Valutakrig skakar världsekonomin

2010-10-13 16:05:07




Världsekonomin växte med bara 2,8 procent 2008 och krympte, för första gången sedan andra världskriget, med 0,6 procent 2009. USA, världens största ekonomi, backade med 3,2 procent, medan raset var ännu värre i flera stora europeiska länder – Tyskland, Storbritannien och Italien – liksom i Japan.
Enbart världens största räddnings­paket någonsin hindrade krisen att bli lika allvarlig som den stora depressionen på 1930-talet. Internationella Valutafonden (IMF) har istället döpt kri- sen till ”den stora recessionen”.
Kapitalismen återkom från en näradödenupplevelse. I USA avslutades den längsta nedgången sedan 1929 in­te förrän i juni i år. Men det som nu står klart är att även rekordstimulansen var för liten för att bli varaktig och att de regeringar som nu genomför jättelika åtstramningsprogram fördjupar krisen.

Inför toppmötet i Washington, med finansministrar och central­bankschefer från 187 länder, presenterade IMF nya prognoser för världs- ekonomin, där ”risken nedåt fortsätter att öka”. Återhämtningen i de mest utvecklade ekonomierna är ”svag med hänsyn till att de återkommer från den djupaste recessionen se­dan andra världskriget”. Produktio- nen i världen är fortfarande lägre än 2008.
Tillväxten under 2010 har berott på stimulansåtgärder och att lagren har byggts på. Men överkapaciteten är fortsatt stor, investeringarna är låga och arbetslösheten mycket hög. IMF uppskattar den globala arbetslösheten till 210 miljoner, 30 miljoner fler än för tre år sedan.
IMF:s prognos är att tillväxten sjunker 2011 jämfört med i år. För de utvecklade ekonomierna (USA, Västeuropa, Japan och några till) från 2,7 procent till 2,2. För utvecklingsländer-na, med Kina i spetsen, från 7,1 till 6,4 procent. Även om de senare har betydligt högre tillväxt varnar IMF för deras stora exportberoende.
Tillväxten i USA föll under andra kvartalet till 1,6 procent och blir troligen 1 procent eller lägre för andra halvåret. De statliga subventionerna – skrotbilspremier, investeringsstöd, miljöbonusar – försvinner. Bostadssektorn i USA är redan i ”double-dip” (att kriskurvan vänt neråt igen, som ett W), konstaterar ekonomen Nouriel Roubini. Bostadsförsäljning­en är nära sin lägsta nivå någonsin.
Många ekonomer varnar nu för långvarigt svag ekonomisk tillväxt i USA och anser en ny nedgång trolig. ”Återhämtningen förblir sårbar för chocker och riskerna nedåt dominerar”, sammanfattar IMF.
IMF:s analys varnar för en rad svaghetstecken i de rika länderna:
  • Hushållens inkomster har minskat och därmed konsumtionen. Miljoner har blivit arbetslösa eller förlo- rat sina bostäder. Under 00-talet har efterfrågan hållits uppe med hjälp av krediter, men nu ska skulderna betalas tillbaka.
  • Bankerna och hela finansmarknaden är fortsatt skakad. Bostads­marknaden, som stod för en stor del av uppgång­en i USA, Storbritannien, Irland, Spanien m fl länder, har rasat mer än vid tidigare nedgångar.
  • De statliga underskotten fortsätter att öka mycket snabbt. I för-ra veckan slog Irland nytt världsrekord med ett budgetunderskott motsvarande 32 procent av BNP – tio gånger mer än vad som är tillåtet enligt EU:s regler. Den irländska statens skuld har fyrdubblats på fem år.

Det mesta av ”räddningspaketen” sedan 2008 har gått till att rädda bankerna – de mest ”bidragsberoende” som finns i dagens värld. Bonusarna och vinsterna på Wall Street och i motsvarande finanskvarter världen över har säkrats med hjälp av statliga underskott.
Den europeiska centralbanken, ECB, har haft dygnet runt-öppet för bankerna samtidigt som ECB köpt statsobliationer för 63,5 miljarder eu­ro (589 miljarder kronor). På Irland har regeringen lovat att garantera pengarna för alla ”sparare”, inklusive de utländska spekulanterna.
IMF har räknat ut att det finns lån på 4 000 miljarder dollar (30 000 miljarder kronor!) som ska förnyas under de komman­de två åren och pekar ut europeiska banker som särskilt illa ute. Bankerna behöver enligt IMF skriva av dåliga lån för 2 200 miljarder dollar (15 000 miljarder kronor). Det är 100 miljarder dollar (700 miljarder kronor) min­dre än i tidigare prognoser, men fort- farande ett gigantiskt belopp varav en fjärdedel ännu inte redovisats.
Regeringarna i Grekland, Portugal, Spanien och Irland har pressats av internationella kapitalister – som satsade i dessa länder för att göra en­orma profiter – att genomföra fruktansvärda krispaket. Löner, pensioner, barnbidrag och offentliga utgifter har kapats. Men mycket vill ha mer. I för­ra veckan kostade räntan på Irlands lån 4 procentenheter mer än Tysklands. För aggressiva kapitalister är krisen ett gyllene tillfälle att attackera arbetarklassens villkor.
IMF sammanfattar att de rikaste länderna behöver ”stärka hushållens ekonomi, stabilisera och efter hand minska de stora offentliga underskotten, och reparera och reformera sina finanssektorer”, samtidigt som IMF oroas över att tillväxten är för svag. Men att både minska skulderna och stimulera tillväxt är en omöjlig uppgift, som att köra framåt och backa samtidigt.

I klartext betyder IMF:s linje stimulans till banker och storföretag, men nedskärningar och nyliberala ”reformer” för resten. Detta beskrivs öppet av fonden: ”reformer av snabbt växande utgiftsprogram, särskilt bidrag, och skattereformer som gynnar produktion snarare än konsumtion”. IMF vill ha en ”arbetsmarknadspolitik som ökar tillväxt och skapar jobb”. Vad det betyder kan man se i Spanien – sänkta pensioner och att det ska bli lättare för företag att sparka anställda. Men IMF måste ändå erkänna att nedskärningsprogrammen slår hårt mot ekonomin. Nedskärningar på statliga utgifter med 1 procent av BNP skär ned tillväxten med 0,5 procent. I länder som Grekland – eller Irland – betyder nedskärningsprogram­men att ekonomin krymper. Precis som den redan har gjort i de baltiska staterna med Lettland i spetsen. Ju fler stater som skär ner, desto större blir den negativa effekten på ekonomin.

Vad ska regeringarna göra när räntan redan är noll och de statliga paketen är slut, men efterfrågan liksom tillväxten är fortsatt låg? Nu förväntar sig även IMF att USA:s cen- tralbank Federal Reserve ska starta en andra runda av vad de kallar ”okonventionella metoder” eller ”quantitative easing” (kvantitativa lättnader). Det betyder att Fed beviljar sig själva nya miljardbelopp för att köpa upp statliga skuldsedlar.
Det är hokuspokus på hög nivå. ”Ingen är säker på om eller hur quantitative easing eller annan oortodox valutapolitik fungerar”, konstaterade Financial Times den 6 oktober. Det troliga är dock att både räntan och dollarn faller, vilket gynnar USA:s export. Om det får igång efterfrågan in­om USA är dock mer tveksamt, ef- tersom krisåtgärderna kan göra både företag och hushåll försiktigare.
De flesta ekonomer knyter hoppet om en förbättring av världsekonomin till att förändra balansen mellan staterna. Det går ut på att länder med stort sparande – i första hand Kina, Tyskland och Japan – måste konsumera mer. Kinas stora överskott med omvärlden pekas ut som en bov i sammanhanget.
Men världsekonomins obalanser har haft två drivkrafter – Kinas inves-teringar, produktion och export samt USA:s kreditdrivna underskott. Att storföretag från USA och Europa har flyttat sin produktion till Kina och importerade konsumtionsprodukter i Väst har sjunkit i pris är viktiga delar av denna symbios.

Men även IMF måste erkänna att ”…på medellång sikt är det osannolikt att inhemsk efterfrågan [i Kina och andra utvecklingsländer] kan vara stark nog att ersätta svagare efterfrågan i de utvecklade länderna”. Att förändra balansen i världsekonomin skulle alltså bromsa den tillväxt i Ki­na, Indien m fl länder som varit den viktigaste drivkraften under 2010.
De kapitalistiska ekonomerna verkar vara eniga om att denna kris saknar motsvarighet, att återhämtningen är bräcklig och att det är arbetarklassen som ska betala. För socialister gäller det att förklara att det inte finns någon kapitalistisk utväg och att systemet måste avskaffas av en medveten och organiserad arbetarrörelse. Kapitalismens kriser och utsugning måste ersättas av demokratisk socialism.

Per-Åke Westerlund

Fakta  Kapitalismen allt mer parasitär ▼

  • Över hälften av aktiehandeln i USA sköts av datorer utan inblandning av människor. Loga-ritmer räknar ut värdeskillnader på mikrosekunder (miljondels sekunder). Även det snabbaste bredband är då för långsamt, så aktiehandlare betalar nu extra för att få ha sina datorer i direkt anslutning till aktiebör­serna i New York, Stockholm o s v.
  • Av alla inkomstökningar i USA 1976-2007 gick 58 procent till en procent av befolkningen. Den stora majoritetens konsumtion hölls uppe med hjälp av lån.
  • 1988 var bankernas tillgångar i Storbritannien dubbelt så stora som BNP (landets produktion under ett år). År 2006 ägde bankerna fem gånger BNP.
  • Med växande ekonomiska pro­blem utreder nu EU hur staterna ska kunna öka stödet till risk­kapital och till exportföretag.
  • Spekulation spelade en stor roll när världsmatpriserna ökade kraftigt 2008 och på nytt igen efter årets naturkatastrofer i Ryssland och Pakistan.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!