska kommittéer – på arbetsplatser, skolor och lokalområden – för att organisera rörelsen på ett mer solitt och effektivt sätt är också en huvudprioritet. 
Detta reser behovet av ett nytt politiskt tillvägagångssätt för att länka den demokratiska kampen med kampen för arbetares och fattigas rättigheter, eftersom den ena inte kan vinna utan den andra. Det innebär att utöka de fem kraven till att inkorporera arbetares och ungdomars behov: för ett nödprogram för att bygga 100 000 allmännyttiga bostäder om året, dramatisk ökning av lönerna, ett allmänt pensionssystem och åtta timmars arbetsdag.
Dessa krav har alltid fått mothugg av de kapitalistiska storpamparna vars intressen den auktoritära regeringen tjänar. Vi i Socialist Action (CWI Hongkong) vill ha rätten att välja en regering via allmän rösträtt från 16 års ålder, men också ta över storföretag och banker under demokratisk kontroll och styre, vilka blockerar alla sociala framsteg och koncentrerar samhällets rikedom i en liten elits händer.
En studie nyligen visade att Hongkongs 50 rikaste miljardärer har en sammanlagd förmögenhet på 300 miljarder USA-dollar (Hongkongs BNP är 362 miljarder USA-dollar). Superprofiterna för Hongkongs magnater möjliggörs av det auktoritära styret i Hongkong och Kina.