Vänsterns Mélenchon har medvind – varning för Le Pen

2017-04-19 18:01:20

foto: Wikimedia Common


Borgare världen över förfäras över att det blåst medvind för vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon i det franska presidentvalet. “Nu räds investerarna att han ska bräda mittenkandidaterna och möta Marine Le Pen i den andra omgången”, skrev Dagens Industri på annandag påsk. Washington Post går ännu längre och skriver om att ”ett spöke går runt i Europa – ett spöke i skepnad av Jean-Luc Mélenchon”.

Nu på söndag går Frankrike till den första omgångens presidentval. Om ingen av kandidaterna får majoritet blir det en andra avgörande omgång den 7 maj.
Till en början såg valet ut att stå mellan högerpopulistiska och rasistiska Nationella frontens kandidat Marine Le Pen och högerns François Fillon. Men efter alla skandaler med Fillon seglade borgerlighetens nya hopp Emmanuel Macron upp som möjlig vinnare. De senaste veck-
orna har emellertid vänsterns Jean-Luc Mélenchon vunnit allt större stöd och det är inte uteslutet att det blir han som möter Marine Le Pen i valets andra omgång.
Dagarna innan valet är så många som en tredjedel av väljarna fortfarande osäkra på vem de ska rösta på eller om de överhuvudtaget kommer att rösta.
Aldrig någonsin har valutgången varit så svår att förutsäga. De senaste opinionsundersökningarna visar på nästan dött lopp mellan fyra kandidater: Front Nationals Le Pen, den så kallade mittens Macron, vänsterns Mélenchon och högerns Fillon. Av dessa fyra är det Mélenchon som har inkasserat de största opinionsframgångarna sedan mars månad och förtroendet för Melenchon och hans vänsterrörelse ”La France Insoumise” (Okuvade Frankrike) har mer än fördubblats.
Presidentvalet äger rum mot bakgrund av historisk kris för det franska politiska etablissemanget.
Det regerande socialdemokratiska ”socialistpartiet” ligger i spillror. Det rekordlåga stödet till den sittande presidenten François Hollande gjorde det omöjligt för honom att bli partiets kandidat i valet. Istället valdes Benoît Hamon till partiets kandidat eftersom han sågs som mer vänster och inte var lika befläckad av den högerpolitik som Hollande och regeringen bedrivit sedan man kom till makten 2012.
Den traditionella högern, Republikanerna, är också i djup kris. Den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy, som såg fram emot att på nytt bli landets president, lyckades inte ens bli vald till partiets kandidat. I partiets primärval blev han slagen av både François Fillon och Alain Juppé. Till sist blev den förstnämnde Republikanernas kandidat. Men därefter följde avslöjanden om att Fillon öst skattepengar över sina familjemedlemmar, som påståtts ha varit anställda men som inte utfört något arbete.

Mycket pekar mot att för första gången i den femte republikens historia, som föddes 1958, kommer varken ”socialistpartiet” eller Republikanerna att ha någon kandidat i presidentvalets andra omgång. Missnöjet med det politiska etablissemanget gav utrymme för borgerlighetens nya hopp Emmanuel Macron och dennes rörelse ”En marche” (På väg). Macron som har varit ekonomiminister i Hollandes regering, är nyliberal, EU-vänlig och kan räkna med stöd från en stor del av den franska makteliten. Även den förre premiärministern, ”socialistpartiets” Manuel Valls, säger att han kommer att rösta på Emmanuel Macron på söndag.
I likhet med Bernie Sanders i USA har Jean-Luc Mélenchon genomfört en valkampanj baserat på gräsrotsstöd och stora möten. Cirka 110 000 gick tillsammans med honom i den minnesmarsch som hölls till Pariskommunens minne den 19 februari. Den 9 april deltog exempelvis uppemot 70 000 på ett valmöte som han höll i Marseille.

I tv-debatterna har hans budskap om sänkt arbetstid och pensionsålder, höjda minimilöner, social upprustning, beskattning av de rika, flyktingamnesti samt mot Nato och EU:s högerpolitik stått i bjärt kontrast mot de andra kandidaternas nyliberalism, moralkonservatism, islamofobi och och skuldbeläggning av invandrare.
Mélenchon, som bröt med ”socialistpartiet” 2008, ställde också upp som vänsterns kandidat i valet 2012 och fick då 11 procent av rösterna. Den vänsterfront han till en början försökte bilda tillsammans med kommunistpartiet, som kraftigt försvagats, kom aldrig att lyfta. Mycket till följd av att kommunistpartiet fortsatte att svansa efter ”socialistpartiet”. Men genom valkampanjen har rörelsen ”La France Insoumise” börjat byggas och räknar idag över 300 000 medlemmar. Mélenchon har också fler YouTube-prenumeranter än vad övriga kandidater har tillsammans.
Årets presidentval har föregåtts av omfattande och många gånger bitter lokal kamp, av masskamp mot försämringar av anställningstryggheten och ökad arbetstid, men också av fördjupad social kris samt fruktansvärda terrordåd som följts av undantagstillstånd.
Missnöjet med landets elit och ”socialist”- och kommunistpartiets svek har tillsammans med frustrationen över den ekonomiska krisen bidragit till att högerpopulistiska och nationalistiska Nationella fronten kunnat gå fram, särskilt bland yngre väljare.
Nationella frontens ledare Marine Le Pen har också försökt ge sin retorik ett socialt innehåll med udden riktad mot EU och dess försvarare och att partiet idag är ett annat än det ultrareaktionära, rasistiska parti som leddes av hennes far Jean-Marie Le Pen och som förblev baserat i södra Frankrike. Men under den nya ytan finns rasismen kvar. De senaste dagarna har Le Pens valtal varit genomsyrade av islamofobi, krav på flyktingstopp och hätska utfall mot ett multikulturellt Frankrike.

Det finns en överhängande risk för att Le Pen går vidare till den andra omgången, där många oavsett motkandidat kommer att rösta mot Nationella fronten.
Det kan dock inte helt uteslutas att det missnöje som finns och lågt valdeltagande skulle kunna göra Marine Le Pen till Frankrikes nästa president, vilket omedelbart skulle resultera i en ny djup EU- och eurokris. ”Vinner Le Pen och lyckas ta landet ut ur EMU så är ’euro break-up’ ett faktum och Europas politiska karta måste ritas om”, skrev Swedbanks analytiker i mars och tillade att ”det franska presidentvalet representerar vårens, och kanske årets, enskilt största politiska riskfaktor.”
Sedan dess har Mélenchons framgångar fått den så kallade marknaden att beteckna valet som ”en osannolik rysare” och de franska räntorna har börjat stiga, vilket delvis är ett uttryck för att finanskapitalet fruktar att vänsterns kandidat går vidare till andra omgången.
Gauche Revolutionnaire (CWI i Frankrike) stödjer Mélenchons valkampanj samtidigt som man manar till bygget av en verkligt socialistisk kraft som tar kamp för att avskaffa kapitalismen och forma ett nytt socialistiskt Frankrike. ■


Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!